Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Medan Henriette, utan- att afvakta sin svärmors
tillåtelse, ilade bort, begagnade fru Emerentia til I fi|| le t att
frå-ga iin syster om det i Stockholm brukades särskilta
embeten för att göra hattar ocb att Uofftra dem.
"Är du tokig! E» hattstofferare Sr belt annat Sn ea
hattmakare. Vet du icke att son min, Joh8n, är
hattstofferaren’
"Kors, jag tyckte att du en gång skref — men kanskt
kunde jag icke rätt läsa ordet — att ban hade en gal . .
galanterihandel?"
"Ni ja, hattstoffferare <- och Johan först och främst —
ha nog saüan handel."
"Men hvad sälja de di?" frågade våp fru, ganska nöjd
att få denna upplysning.
"Allt möjligt! Du skall få följa med mig en dag till
son mins bod, så skall du få se militärprydnader,
ljusstakar, ljuskronor, parfymerier och tacket der."
Nu är det ej lör mycket sagdt att fru Emerentias
hufvud bokstafligen svindlade.
Hon kunde knappt ta ögonen från sin syster.
Galanter och hattstoflfering var i Stockholm således liktydiga
begrepp — ocb slutligen bestod hattstoflferingen ej i att
stoffera hattar, utan i att sälja ljuskronor, ljusstakar, militär*
prydnader och parfymerier!
Innan detta stora kaos hunnit reda sig, anlände en
trapp främmande.
Och se, dessa lysande fruntimmer, hvilka förde sig så
väl som någonsin någen hjeltinna i la Fontaines eller
Kotzebues romaner, voro de ej just den rika hökarfrunv
den rika slagtarfran och ändtligen den rika
hattstoffe-rarfrun, hvilken dessutom i behag och elegans var alla de
andra, ja sjelfva Henriette, öfverlägsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
