- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
338

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’338

rnaskus med Jesus Kristus? Till den syn, som där
bländade honom och för en kort tid berövade honom hans
ögons ljus, men för livet gjort honom klarseende,
hänvisar han själv uttryckligen i Galaterbrevet och i talet
inför Festus och konung Agrippa, och på flere ställen
hänsyftar han på denna sin särskilda kallelse.

Därefter var det i hela hans liv en enda sak, som låg
honom om hjärtat: att till andra sprida kännedomen om
den underbare Mästare, som så överväldigande
betvingat honom. Detta ville han, icke genom att giva dem
en torr, teologisk uppfattning om denne Mästare, utan
genom att — så vitt det- kunde stå i hans förmåga —
leda dem fram till en motsvarande upplevelse av
Jesus, till den frälsningsupplevelse, som förvandlat bela
hans liv och blivit det beståndande ljuset på hans
levnadsväg. Att de skulle få se en liknande "syn" som
Paulus, det var ej att begära, därpå låg också ringa
vikt. Paulus visste, att denne Jesus kan, alla syner
förutan, upplevas i själens djup såsom en livet igenom
verkande kraft — detta erfor han dagligen själv: synen
ensam hade förvisso ej förmått giva honom denna sega
uthållighet i kampen, denna fortfarande glädje och
detta jubel, som så mäktigt brusar fram i alla
hans brev, denna oövervinnlighet och segerkraft över
allt motstånd, denna ståndaktighet under alla
vedervärdigheter. Ack, ett minne är doek icke mer än ett minne:
det bleknar med åren; därpå kan man ej leva livet i
ända; där behöves det att i sitt inre bära en
fortlevande, en levande, kraft.

Nu är det ju så, att det ej är så alldeles lätt för den
människa, som i sitt inre bär en sådan levande kraft,
att giva andra människor del av det underbara, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free