Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men kanske där bott från början
en längtan till skönhet och ljus,
som utan näring förvissnat
under din grofva blus.
Du simple, arbetsklädde
förkrympte lifvets träl,
jag önskar, jag kunde offra
mitt lif att rädda din själ.
Det var otvifvelaktigt att medkänslan för arbe-
taren i trasiga drägten var äkta: men det var sitt
eget stämningslif författaren placerade under den
simpla blusen. Af denua förening uppstod den
bastardtyp, som sedan blef hela literaturperiodens
tragiske hjelte: mannen med det grofva, råa yttre
och det ömtåliga inre, Werther i trasor och träskor.
Max hade sjelf en förnimmelse af, att figuren
var en abstraktion. Han visste, att han icke kände
arbetaren och hans lif; men hvad som för hans
literära samvete gjorde skildringen berättigad, var
en duukel fantasi om, att han sjelf skulle komma
att stiga ner till kroppsarbetarnes klass. Det var
derför hau kunde lägga sin egen öfvernervösa känslo-
samhet, sin egen ungdomliga stormlängtan och verlds-
smärta in i trälens bröst.
I allt, hvad han skref, återfans samma genom-
gående drag af något abstrakt; det var ingenting
praktiskt, ingenting att tillämpa på den närvarande
tiden, det var blott drömmar af eu hyperidealistisk
verldsförbättrareifver. Men den nyktra och pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
