Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
&r>*^Z s^V-"&"i~%
ROSTRÄTT FOR KVINNOR
Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
Motto: Vi kunna aldrig göra sd mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
iv. Arg.
STOCKHOLM, 1 JÜW 1915.
N:r 13.
RÖSTRÄTT FÖR KYIKNOR
utkommer den 1 och 15 i var månad.
Redaktion och Expedition: 6 L¾stmakaregatanl
Redakticmstid: onsdag och lördag kl. V*3—7»4.
Expeditionen Öppen vardagar kl. 1—4.
RiksteL Norr 600. Allin. tel. 147 29.
Telegramadress: Rösträtt, Stockholm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1915 1 krona. Lösnummer 5 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen
genom posten eller genom insändande av 1 kr.
75 öre i postanvisning till tidningens
expedition.
Det psykologiska ipillieket.
En stark stämning av entusiasm och
allvar vilade över både förhandlingar
och offentliga möten vid sommarmötet
i Huskvarna. Det var som ett
samlat uttryck för det medvetande, som
väckts till liv inom oss, att det nu
är kvinnornas tidL Den värld, där
männens maktprinciper haft ensam
beslutanderätt, håller på att förblöda i
inbördes fejd. Den ropar nu efter
kvinnornas hjälp, och det är fegt att hålla
sig undan, alla måste ge sina bästa
krafter för att rädda och hela.
Det ser nästan ut, som om endast
kvinnorna, släktets mödrar, kände släktets
lidanden så djupt, att de glömma sig
själva, ställa sin: egen framgång i
andra rummet och tanken på de av
krigets elände tryckta i det första.
Männen döda varandra utan att egentligen
veta varför, ingen vill kännas vid att
ha börjat kriget, alla önska innerst dess
snara slut, men så klavbundna av
gamla fördomar och formella svårigheter
äro statsmännen, att ingen vågar ta
det första steget. De vänta alla på det
psykologiska ögonblicket, d, v. s. det
ögonblick då utsikterna att lyckas äro
så stora, att man kan hoppas att
skörda ära av företaget.
Men kvinnorna vänta inte. De ha
samlats till en fredskongress och deras
ombud ha rest Europa runt till de
olika regeringarna; och i Sverige
samlades kvinnorna till en gemensam
Fredssöndag den 27 juni för att säga
sitt ord mot kriget och för freden. De
vilja, som Kosika Schwimmer sade,
skapa det psykologiska ögonblicket, de
vilja driva fram fredsstämningen,
hjälpa de nedtystade fredsrösterna i de
krigförande länderna till att våga ge
sig uttryck, de vilja skapa den
atmosfär, som gör freden möjlig. Detta är
ju det enda dé kunna göra, därför att
de äro uteslutna från meddelaktighet i
landets styrelse.
Om något kunnat väcka kvinnorna
jDet är iche genom att deltaga i mannens förstörelsearbete kvin*
norna bekämpa detsamma, utan genom att följa deras exempel i
fråga om sammanslutning ocf) organisation i nyttig samjjállsverk*
samhet €uropas kvinnor (ja redan blivit kallade att intaga
mannens plats pä en mängd områden, i)ittilte främmande för dem*
3Deras förstånd ocl) arbetsförmåga som mänskliga varelser sättas
pä allvarliga prov. De Ija tillfällen, som aldrig förr statt dem till
buds, att lära sig inse värdet av kunskap, utbildning,
specialisering, men först ocf) främst moderligbetskánslans solidarisering in*
för allt, som lever ocl) andas — inför en framtid, där varje välds*
handling är en förbrytelse*
Frigga Carlberg.
till medvetande om den oerhörda vådan
av ett ensidigt manligt regemente, så
är det erfarenheterna från krigsåret.
Vår förtröstan att folk och land styres
utmärkt väl av männen, vår hjälp
förutan, är rubbad. Vi kunna inte längre
visa ansvaret ifrån oss och säga, att
då vi ingen makt ha, rå vi heller inte
för vad som sker. Vi måste tvärt om
ta på oss både makten och ansvaret,
det må kännas aldrig så tungt. Det
blir intet lätt arbete att söka läka alla
de sår kriget tillfogat mänskligheten,
både i krigförande och neutrala länder;
det vore säkerligen bekvämare att
skjuta det ifrån sig, och be männen
själva reda ut den härvan de så ohjälpligt
trasslat till, men om mänskligheten
skall mänskliggöras, som Ellen Key
sade, så måste vi taga den mödan på oss.
Danmarks kvinnor ha ju nu under de
mest kritiska tider fått sin
medborgarrätt, och vi hade vid mötet
vittnesbörd om att de togo emot den med
allvar och glädje. Deras exempel bör
mana oss till efterföljd.
Huskvarnamötets entusiasm får icke
förrinna i sanden. Det är inte nog med
att åtskilliga nya medlemmar gingo in
i rösträttsföreningarna i Huskvarna
och Jönköping. På alla håll måste man
sträva efter ätt ta vara på kvinnornas
vaknande ansvarskänsla, så att den
inte somnar in igen, och allt blir vid det
gamla. Tidsläget självt uppfordrar
kvinnorna att tänka och handla
självständigt och inte endast vara tomma
eftersägare till männen. Männen själva
borde förstå, att de inte visat sig som
goda styresmän i den värld, där de
släppt krigets furier lösa, och många
av dem vilja inte längre förneka
behovet av kvinnans hjälp i statsstyrelsen.
Rösträttsfrågan kan närma sig sin
lösning fortare än nian tror, om
kvinnorna blott ville vara vakna och modiga
och från alla partier förena sina
krafter för att även härutinnan skapa det
psykologiska ögonblicket.
