Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgon- och aftonbön, utan äfven möten och bibelstunder.
Ester var af en annan åsikt; hon visste af egen erfarenhet
hur skönt det är att, då det nya, sanna lifvet vaknar
inom en, kunna gå till Guds ord som till en ren, stilla
helgedom, ej oskärad af ekot från den andelösa
bibelläsningen, och hon motsatte sig på det ifrigaste, att Sven
skulle vara med om annat än morgonbönerna och, om han
själf så önskade, kyrkobesök. Men Bengt gaf icke med
sig. Det blef den första starka konflikten emellan dem
efter Bengts omvändelse, ja, egentligen den första i deras
äktenskapliga lif, ty icke förrän nu hade de stått emot
hvarandra med sin personlighets alla krafter vakna och
spända.
»Du glömmer, Ester,» sade slutligen Bengt, sedan de
länge och fruktlöst afhandlat saken, »att det ändå till sist
är j a g som bestämmer. Den kristna kvinnan skall vara
den man undergifven, som Herren gifvit henne, när denne
man är af Herrens ande ledd.»
»Men du glömmer det ordet: I Kristus är hvarken
man eller kvinna. Jag är fri att bestämma öfver mitt barns
själ, jag känner den bättre än du, och jag vill ej att den
skall taga skada...»
»Han skall ej taga skada genom att höra Guds ord, det
är ett dåraktigt och ytligt tal af dig, Ester,» svarade Bengt
strängt och orubbligt; »tvärtom, han skall lära sig att älska
ordet genom att redan i barndomen vänja sig vid att läsa
och höra det...»
Ester försökte i det längsta att kämpa emot och göra
sin vilja gällande, men då hon såg, att hon ej förmådde det
utan att framkalla oenighet, gaf hon till sist vika. Lille
Sven fick vara med om mötena, som emellertid, om de ej
gjorde hans själ något gagn, dock ej borde kunna skada
honom, ty han begrep ingenting af hvad som sades, och
han tycktes icke heller bry sig om att begripa det. Ester
förstod, att han hela tiden roade sig med att sätta ihop
sagor om föremålen i rummet. Hon såg hur hans mun
rörde sig, såsom den brukade göra, då han berättade
»invärtes», eller ock satt han och tittade på de talande,
undrade hvarför den farbrodern sade »hm... hm», när han bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
