Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fram med sina legioner till strid mot Kristus’ bekännare.
— — — »Romas flykting med lansen lyftad att drabba
går öfver Eufrats flod, af sina myriader ledsagad», heter
det i de samtidiga bland de så kallade sibyllinska oraklen,
dessa märkvärdiga foster af judisk och kristen fantasi, hvilka
på västra Europas folk, särskildt på de keltiska och nordiska
utöfvat ett inflytande, som man ännu blott tillnärmelsevis
anar.
De kristna i Roma hade därefter lugn ända till
kejsar Domitianus (81—96). Ofördragsam mot alla åsigter,
som stridde mot hans egen, lika hätsk mot dem, som hade
någon filosofisk öfvertygelse, som mot dem, som hyste någon
religiös, förbittrad öfver att kristendomen vunnit insteg i
hans egen familj, öfveralt misstänkande sammansvärjningar
mot sitt lif eller sin makt, skred han i sitt sista
regeringsår till en blodig förföljelse, som skall hafva sträkt sig öfver
hela östern. Med Neros har den det gemensamt, att den
berodde endast på kejsarens allsmäktiga godtycke, och att
man gick tillväga utan all plan och endast dömde och
afrättade dem man händelsevis fick i sina händer. Men
man försökte åtminstone att finna någon rättsgrund.
Vi böra ihågkomma, att vi nu stå vid början af den
storartade utveckling af den romerska rättsvetenskapen, hvilken
säkerligen icke var utan inflytande på den utmärkta och
strängt lagbundna styrelse, som under ett århundrade skulle
komma det romerska riket till godo. Mot de kristna
riktades nu beskyllningar för ateism. Därmed menade man,
att de ej deltagit i dyrkandet af statens gudar och sålunda
gjort sig skyldiga till majestätsförbrytelse, både i den
gamla meningen och i kejsartidens nya bemärkelse: genom
att ej dyrka den, åtminstone i provinserna, såsom en gud
ansedde kejsaren hade de brutit äfven mot dennes majestät.
Det har i kyrkohistorien nästan blifvit en trosartikel,
att de första kristna så godt som uteslutande tillhört de
lägsta samhällslagren. Visserligen tillhörde den allra första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
