Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’332
o. s. v. — är enbart en exponent av en mänsklig
själsförmögenhet. Sant är ju, att även religionen kan
betraktas från en mänsklig synpunkt och studeras efter
allmänna psykologiska lagar; och då måste man ju hos
människan konstatera en religiös förmåga, liksom en
teoretisk, konstnärlig, social o. s. v. Men stannar man
härvid och alltså vill göra religionen till något internt
mänskligt, nedsjunker religionen till något alldeles
oförklarligt, ja, till en ren humbug. Den människa, som icke
beder till en realt existerande Gud och är genomträngd
av tron på honom och medveten om hans existens och
lians makt att- besvara hennes bön, den människan beder
icke alls, kan icke bedja; bönen, religionens andedräkt,
har avstannat. Därmed har även försvunnit religionens
förmåga att reglerande, höjande, lyftande utöva sitt
omistliga inflytande på all annan mänsklig verksamhet,
Å andra sidan är denna religionens särställning såsom
en för all annan mänsklig verksamhet omistlig faktor
ett det bästa bevis för att religionen icke bottnar i
människans eget inre, utan utgör det fasta stödet i en högre
värld, utan vilket hela hennes existens och verksamhet
i denna världen blir rotlös och förr eller senare
förtvinar.
Det mänskliga rättsväsendet har alltså sällskap med
all annan kulturgärning därutinnan, att för dem alla
och envar gäller den gamla lagens ord: Kristus måste
vara främst i vår gärning. Han skall ock vara den siste.
Ty för lians domstol skola vi alla ställas.
Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
