Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - No. 9. September 1933 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förklarar emellertid —- skenbart utan tvekan —- att Djamileh
skall avskedas med en gåva och en ny slavinna omedelbart
anskaffas. Splendiano, som gått och fruktat, att Harun fäst sig
djupare vid Djamileh, tillstår lugnad för sin herre, att han själv
kastat sina ögon på flickan, något som Harun inte tycks ha det
minsta emot.
Djamileh, som haft en ond dröm, infinner sig orolig, men
tröstas av Haruns kyss. När slavarna dukat en festlig
aftonmåltid, frågar Harun Djamileh, om hon vill bli fri, men hon
önskar endast få stanna hos sin herre. Uppmanad att sjunga,
skildrar hon i en visa om kalif Noureddin sin egen kärlek,
men avbrytes av Harun, som förärar henne ett dyrbart
pärl-halsband. Djamileh skattar dock handen, som ger, högre än
gåvan. .—- Nu anländer en skara vänner för att i spel och dobbel
tillbringa kvällen med Harun. Denne avstyr inte, att de få se
Djamileh obeslöjad.
Splendiano blir ensam med Djamileh och frågar, om hon
inte känner till sin herres ständiga slavinnebyten. Harun
glömmer fort. Hon kan ju själv höra, hur han gör sig glad i
salen bredvid. Splendiano däremot är visserligen litet till åren
men bjuder henne en pålitlig kärlek. Djamileh gör honom
följande förslag: i fall han vill hjälpa henne att för en natt få
spela den väntade efterträderskans roll, och om Harun då
verkligen stöter henne bort, så är hon beredd att sedan tillhöra
Splendiano.
Slavhandlaren kommer med en hel kollektion slavinnor.
Den vackraste visar sin fägring i en eldig dans, som varmt
beundras av Haruns vänner. Splendiano försäkrar sig om
slavhandlarens bistånd till förklädnadsplanen, viss om att Djamileh
likväl blir hans. När Harun hos Splendiano hämtar
kassaförstärkning för spelets fortsättande, får han se den nu förklädda
Djamileh, som han tror vara den utmanande danserskan från
förut, fast hon nu verkar påfallande blyg. Flickan drar sig
länge undan hans eldiga närmanden, tills han utbrister: »Din
företräderska var inte så kall. Hon var mig kär.» Vid dessa
ord söker Djamileh dölja sina tårar men igenkännes nu av Harun.
Hon sjunger tredje strofen av sin vid måltiden avbrutna visa
och ber om tillgift för sin öppenhjärtighet. Kämpande med sig
själv, befaller Harun henne gå. Tillintetgjord vacklar Djamileh
mot dörren, där hon segnar ned, men Harun skyndar fram och
uppfångar henne ömt i sina armar.
3%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
