Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och skulle det inte ha blivit hundra tusen om inte
det där skyfallet hade förstört mina fördämningar? Å,
om jag bara vore i Klondyke . ..»
»Spritt galen», fräste William i en högt uttalad
av-sidesreplik till de övriga.
»Vackert sätt att tala till sin far», sade gamle
Tar-water i mildt förebrående ton. »Min far skulle ha
pryglat hund ur mig med en vagnsvängel, om jag
hade talat till honom på det sättet.
»Men du är vriden, far», började William.
»Du har kanske rätt. Men min far var inte tokig,
han. Och han skulle ha gjort det.»
»Gubben har läst några av de där följetongerna
om män som ha gjort lycka med fyrtio år på nacken»,
sade Annie hånfullt.
»Varför inte, min flicka?» frågade han. »Och
varför kan inte en man göra lycka se’n han fyllt sjuttio?
Jag har inte fyllt sjuttio förr än i år. Och jag skulle
nog skära guld med täljknivar, om jag bara kunde
komma till Klondyke .. .»
»Men det kan du inte», avbröt Mary.
»Nåja», suckade han, »efter jag inte kan det, så
är det väl bäst jag går och lägger mig.»
Han reste sig, lång, mager, knotig och senig, en
präktig ruin av en man. Hans raggiga hår och
skägg-var inte grått utan snövitl, liksom hårtofsarna på
ryggen av hans stora, knotiga fingrar. Han gick mot
dörren, öppnade den, suckade och stannade, i det han
kastade en blick tillbaka in i rummet.
»Ja, men i alla fall...» mumlade han i klagande
ton... »kliar det i fotsulorna alldeles förskräckligt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
