- Project Runeberg -  Rosa och Rosita. Lustspel i två akter /
28

(1913) [MARC] Author: Clara Andersen, Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


ROSITA. Vad du sade?... Nej! en frågvisare
människa än du, onkel, har jag aldrig sett! När du
har en hemlighet, och jag inbillar mig att också jag
har litet rättighet att vara frågvis, så vänder onkel om
hela saken och frågar själv! Det är skada att vi inte
ä’ i Spanien, och att inkvisitionen är upphävd!

STÅL. Varför det?

ROSITA (leende). Återigen nyfiken! Jo därför att
du skulle bliva en präktig stor inkvisitor, onkel!

STÅL. Å! du gör mig alldeles för mycken ära!

ROSITA. Ja, nu är du blygsam, men jag vet bäst
vilken stor rannsakare-talang du har! Tror du att jag
glömt den där gamla, mörka länstolen, som du satte
oss i för att hålla förhör, strax då vi kommo hit? Men
apropos, var är den där stolen, tant?

FRUN. Inte var det värt att flytu det gamla
skräpet ut på landet.

ANDERS. Hon är bra söt, den lilla spanskan!

ROSITA. Vem vet! Onkel trivs säkert inte om
inte den möbeln finnes till hands! Jag blev riktigt stel
av ångest när jag satte mig i den; den föreföll mig
som ett mellanting av pinbänk och biktstol!

STÅL. Du ser ju nu, barn lilla, att jag lämnat
den i stan! Jag vill visst inte längre plåga er med
några frågor . . . Gud give att jag kunde säga detsamma
om Jeannette!

FRUN (avsides). Se så! Nu skrämmer han dem
för mig?

STÅL. Jag bryr mig inte om er mera, barn! Känner
du, lilla Rosita att du inte kan tiga längre, så gå till
min hustru — jag är inte det ringaste nyfiken!

FRUN (sakta till Stål). Ack, du hycklare! . . . Nu
går det nästan för långt.

ROSITA. Ja, onkel är bäst! Och god och
medgörlig sedan, isynnerhet som äkta man. Tant hann
knappast tala om sommarnöje, så vips fick vi flytta
hitut!

STÅL. Ja, men tror du att min hustru är nöjd
med det, så misstar du dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free