- Project Runeberg -  Inledningsvetenskapen till den Heliga Skrift /
270

(1872) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•270

stämmighet, som, synnerligast i sin förening med en i
ögonen fallande egendomlighet i det enskilta, är i hög grad
beaktansvärd. Allramest gäller detta om anföranden af
Jesu ord, talesätt och förutsägelser. Stor visar sig denna
öfverensstämmelse särskilt i bruket af vissa annars mera
sällan förekommande ord, bland hvilka exempelvis må
anföras uttrycken: yeioao&ai &avavov, viol rol- vv/ucpcuvog,
àyttüvtai ooi a/ å/liagriai o. s. v.

Betraktar man särskilt Markus’ Evangelium i dess
förhållande till de tvenne öfriga synoptikerna, så framstår
en ännu märkbarare förvandtskap. Undantar man några
få ställen, hvilka ensamt hos. Markus förekomma, så kan
allt det öfriga hos honom till dess väsendtliga innehåll
uppvisas hos Mattäus och Lukas.

5. Men lika så uppenbar, som denna de synoptiska
Evangeliernas inbördes likhet, är ock deras divergens. Då
det ena är mera utförligt, är det andra mera kort, då det
ena upptar biomständigheter, utelemnas dessa af det
andra. Om man vill i stycken indela de synoptiska
Evangeliernas text efter innehållets mer eller mindre nära
sammanhang. så visar det sig ungefär, att, under det alla tre
Evangelierna hafva 42 stycken gemensamma, Mattäus och
Markus hafva 12 stycken, som Lukas saknar; Markus och
Lukas 5 stycken, som Mattäus saknar, Mattäus och Lukas
14 stycken, som Markus saknar. Framför allt är hvar och
en utmärkt af någon egenhet i uttryckssättet. Äfven på
ställen, som annars äro utmärkta af ordagrann
öfverensstämmelse, gör sig dock det egendomliga i hvardera
författarens språk endels gällande. Sådant visar sig, om
man jemförer t. ex. Matt. 4: 17 med Mark. 1: 15; Matt.
14: 2 med Mark. 6: 14 samt Luk. 9: 7: Matt. 6: 26, 32
med Luk. 12: 24 o. s. v.

6. Huru nu detta märkliga förhållande, denna
förening af på en gång den mest framstående likhet och
skiljaktighet skall förklaras, är en fråga, som man ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmginledn/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free