Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
aldrig mer.
»Fröken skall få se, att fröken kan lita på mig»,
svarade jag både förkrossad och öfverlycklig.
Då hon gått, kastade jag mig ner i ett mörkt snår
och grät, grät, grät, som om jag fått höra om en olycka
i stället för en lycka.
Och så måste jag gå tillbaka till kamraterna med
mitt tomma förkläde. Jag skulle smyga mig genom de
mörkaste buskagerna ner till lagårdsbacken med äpplena,
så var det öfverenskommet, och där skulle en af
lagårdspigorna ta emot och gömma dem till natten. Men
hvad de blefvo snopna, när Lena kom med förklädet
tomt och ögonen rödgråtna.
»Hvad felar det dig, tös? Hvar äro äpplena?
Hvad gråter du för? Kom Blomson på dig?» Så
haglade frågorna öfver mig, och I må tro de sparade inte
på svordomar heller, fast jag inte kan härma dem.
Det var vanligt, att kvinnorna svuro i kapp med
karlarne då.
»Fröken Madeline kom», svarade jag kort.
»Skvallrade du om, att vi bedt dig?» frågade en
af dem häftigt.
»Skvallrar gör jag inte; men det säger jag er, att
aldrig mer narrar I mig att stjäla till edra kalaser!»
»Hör på den, du! Tror du, att herrskapet blifvit
fattigare, om vi fått ett par tjog äpplen med af deras
hundra tunnor eller så där? Kanske du tänker, att Gud
har skapat äpplen och päron bara för de höga i
världen?»
Jag bryr mig inte om er, och aldrig mer vill jag
ha något att göra med edra tjufkalaser!» svarade jag
morskt och sprang upp till köksgården.
»Ett sån’t stycke till tös! Men vänta, du!» ... hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
