Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Första Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första Sången.
Jag sjunger om Borås och om den hjeltens ära.
Som efter långt besvär fick segrens lagrar bära:
Som tappert strida lärt, men ej att gjuta blod,
Som Håffmans ilska tämjt med påk och mannamod.
Lär, Skald-Gudinna! mig att prisa denna hjelten,
Som rest sin ärestod på de Boråske fälten.
Gif mig den eld, den kraft, som förr Homerus dref,
Då han om Thetis son och Grek’ska fälttåg skref.
Det grymma krigets troll var flygtadt ifrån norden,
Och freden, Gudars skänk, gaf allmän ro åt jorden;
Då Mars, beständigt hätsk, till vapen ständigt böjd,
Fann ämne till sitt qval i hela verldens fröjd.
Han mörka ögonkast på Svea rike fälde
Och suckar då han minns dess segrar och sitt välde.
Han fredens altar såg uppå sitt tempels grus,
Och folket söka pris af slöjd och kunskaps ljus.
Hvad veklig Gudamagt, så börjar Mars att tala,
Har nu de Svenska söft i så föraktlig dvala?
Till ärans högsta spets de genom mig ha gått
Och jag igenom dem var hela jordens drott.
Men som de dristat sig min dyrkan öfvergifva,
Så skall den ro de valt just deras plåga blifva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
