Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förenad med menniskooffer i deras mest afskyvärda
form *). Den siste konungen i Ashantee föreskref, att
vid hans begrafning 6,000 slafvar skulle aflifvas, och
detta gräsliga testamente blef verkstäldt. På alla
öar, som upptäcktes i Stilla Hafvet, rådde samma
plägsed. På Otaheiti slagtades stora skaror af
menniskor, sedan deras ögon först blifvit uttagna för att
lemnas såsom en gåfva åt konungen. På
Marquesasöarna, Harveyöarna och Nya Zeland offrade
innevånarne icke blott sina fiender, utan åto äfven upp dem.
Det ingår icke i denna boks plan att undersöka,
huru bruket att frambära till gudarne offer, isynnerhet
menniskooffer uppkom. Vare det nog att i förbigående
anmärka, att det knappt fins något hedniskt bruk, för
hvilket icke en viss grad af sanning ligger till grund.
Sålunda låg i offren, såväl judarnas som hedningarnas,
ett erkännande af tre stora sanningar; först att
menniskan hade förolämpat sin Gud; för det andra, att
någon försoning måste frambäras, eller upprättelse
gifvas åt den förnärmade lagen, och för det tredje,
att en ställföreträdande försoning var möjlig d. v. s.
att ett oskyldigt offer kunde antagas i den brottslige
syndarens ställe. Dessa tre föreställningar tyckas
hafva varit gängse öfverallt, så att det fins knappt
någon vrå i hela verlden, der de icke kunna spåras.
Utan tvifvel ledde de ock sitt ursprung från den
gudomliga uppenbarelse, som menniskan under sin
tidigaste tillvaro fått mottaga angående det sätt, hvarpå
en förlikning emellan den fallna menniskan och hennes
förolämpade Skapare skulle komma till stånd.
Sanningen blef förvrängd, men genom att ständigt
uppväcka menniskans farhågor för den dom, hennes synder
förtjente, hindrade samvetet henne att alldeles förlora
densamma. Kännande sitt behof af ett värderikt offer,
men glömmande det offer af oändligt värde, som Gud
*) Hutchinsons »Western Africa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
