Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenen visste icke om han skulle visa sig
missnöjd eller road. Han vände sig nu till den gamla
sjömannen, och sade: »Nå Tom! jag tänker att du väl
ursäktar det som händt, isynnerhet som hajen företog
sig att straffa gerningen med att eröfra gossens
silkesnäsduk!»
Tom skrattade vid påminnelsen om hajen som skrämt
barnen. Han hade åsett alla händelserna, ty han hade
suttit i jullen och plockat dref.
Man hade haft stadig och gynnande vind ända
sedan man lemnade Charlestons hamn, men nu började
den skralna. Den styrmannen, som hade vakten,
hvisslade alltemellanåt för att återfå vinden, men det hjelpte
icke. Seglen hängde slappa och slängde blott efter
skeppets svaga rullningar. Det enda som nu gjorde afbrott
i enformigheten, var en segelsnäcka, som Marie upptäckte.
Hon trodde att det var en liten leksak som något barn
på land hade släppt ut, och som nu syntes på afstånd.
Och det var verkligen ett roligt fartyg, men icke gjordt
af något barns händer, ty der var en lefvande passagerare
uti den lilla farkosten; der var ett segel som höjdes eller
fälldes efter hans vilja, och der funnos äfven åror;
(barnen kunde tydligt se dem då man kommit närmare); de
rördes, så att det lilla fartyget roddes fram.
Nu blefvo barnen nyfikna att få detta fartyg. Frank
kom först fram till den gamle Tom Styrbord. (Så hette
den som knotat öfver Maris mete, men som nu visade
sig mycket vänlig emot henne.) Frank ville nu genom
honom komma i tillfälle att få den underliga båten.
»Vill ni taga krigsskeppet?» frågade Tom. »Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
