Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Jag gick i kyrkan. Tänk bara, jag blev
andligt sinnad. Jag rentvådde min själ inför Vår herre
och tog mina händer — jag hade två på den tiden
— ifrån det galna följet nere vid hamnen, då de
skrattade åt detta mitt sista upptåg och ville veta
vad jag hade för mening med det.
»Jag omvände mig, säger jag, och hängav mig
uppriktigt och lidelsefullt åt en religiös extas, som
sedan dess har gjort mig tolerant gentemot allt vad
religion heter. Jag avskedade min bäste kapten för
dålig moral. Det samma gjorde jag med kocken,
och en styvare har det aldrig funnits på Manatomana.
Av samma skäl avskedade jag min kassör. Och för
första gången i köpmanskårens historia fanns det
biblar i lastrummet på mina fartyg. Jag byggde en liten
eremitvilla vid en mangoalié uppe i staden alldeles
bredvid det lilla huset där Ebenezer Naismith bodde.
Och jag gjorde honom till min goda vän och kamrat
och kom under fund med att han var söt och rar
som en riktig honingsburk. Och ändå var han en
karlakarl, en karl alltigenom. Och han dog långt därefter
som en karl, och det skulle jag gärna tala om för
er, om det inte vore så förbannat långt.
»Det var mera prinsessans än missionärens förtjänst
att jag visade min tro i handling och särskilt satte
kronan på verket genom att bygga Nya kyrkan, Vår
kyrka, Drottningens kyrka.
»Vår stackars kyrka», sade hon till mig en kväll
efter bönemötet. Jag hade inte varit omvänd mer
än i fjorton dar. »Den är så liten, församlingen kan
aldrig växa. Och taket läcker. Och kung John, min
hårdhjärtade far, vill inte bidra med en penny. Och
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
