Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liken. Skälet ligger i den tro på kroppens uppståndelse,
som fått ett så vackert uttryck i Prudentius’ ofvan (sid.
8) anförda begrafningspsalm. De kristna voro därför fullt
ut lika måna om att begrafva sina döda som hedningarna.
Under Decius’ förföljelse skref, säger kyrkofadern
Cyprianus, presterskapet i Roma till det i Kartago, att det ej fans
någon högre pligt för den kristna än att gifva en
hvilostad åt martyrerna och öfriga trosförvandter. En
hufvudsaklig användning af de penningar kyrkan egde genom
gåfvor eller sammanskott var till detta ändamål. Ja, enligt
den ryktbare biskopen i Milano, Ambrosius, hade man till
och med för den skull rätt att sönderbryta, nedsmälta och
sälja kyrkokärl af ädel metall.
Fall saknas visst icke både i äldre och nyare tider, att
en och annan kristen låtit göra sig enskilda grafvar. Så säga
två makar, att de i sin trädgård låtit göra sig ett hvilorum
(in hortulis nostris secessimus). I den af Le Blant utgifna
samlingen af kristna inskrifter från Gallien finna vi flera
med förbannelseformler mot den som stör grafvens frid[1]
genom att där införa främmande. Emellertid voro dessa
yttringar af ofördragsamhet dels enstaka, dels tillhöra de
ofta en jämförelsevis senare tid. I allmänhet kände de
kristna behof af att i döden hvila tillsamman. Ända från
kristendomens första dagar flockade de sig om sina
martyrer och biskopar. På många ställen äro deras
cemeterier belägna ofvan jord. I Roma däremot måste man i följd
af det på alla håll upptagna utrymmet vid den mestadels
fattiga församlingens tillväxt vara sparsam med jorden.
Dessutom bör man ej förbise, att hos den trosvarma och
vid skriften fasthängande romerska församlingen det
föredöme som i detta fall, i enlighet med judarnas plägsed,
gifvits af den kristna kyrkans stiftare, ej var utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
