Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af helgonfurstar, som beskydda Kristus’ altaren: här den
prest, som lefde i långvarig fred (Melchiades eller
Miltiades 310—314); här män och gossar och gubbar och deras
kyska eftermän, som utvalt en jungfrulig blygsamhet såsom
den bättre delen. Här tillstår jag, Damasus, att jag velat
låta mina lemmar hvila, men skytt att störa de heligas aska.»
I fall några tvifvelsmål ännu kunde återstå om, att det
var påfvekryptan man påträffat, skulle de snart häfvas.
De Rossi, hvilken granskade hvarje bit af alla de lämningar,
som buros ut ur kryptan, kunde slutligen sammanfoga
inskrifterna på fyra påfvegrafvar, af hvilka tre innehålla
titeln episkopos, biskop, utan alt tillägg, den fjärde endast
är fragment. Det torde här böra anmärkas, att grekiskan
var kyrkans älsta språk och blef det ända till dess den
tanken, att Roma, liksom det var verldens hufvudstad, äfven
borde vara kyrkans, hade gjort sig fullt gällande, det vill
säga i tredje århundradet. De fyra påfvarna äro Anteros
(255—236), Fabianus (236—250), Lucius (253—254?) och
Eutychianus, som dog ungefär trettio år senare. De Rossis
antagande hade fått en slående bekräftelse, och den 11 maj
1854 gjorde Pius den nionde ett besök på den plats, som
sexton hundra år tidigare invigts till hans aflägsna
företrädares hviloplats. De Rossi har sökt att med ledning
af de spår och spillror som anträffats i kryptan uppgöra
en bild af dess utseende på Damasus’ tid, och det lider
intet tvifvel, att denna återställning i sina väsentliga drag
är riktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
