Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
RÖSTRÄTT FÖR KYINNOR
N:r 15-16
Kvinnornas insats i fredsarbetet.
Ytterligare ett tillfälle.
Jämsides med det fredsarbete, som
igångsattes av kvinnornas internationella
fredskongress i Haag den 28 april—1 maj i år,
och varav de svenska kvinnornas
fredssön-dag den 27 Juni var ett led, har en annan
internationell församling, bestående av
både män och kvinnor, speciellt
sakkunniga på folkrättens och fredsteknikens
område, uppgjort ett minimiprogram för de
krav, vilka böra genomföras, om den
blivande freden skall bli en verklig fred.
Detta minimiprogram har här i Sverige
lancerats av ett antal representativa män
och kvinnor ur alla partier, och de fem
punkter, av vilka det består, unnas
återgivna här nedan. Uppropet kommer att
genom L. K. P. R:s Verkställande Utskott
tillställas samtliga lokalföreningar med
anhållan om instämmande, och vi hoppas,
att varenda lokalförening fattar beslut i
enlighet härmed. Men kvinnorna kunna
göra ännu mera. Uppropet cirkulerar
också med listor för att samla namn på
enskilda personer, vilka vilja instämma i de
framställda fordringarna; här kan
varenda rösträttskvinna göra nytta genom att
samla namn, icke minst ute på landet bland
den jordbrukande befolkningen, som i
allmänhet är nästan oåtkomlig
föreningsvägen, men även bland stadsbefolkningen,
helst den som håller sig utanför
föreningslivet* men också bland andra. De båda
sammanräkningarna komma att skiljas från
varandra och nödvändiga reduktioner på
grund av möjliga dubbelräkningar att
göras. Upprop med namninsamlingslistor
kunna rekvireras hos Fredsuppropets
Expedition, Linnégatan 79, Stockholm.
Upprop för varaktig fred.
Vid en överläggning i Haag 7—10
april 1915 mellan representanter från
såväl krigförande som neutrala länder
har man enats om följande
minimikrav för tryggande av en varaktig
fred:
/. Annektering eller avträdande av
landområde får icke äga rum i strid
mot befolkningens intresse och önskan.
Inbyggarnes medgivande skall om
möjligt inhämtas genom
folkomröstning eller på annat sätt
Staterna tillförsäkra inom var sitt
område de olika nationaliteterna
lik-het i medborgerliga rättigheter,
religionsfrihet och fritt bruk av eget
språk.
IL Staterna överenskomma att i
sina kolonier, skyddsländer och
intressesfärer införa full handelsfrihet eller
åtminstone lika behandling àv alla
nationer.
III. Haagkonferensernas arbete på
utveckling av det mellanfolkliga
rättstillståndet fullföljes.
Dessa konferenser erhålla en fast
organisation och sammanträda på
regelbundet återkommande tider.
Staterna överenskomma att
hänskju-ta alla tvistefrågor till rättsligt
avgörande eller till utredning och försök till
förlikning. För detta ändamål
inrättas bredvid den bestående
skiljedomstolen i Haag
a) en permanent mellanfolklig
domstol,
b) en permanent
undersökningskommission, som eventuellt också
framlägger fö†likningsförslag.
Staterna förbinda sig att i
samförstånd vidtaga diplomatiska,
ekonomiska eller militära åtgärder därest
en stat skulle gripa Ull vapen i stället
för att underkasta tvistefrågan
avgörande vid domstol eller behandling av
undersökningskommissionen.
IV. Staterna söka träffa
överenskommelse om ömsesidiga
inskränkningar i rustningarna.
Kaparrätten avskaffas, principen om
havets frihet genomföres.
V. Utrikespolitiken underkastas en
verksam parlamentarisk kontroll, så att
för parlamenten hemliga avtal ej
bliva för folken bindande.
I olika länder söker man nu att åt
dessa folkrättsliga krav vinna stödet
av en stark folkopinion,, som kan
göras gällande vid det blivande
fredsslutet.
Hela den civiliserade världen bör
härvid lämna sin medverkan.
Mänsklighetens politiska och kulturella
ledare, vilkas uppgift det är att hindra nya
angrepp på vår gemensamma odling,
det fredliga arbetets skaror,
kvinnorna, vilkas växande inflytande innebär
en ny förhoppning för freden,
massorna, som nu i skyttegravarna sett döden
för ögat — alla böra de förena sina
röster, ty alla ha nu samma mål.
Sverige får icke saknas i dessa
strävanden. Vårt folk har njutit fredens
välsignelse under mer än ett
århundrade; även det nu pågående kriget
har givit oss sina lärdomar utan att vi
sj¾lva behövt blöda. Detta ökar vår
förpliktelse att ställa oss i främsta
ledet i den andliga kamp där det gäller
att åt mänskligheten erövra en ny fred,
i vilken rättfärdighet hor.
Vi undertecknade rikta därför en
uppmaning till svenska medborgare att
instämma i vår önskan, att
ovanstående krav måtte i en snar framtid
genomföras.
Theodor Adelswärd,
Ordf. i Svenáka Fredsförbundet,
Svante Arrhenius*
Fridtjuv Berg.
Richard Bergh.
H. A.
Ordf. i Sv, Frede- o.
Skiljedoms-föreningen.
