Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härvid är, att äfven på kristna inskrifter förekommer den rent
hedniska formeln Dis Manibus, åt den aflidnas i
underjorden lefvande ande, åt grafguden, eller i förkortning D. M.
De fyrtio grafstenar, på hvilka denna hedniska erinring
förekommer, tillhöra enligt de Rossis åsigt samtliga en tid,
som är äldre än fjärde århundradet. Man har däri velat se
en yttring af den förvirring i sinnena, som två samtida
religioner skulle alstrat. Detta är dock föga troligt: de
kristna hafva ju i alla andra stycken vetat att hålla sin
religion fullkomligt obesmittad, så mycket de än i yttre
hänseende sökte underordna sig bestående seder och lagar.
Troligare är att stenhuggarna sedan gammalt hade för vana
att på förhand förse de stenar, som voro bestämda att
upptaga grafskrifter, med dessa bokstäfver, och att de kristna
däri i allmänhet endast sågo ett talesätt, liksom de aldrig
skydde att begagna de hedniska beteckningarna för
veckodagarna, ehuru dessa innehålla namn på romerska gudar,
såsom dies Mercurii, onsdag och så vidare. Själfva den
stränge Tertullianus säger: visserligen förbjuder oss lagen
att nämna de hedniska gudarna, men vi hafva ingen skuld,
då vanans makt så att säga aftvingar oss dem. Äfven
angifvandet af hur många år, månader och dagar den aflidna
lefvat är gemensamt för kristna och hedningar: de gå båda
stundom så långt, att de uttrycka lifslängden i timmar, ja
halftimmar. En kristen inskrift är i detta fall oöfverträfflig
i noggranhet: den underrättar oss, att en viss Silvana lefvat
i tjugoett år, tre månader, fyra timmar och sex scrupuli,
med hvilket senaste ord man har anledning att förstå en
tjugofjärdedel af en timme. Båda slagen af minnesmärken
visa stundom, hvad de kristna beträffar dock först i senare
tider, den aflidnes porträtt och förete dessutom många andra
likheter.
Så småningom blefvo inskrifterna ordrikare: man nöjde
sig ej längre med att anteckna den dödes lifslängd; man
angaf äfven tiden, då han blifvit begrafven, depositus som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
