Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 2. Februari 1933 - Radioföredrag - VIII. Statsrådet Ö. Undén: Säkerhets- och skiljedomsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommitté med uppgift att utreda frågan och framlägga förslag
till åtgärder. Denna kommitté, i vilken Sverige var
representerat, framlade, delvis på grundval av ett av den svenske
delegaten utarbetat förslag, bl. a. tre utkast till kollektiva fördrag
om fredligt biläggande av tvister, avsedda att vara öppna till
anslutning för alla stater. Av dessa avsåg det ena obligatoriskt
avgörande av alla tvister genom domstolsförfarande eller
skiljedom, det andra sådant obligatoriskt avgörande endast i
rätts tvister -samt förlikning i Intressetvister och det tredje endast
förlikning.
Dessa tre utkast sammanfördes på förslag av den svenska
delegationen vid 1928 års förbundsförsamling till en enda
konvention. Anslutning kan ske antingen till konventionen i dess
helhet eller, såsom exempelvis Sverige har gjort, endast till de
delar därav, som stadga domstolsförfarande för rättstvister och
förlikningsförfarande för intressetvister eller slutligen endast
till bestämmelserna om förlikningsförfarande. Denna märkliga
traktat, som kallas »Generalakten om fredligt biläggande av
tvister», har redan helt eller delvis ratificerats av ett ganska
stort antal stater däribland Sverige och har för dessa inbördes
gällande kraft. Generalakten har visat sig vara ett effektivt
påtryckningsmedel för att få regeringarna att acceptera
skiljedomsidén.
Förbundet har även sökt öka de utsatta staternas
trygghetskänsla genom att organisera den internationella solidariteten.
Sålunda antog 1929 års förbundsförsamling en konvention
genom vilken staterna förbinda sig att under vissa förutsättningar
lämna finansiell hjälp åt hotad eller angripen stat. Slutligen
kan även nämnas, att 1931 års församling antagit en konvention
om förstärkning av de krigsförebyggande medlen. Ingendera
av dessa konventioner ha ännu trätt i kraft.
Även utanför Nationernas Förbund ha försök gjorts att
skaffa ökade garantier för freden. Främst bland dessa är den
1928 antagna Kelloggpakten, vari de undertecknande staterna,
d. v. s. praktiskt taget hela världen, förbinda sig att icke använda
sig av kriget som redskap i den nationella politikens tjänst samt
att icke söka lösa uppkommande tvister annat än med
fredliga medel.
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
