Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marie hade vaknat och Frank satt sig upp våt i
ansigtet. När gossarne kommo in i de yngres afdelning hade
Marie satt sig upp och höll öfver sig och Frank det
paraply, som den sednares omtanka kommit dem att
medtaga. Men ingenting förslog. Vatten kom in både
ofvanifrån och nedtill. Man satt på det sättet till kl. 3
på morgonen, då regnet ändtligen upphörde, och stormen
minskades. De uppgjorde då en eld, ehuru icke utan
svårighet, och det skulle varit omöjligt om icke Harald
haft ett litet förråd af väl skyddade torra qvistar, som
han haft gömda i en stor hålighet i ekens stam. De
torkade dervid sina våta kläder.
Solen gick åter upp på en ren himmel och gaf en
vacker dag. Man skyndade ut för att se om några
förändringar inträffat. Man fann också öfverallt spår efter
ovädrets framfart, brustna grenar, äfvensom hela träd
kullstörtade, hela marken beströdd med löf och qvistar.
Hafvet dånade förskräckligt, och höga vågor rullade in i
sjelfva den smala viken.
Marie ämnade koka the, men Robert, som nyss
märkt huru högt vattnet stigit, bad henne att icke
förslösa något af källvattnet, eftersom man icke kunde veta
när ebben nästa gång skulle falla ut så låg, att icke
källådrorna ännu skulle befinnas under hafsvattnet.
Derefter gick han ned till stranden; man såg honom springa
utåt sanden, men åter hastigt vända om, synbart häpen.
»Hvad går åt dig, Robert?» frågade man.
»Båten är borta! förlorad!» blef hans korta och
förfärande svar.
Alla bleknade vid denna nyhet. Man sprang ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
