Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp ur det för första gången lösta tvånget, faderns vilja
lagt öfver honom.
Bengt blef alldeles blek, han höjde hufv.udet, och
hvitögat glimmade under pupillen som en ljungeld på en svart
himmel. Sven ryste till. Han förstod, att han nu hade
frammanat ett af dessa stormväder i faderns lynne, som för
hans natur voro en verklig fasa.
»Jag skall lära dig, min unge herre, att tala med
vördnad till din far,» sade Bengt med dämpad röst och drog
Sven i örat så hårdt, att denne skälfde af harm och smärta,
»jag skall också lära dig, att det ej finns andra faktorer
i utvecklingen till frid och lycka, d. v. s. till Guds rikes
tillkommelse, än de, som bringa oss frälsning från synd
och lidande, vårt släkteis bägge pestbölder. Alla andra
faktorer föra oss ned i helfvetet, de må i världens ögon se
aldrig så lysande och förträffliga ut... Lägg på minnet
dessa lärdomar, min herr son, det har du mera nytta af
för din framtid än af att göda inbillningsfoster, som en
gång skola dunsta bort och lämna efter sig endast tomhet
och själfanklagelisie ...»
Sven svarade ej; han stod alldeles orörlig under faderns
tal och såg honom oafvfändt in i ögonen, så där som han
brukade göra, då han var liten. Slutligen, då några sekunder
förgått under en tystnad, som afbröts blott af klockans
pickahde och Bengts häftiga steg öfver golfvet, sade Sven
med låg röst:
»Det lönar ej att vi tala mera, pappa, vi kunna al.drig
se saken på samma sätt. För mig är allt stort, allt go.dt,
ja, allt skönt i lifv.et en utstrålning just af den kärlek, som
vill frälsa o.ss, och hvarje sådan faktor arbetar till samma
mål. Men vi Se allt ur olika synvinkel och kunna ej
förstå hvarandra...»
Bengt ställde sig framför Sven och fixerade honom
en lång stund. Det vredgade uttrycket i Bengts ansikte
hade försvunnit och lämnat rum för ett drag af djup
smärta.
»Hvad du i dessa dagar har gifvit mitt fadershjärta
af glädje, det tog du (nu igen,» sade han sorgset, »gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
