Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag sa’ ju, att jag varitt olydig,» svarade gossen
förvånad och gnuggade sig i ögonen.
»Ja, men hvarför berättade du inte att du ej varit olydig
af trots, utan därför att du höll på att försvara den lille
sjuke gossen mot de stora gossarna, som gömt undan hans
galoscher ?»
SYen vidgade ögonen och fick ett nästan förnärmadt
uttryck.
»Hur vet mamma det?»
»Rektor Grahn har berättat mig det. Ser du, älskling,
vi kunde ej vara rättvisa mot dig, då vi ej visste hvarför
du handlat så. Du skall inte göra dig sämre för mamma
och pappa än du är, Sven, du skall alltid säga oss sanningen
både i ondt och godt. Säg mig nu hvarför du inte talade
om det?»
»För jag tyckte det var så f u 11 af de stora gossarna,»
svarade han, och hans lilla ansikte fick detta uttryck af
leda, som det brukade få, då han helst ville slippa att
tala om en sak.
Bengt och Ester sågo hastigt på hvarandra, men de
sade ingenting. De blefvo så där stumma och allvarliga som
man blir, då något fulltonigt skönt, stilla och lugnt, som
det bästa i lifvet alltid är, susar förbi ens lyssnande öra.
Slutligen sade Ester:
»Det har du rätt i, min gosse, det var fult, mycket
fult, och sådant är bäst att inte tala om. Men med oss
kan du tala om allt — vi ska inte ha några hemligheter för
hvarandra, förstår du?»
»Ja-a...»
Bengt hade hela tiden stått tyst och blek. Det var hos
den lille gossen någonting, som på ett alldeles särskildt sätt
grep honom. Han kom ihåg sin egen barndom med dess
vilda, hjärtlösa upptåg, han kom ihåg hur han hånade,
hur elak han brukade vara just mot den stackars sjuklige
Åke Henning...
Han drog Sven intill sig, kysste honom ömt och sade
med ett ödmjukt tonfall:
»Jag är ledsen, att jag nyss var så sträng emot dig,
min gosse, jag skulle icke varit det, om jag vetat, att din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
