Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
matroserna, som nästan varit kärnan i det starka garde, som oftast
hemförde segern, sedan kinesers, letters och bondrekryternas
kanonföda som förtrupper offrats i den första
sammandrabbningen.
På den sista sovjetkongressen yttrade Lenin: "Det stora
havet av ryska bönder, i vars mitt våra relativt fåtaliga
storstäder ligga som enstaka öar, vilkas stränder översköljas
av nya vågor — denna bondeklass börjar nu röra på sig
och bilda ett tongivande parti." Och kanske är det denna
tröga, väldiga massa förbehållet att en gång fälla utslaget.
Turgenev liknade den ryske bonden vid en sfinx, vars gåta
ännu icke kunnat tydas, och vad denna sfinx ruvar på, veta
vi icke. Wells kallade de ryska bönderna vidskepliga, och
det kan nog ännu hålla streck, men när han betecknade dem
som dumma, bevisar detta blott, att den engelske turisten
aldrig gjort bekantskap med en rysk bonde. Allt ifrån
nihilismens uppväxtår har bonden icke låtit lura sig av den
västerländska socialismens locktoner. I början tuktade han till och
med handgripligt de upplysningsapostlar, som "gingo till
folket" för att agitera, och han har nog med misstro ögnat
på de massor av stridsskrifter, som rysk-judiska
revolutionärer i de plomberade järnvägsvagnarna medförde från
Zürich för att distribueras i Ryssland, om han eljest kunde
— läsa dem.
Ryssen kan vara "full av hetsighet", men han är i grund
och botten en atom i en loj, trög massa. Han behöver en
ledare och tål även piskan, om han blott vet, att pryglet
sker av kärlek, såsom den äktenskapliga agan i
"Domostrojs" hustavla på 1500-talet. Det ryska
självhärskardömet var strängt, ofta grymt, men det låg dock däri även
något av faderlig välvilja och patriarkalisk godmodighet, som
försonade muzjiken med mycket här i världen. Kanske var
han under livegenskapen, för så vitt han hade en något så
när dräglig husbonde, den där gent emot bonden och hans
dotter nöjde sig med vad som i medeltiden kallades jus primæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
