- Project Runeberg -  De osynliga vägarna. En dikt ur lifvet /
46

(1908) [MARC] Author: Mathilda Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flicka en ’ganska vanlig dröm, så vanlig, att man nistan
kunde kalla den banal... Men den är ju ny och skön för
hvar och en som drömmer den... och med mig var det
kanske något särskildt, jag var så dragen och lockad
och frestad åt alla håll... Och nu har jag fått allt hvad
jag önskat mig, allt, allt hvad jag drömt om...»

»Ester... Ester!...»

Han föll på knä framför henne, slog sina armar
omkring hennes lif och tillhviskade henne osammanhängande
kärleksord, som hon åhörde med ett drömmande leende...

Då de lämnat Italien och anträdde resan mot hemmet,
inträffade emellertid en underlig ändring i deras förhållande.
Ester kunde ej förklara hvad det var, men hon blef till mods
som när himlen en vacker sommarkväll mulnar till och
fågelsången i skogen tystnar. Hvad hade händt, hvad kom
åt Bengt? Han var icke ovänlig mot henne, hans sätt hade
samma ridderliga ömhet, men det fattades ändå någonting,
det hade kommit öfver honom någonting förströdt och stelt,
som kändes till och med i hans smekningar. Han hade
också plötsligt börjat bli en ifrig tidningsläsare; men Ester,
som oförmärkt spionerade på honom, såg hur han flere
gånger satt med blicken stel och orörlig fäst på tidningen
framför honom. Och hon smög sitt hufvud mot hans bröst,
såg upp på honom med sina ljufva, strålande ögon och
hviskade skyggt: »Är du ledsen för någonting, vännen
min?»

»Ledsen?» upprepade han litet häftigt, men icke
ovänligt, »eh sådan barnslig fråga! Tror du man är Tedsen’,
då man håller i sina händer en sådan lycka som jag?
Men allvarliga tankar kan man alltid ha, då man måste
vakna ur en solskensdröm och återvända till verkligheten
och dess prosa...»

»Hvad då för tankar?» undrade hon.

»Å, af olika slag,» svarade han undvikande och
började prata om andra saker.

Men en dag, då de sutto på däcket af den ångbåt,
som förde dem från Stettin till Malmö, en strålande
sommardag med djupblå himmel och skummiga, grönaktiga
hafs-vågor, öfver hvilka hvita sjöfåglar skrikande flögo af och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmosynliga/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free