Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brända. Det måste finnas räddning från allt detta
elände; ocb bäri såg ban den moderna literaturens
stora uppgift.
Han kunde icke förstå de gamles klagan öfver
den nya tiden; kunde man då icke se, att detta
var gryningen, som bådade solens uppgång.
Förr stod bon, diktens genius, blek på sin höga
piedestal, och det själlösa leendet bade frusit fast
på hennes läppar. Månens strålar föllo öfver lieunes
panna och inväfde hela gestalten i ett skir af öfver-
jordiskt ljus. Menniskoanden sof, vaggad till ro af
hennes sånger, som icke ägde kraft att lindra
smärtan ocb icke iugåfvo hopp om förbättring förr
än i eu annan, problematisk verld.
Men det ljusnade i öster, menniskoanden bör-
jade vakna, och diktens genius lät sin mantel falla.
Morgonsolens första strålar kysste henne, der hon
stod, de stelnade lemmarne mjuknade, ansigtet speg-
lade menskliga lidelser, och till sist började hennes
hjerta klappa lifskraftigt och friskt.
Då steg hou ned från sin höga piedestal och
gick ut bland folket, förkunnande den nya tidens
evangelium.
På den väg hon gick följde henne tusendes väl-
signelser:
Från alla dem, som kastats under hjulen
utaf kulturens vagn, och sårats blodigt,
från alla dem, som tyna bort i skjulen,
som kväfvas långsamt af fabrikens rök;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