Hälsning till de danska
kvinnorna på den politiska
myndighetsdagen.
Länge läste vi den gamla versen:
Fra Graven Margarethe
Smiler til Nordens Mænd.
Men stod hon nu upp ur graven,
månne hon då loge mot Nordens män,
som så förfuskade hennes stora
drottningtanke?
Nej, stode hon i dag bland Danmarks
kvinnor, då vore det till dem, hon
vände sitt kloka och glada leende i
hoppet pm att de — och hela Nordens
kvinnor — med större visdom och rikare
värme än männen må åter upptaga
hennes stora och oförgängliga tanke
om en enig och samverkande Nord.
Nu, då de nordiska kvinnorna — med
undantag av de svenska — blivit
politiskt myndiga, är det deras sak att
söka förverkliga den ur en kvinnas själ
sprungna samhörighetstanken — den
enda storpolitiska. tanke, som vi,
nordiska folk, tillsvidare kunna och böra
verka för.
I Danmark, som överallt i världen, är
nu plats för alla goda kvinnokrafter.
Ty det stora problemet är överallt det:
att mänskliggöra mänskligketen. Icke
blott att skapa människovärdiga
livsförhållanden åt alla. Nej, att göra alla
folks barn till människor i anda och
sanning.
Lika så litet som ett människoliv
tändes utan fader och moder, lika litet
blir ett folk mänskligt utan att dess
kvinnor som dess män taga del i de
handlingar och beslut, som ange
riktningen av folkets utveckling.
Mån I, kära danska systrar, kunna
bidraga till seger för den sanning, som
ännu hör till de försmådda: den att
rättfärdighet och samarbete inom
varje land och mellan alla land är den
enda verkliga statsvisheten. Då skolen I,
genom Er nya rätt, sätta märke i Ert
lands utveckling!
Detta hoppas Er -— rösträttslösa —
svenska syster
Ellen Key.
Andriette Floren 60 år.
"Tiderna förändras och vi med dem"
är en sats, som nog inte är så allmänt
tillämpbar, som mången tror. Ty visst
är det sant, att tiden ändrar sig, men
hur många är det, som ändra sig med
den i den meningen, att de följa med
utvecklingen och rätta sig efter dess
krav?
En av dessa lyckliga, som förstått att
i ordets vackraste mening följa med
sin tid, såväl i sin offentliga
verksamhet som i sitt enskilda liv, är dock den
kvinna, vars namn läses här ovan.
När jag tänker tillbaka på den tid
— för jämt 40 år sedan — då jag
under hennes skickliga ledning
inhämtade de första grunderna av tyska
språket och geometrin, och försöker att i
minnet återkalla en bild av den unga
lärarinnan, så är mitt första intryck
just att hon var så ung och förstående,
men mitt andra intryck att det djupa
allvar, som redan då präglade henne,
hos lärjungen ingöt respekt både för
henne själv och för de ämnen, i vilka
hon undervisade.
Förståelsen för ungdomen i förening
med den allvarliga uppfattningen av
lärarekallet har följt henne genom
åren, och häri har man just att söka
förklaringen till att hon i så ovanlig
grad följt med utvecklingen av allt det
goda nya och förstått att tillämpa det
på ett så sympatiskt sätt i sin
livsgärning.
Inom rösträttsrörelsen har Andriette
Floren från början utgjort en
förgrundsfigur, och det är huvudsakligast
tack vare hennes enande förmåga och
auktoritet inom samhället, som
rösträttsföreningen kunnat lotsas fram
mellan bränningar och skär i hennes
hemstad. Hon har på sin ort varit just
"människan", som behövdes, och som
oftast är så svår att få tag uti. Och
när hon den 10 juni detta år firade sin
60-årsdag, visade också Mariestads F.
K. P. E. sin beundran och tacksamhet
för sin avhållna ordförande genom att
till henne överlämna en klockkedja av
guld jämte vidhängande berlock med
inskription. Även från många andra —
korporationer och enskilda till ett
70-tal — fick fru Floren under dagens lopp
mottaga uppvaktningar och blommor.
Redan vid 16 års ålder började fru
Floren sin verksamhet som lärarinna
vid Mariestads flickskola, som då var
6-klassig, men senare utvidgats till
8-klassig. I 34 år har hon verkat som
föreståndarinna vid samma läroverk,
vilket är hennes privata skola, ehuru
med understöd av stat och kommun.
Inom samhället innehar hon många
förtroendeuppdrag, bl. a. valdes hon 1910
och återvaldes 1914 som
stadsfullmäktig på de frisinnades lista.
Bättre önskan kunna vi icke uttala
för det samhälle, där Andriette Floren
lever och verkar än att hon länge, och
med obrutna krafter, måtte få fortsätta
Annonsera i Röstratt för Kvinnor.
2 , , * -ÄnnonBpris 10 öre efter texten, 12 öre å texteida pr mm.-höjd, spaltbredd 65 mm. Marginalannons samt annons å bestämd plats 20 öre pr mm. Årsannonser 20 ¾ »abatt
S halvårs 10 % rabatt, kvartals 5 % rabatt. För annons till införing 1 eller 2 gånger torde likvid medfölja ordern. Annons bör vara insänd senast 5 dagar före tidningens
ntziv-^ ningsdatum ull Rösträtt för Kvinnors expedition, Lästmakaregatan 6, Stockholm. För annonsavdelningen; RiksteL Norr 600, Ällrn. tel. 14729 mellan 9 f m och 7 e m
*H
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
