Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av vissa efter antik kursivskrift bildade tecken trots
runalfa-betets om klassisk kapitälskrift erinrande grundtyp.
33. Kärnan av runradstecknen torde under denna
förutsättning ha bestått i vissa hos germanerna vid tiden före
2:a århundradets slut i bruk varande magiska märken,
övertagna från den orientaliska religionssfären. Dessa har
run-radsbildaren först och främst velat ha med i sitt för
germaner avsedda trolldomsalfabet. Att runtecknens ursprung i
några fall naturligast är att söka i vissa i den
hellenistiskorientaliska mystiken brukade magiska märken, har jag redan i
tidigare arbeten framhållit: Runan Ψ, vars ursprungliga
oförkortade form Ψ torde ha bevarats på Charnayspännet, kan
mycket enkelt förklaras såsom återgående på ett urgammalt
magiskt-astrologiskt tecken för zodiakstjärnbilden Tvillingarna,
nämligen Y (jfr UR, s. 30). Den 14:e utharkrunans namn har
troligen i runradsbildarens dialekt hetat *alhiä (forngerm. *alkιg,
jfr Altis hos Tacitus, jfr UR, s. 29). Både tecknets namn och
form torde ha övertagits från ett hos östgermaner brukat magiskt
emblem, lånat från den orientaliska mystiken för att beteckna,
de även av germaner dyrkade skyddsskänkande dioskurerna
(jfr ovan § 8). — Trolldomsrunan uaτ éξoχψ, tecknet j. med
namnet *nauðiä (> fisl. nauðr), har ett namn som
semasiolo-giskt absolut motsvarar det grekiska ’Avåγuη, benämningen på
den i senantik magi så ofta anropade ödesgudinnan. Den
germanska bokstaven 4. kan vara uppkommen genom förenkling
av ett i hellenistisk magi brukat tecken, vars ursprungliga form
varit Θ eller ®, symbolen för Anankes hjul1 (jfr i senare tid
»Fortunas hjul»). Då hjulringen borttogs, kvarstodo ekrarna
som ett kors (i RT, s. 72 f., har jag tidigare räknat med ett
stjärnliknande, ursprungligen babyloniskt gudinnetecken). Då
likheten mellan tecknet ^ och grekiskt-latinskt -N är minimal,
är detta vid runtecknets namn anknytande förklaringsförsök
väl motiverat. — Redan i min första runologiska studie 2 har
jag påvisat, att ^-runan p^ (|~~| på Kårstadsristningen) låter
återföra sig på det i senhellenisk tid magiskt brukade grekiska
1 Om o κvnλoς τηg ’Avåγuηg, jfr Wúnsch, Sethianische
Verflnchnngsta-feln ans Rom, 1928, s. 94 och 99 jämte s. 14, 19 etc. (tecknet = ett äldre θ)’
2 Agrell, Arkiv för nordisk filologi, XLIII, ny följd XXXIX, s. 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
