Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
neologi. Såsom uppkommen bland Judarna och
sedermera hyllad at’ ett visst slags medlemmar äfven af deu
kristna församlingen, hade den under tiden blifvit
utsmyckad med en mängd äfven kristliga ideer och ordasätt.
Men i den mån den började att af en mera öfvad och
utbildad dialektik understödjas, hade den dock omsider
öfvergått till en uppenbart hednisk gnosis, hvilken, bland
andra spiritualiserande extravaganser, förkastade äkta
ståndet såsom orent och förklarade uppståndelsen redan
vara skedd. Hvad åter Kreta beträffar, så var den der
gängse häresien i det väsendtliga sannolikt ingen annan
än den i Efesus. Skilnaden var blott den. att förvillelsen
här hvilade på underlaget af en annan nationalkaraktär.
Kretas befolkning var visserligen fordom berömd för
bildning och en vis lagstiftning. Men under en sednare tid
blef det tillhåll för sjöröfvare och vilda krigarstammar.
som för långliga tider satte befolkningens sedlighet och
sinnelag i ett svårt vanrykte. Deraf den hos Epimenides
förekommande och af Paulus citerade sentensen 1).
Befolkningen hade dock i likhet med den i Efesus, äfven
ett judiskt elementJ). Kreta utgjorde nemligen en provins
med det midt emot på afrikanska kusten belägna
landskapet Cyrenaika, i hvars hufvudstad Cyrene Judarna
utgjorde en fjerdedel af befolkningen. Kreta hade till följe
deraf blifvit ett tillhåll äfven för Judar.
T. Utmärkande för pastoralbrefven är derföre en i
dem alla på temligen likartadt sätt framträdande polemik
emot irrlärare. Deras bestämmelse var, att i allmänhet
säga emottagarne, huru de under de gifna förhållandena
borde förhålla sig i sitt embete såsom medarbetare i ordet
och lärdomen. De uppmaningar Timoteus och Titus
erhålla, angå derföre hufvudsakligen förkunnandet af den
’) Tit. 1: 12.
Tit. 1: 10: uäktata vi tx ntQiTojut]s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
