Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’355
turliga fond, i vilken århundradens kristendomsliv
finnes lagrat som en dyrbar fossil skatt i geologiska
avlagringar. Må vi betänka, att vi ingen rätt ha att för
tillfälliga framgångar inom vårt missionerande arbete
exploatera sådana av Gud nedlagda rikedomar, utan att
vi tvärtom vid allt sådant arbete äro pliktiga tillse, att
det arv, vi från gångna generationer mottagit, i vår tid
ökas och icke minskas. Det har — förvisso icke minst
i våra dagar — syndats och syndas alltfort
fruktansvärt mot denna heliga plikt. Utan ansvarskänsla sätta
religiösa folkledare igång "väckelserörelser", som de
icke ha förmåga att på ett stadigvarande sätt leda till
det lagrade arvets förökelse. Därför är det en ofta gjord
iakttagelse, att där en "väckelse" gått fram över en
landsända, där är det sedan under årtionden "som
torbränd mark". Inför sådant ansvarslöst "rovbruk" —
hur visa, hur kärleksfulla te sig ej Jesu ord i vår text:
"En är den som sår, en annan den som skördar.
Andra hava arbetat, och I haven ingått i deras arbete."
Men vi vända i våra tankar åter till Sykars brunn och
till honom, som sitter där så försjunken i tankar efter
sitt samtal med kvinnan, att han ej frågar efter den mat
lärjungarna skaffat i staden. Må vi lyssna till och söka
förstå även de ord, han härom riktar till lärjungarna:
att han hade en "mat att äta, som de ickc visste 0111",
nämligen "att göra dens vilja som sänt honom och
fullborda hans verk".
I Markusevangeliets första kapitel hava vi en skildring
av en av de första dagarna av Jesu offentliga verksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
