Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riktigt omvänd.
167
»Faster... det ligger en hund begrafven under
detta... Det kunde väl aldrig vara friherrinnan, som ...»
»Friherrinnan var ju bortrest, hörde du väl... och
ingen mer än hon skulle kunna svara ja eller nej på en
sådan fråga...»
»Det var nog hon, faster Lena! Hon, och ingen
annan, hade ju nytta af, att det brann opp!...»
»Vi få inte lof att döma i en sak så dunkel som
denna. Men nog hade man sina gissningar, och då och
då fick man höra tysta, försiktiga antydningar därom.»
»Försökte ingen att kasta misstanken på
Kolar-Brynte?»
»Nej, det hördes aldrig. — Det var för
besynnerligt, men fast de mesta hånade honom, voro de dock
öfverens om, att han hade blifvit ’riktigt omvänd’. Guds
verk var så påfallande hos honom i motsats mot hans
förra lif.»
»Hur tror faster det gick för den högfärdiga frun
till slut, mån’ hon blef frälst?»
»Det är en sak, som jag inte vet. Hon kom
aldrig mer tillbaka till Nordanå, utan nu stodo de stora,
granna rummen, den härliga trädgården och de
skuggiga parkerna tomma och öde till dess baron Fritz —
den siste Bielertz — med sin unga friherrinna flyttade
hit. Kort förut hade den gamla nåden dött däroppe i
Stockholm, och hennes kista var det nu, som med stor
ståt sattes in i grafkoret vid kyrkan. Men hon lärde kalla
en diakonissa att sköta sig till döden. — Hvem vet —.»
»Har faster varit inne i grafkoret någon gång?»
»Ja, många gånger till och med. Jag gick ofta dit
med friska blommor till min frökens kista, och det
kändes så som om jag själf varit en andevarelse, när jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