Signe Bergman,
Natanael Beskow,
Hjaimar Branting,
Emiia Broomé,
Manfred Björkqvist
Bertii Buhre.
Kari Fries,
Tor Hedberg,
Henrik Hedlund.
Kari Hildebrand.
Rurik Holm,
Ordf, i Sv. Freds- o.
Förtvars-föreningen.
Ellen Key,
Selma Lagerlöf,
Herman Lindqvist
Agda Montelius,
Oscar Montelius.
Daniel Persson.
K* H* Gez. v Schéele.
Kari Staaff.
Karl Stenström.
Edward Wravrinsky.
Anna Whitlock.
Anna Wicksell.
gen» denna ogenomträngliga vildmark,
där hon själv gått vilse» och vi
upptäcka verkligen efter något letande
uppe vid den lilla borgruinen en
förtjusande lummig lövträdsdunge, där man
får hålla sig i skinnet för att inte råka
komma utanför. Men’ för platsens
specialitet, de vidunderliga grottorna,
hundraåriga kalkstensbrott, som
sträcka sig milsvitt under jorden, enligt
sägnen in i Belgien, där ha vi en
riktig ciceron med en flämtande lykta och
en överväldigande svada. De mörka
irrgångarna där nere, hålorna, som
under många månader varit tillflyktsort
för hugenotter, kryptorna med
naturliga stenaltare, gravstenarna, tavlorna
med namnen på alla där nere födda
och döpta och de primitiva
monumenten äro f¾lla av stämning, men den
gamle släpar oss vidare till alla de
nutida minnesmärkena, som han
beundrar långt mera, inte bara de
imposanta stenskulpturerna,
rekonstruktioner av uppgrävda fossila jättedjur,
byster av berömda män, men en
oändlig rad banala väggmålningar mled
vykortsmotiv. Utan förståelse för hans
naturfilosofiska spekulationer förklara
vi oss ha fått nog, och vi släppas åter
upp i dagsljuset och avskedas med en
ogillande nick.
Film 7. Järnmasken.
Stärkta och beredda för nya
sinnesskakningar lämna vi det
gästvänliga Holland och slunga oss åter
in i polislandet. Men nog märks det,
att här är krigshörnet; långt
strängare än vid nordgränsen visiteras
bagaget, vi köras ned i underjorden för
kvinnlig inspektion av kläder och
handväskor. Alla trycksaker utan
undantag, visitkort, resehandböcker
beslagtas, passen granskas
misstänksamt, frågorna ljuda barskare, och
helt beklämda släppas vi äntligen ut.
Dejb vackra gamla Aachen är sig ej
likt, tomma och grå ligga gatorna. De
kvinnliga vikarierna på spårvagnarna
försöka ta efter den äkta preussiska
stramheten, men lyckas blott se
ohyv-sade ut. Och den mondäna Kurgarten
vid Elisenbrunnen, förr
samlingsplatsen för eleganta badgäster från alla
världens hörn, nu vimlar där av
invalider med armen i band, enbenta eller
haltande, men gemytligt nickande åt i
krigskamrater, som också skickats hit
till de heta hälsokällorna. Kyrkogår-1
den har vuxit förfärande hastigt efter i
de många operationerna i de 60 nya
lasaretten, ständigt stannar en
ambulansvagn framför ett av de gamla I
mot väderkvarnar, som blir naturligt,
när man dragit gräns om sin
personliga värld och njuter av att hålla den
samhälleliga världen utanför — — där
var icke någon humor i det. Och jag
frågade mig förundrad, om det väl var
möjligt, átt dessa intelligenta, upplysta,
medgörliga människor — om det var
möjligt, att de trodde på sådana gamla
legender, som att manhatet hade ersatt
kärleken och ömheten i de nya
kvinnornas hjärtan. Eller hade de aldrig
givit sig mödan att tänka och tro
något i denna sak. Stod bakom detta ord:
kvinnosak, för dem icke alls ett
begrepp, var det en tom fras, ett utnött
slagord — ett ingenting!
Utan att egentligen ha tänkt mig
det, hade jag blandat mig i samtalet
Jag försökte bemöta de ihåliga
fraserna och bevisa att denna stora
samhällsfråga även var en hem-fråga och
att kvinnosaken varken till sin*
bokstav eller sin innebörd gick ut på att
förstöra för männen deras hustrur och
döttrar, att göra dem mindre kloka,
kvinnliga och överseende — att hela
tanken endast låg däri, att genom en
samhällsuppfostran göra det för
kvinnorna själva lättare att förstå och
bedöma, att vara förstående, kloka och
överseende.
Jag avbröts áv en manlig stämma
och jag såg upp. Det var mannen med |
klostren, där nu rödakorsflaggan
vajar. Och alla mina vänner, som jag
uppsöker. Familjerna reducerade, de
unga saknas, männen stupade eller vid
fronten eller hemma som
konvalescenter, döttrarna upptagna av frivilligt
hjälparbete. Mödrarna förstenat
lugna, en visar stelt leende den långa
bajonett, som hennes son i sista
ögonblicket vridit ur en fransmans hand,
en annan visar sin favoritlektyr, ett
häfte hatdikter mot England. Och över
mitt otrogna huvud strömmar vid
varje besök i samma ordalag läxan om
självförsvar och rättfärdighet och alla
fiendens lögner och uselhet. De
gruvligaste förbannelser och den ljusaste
segervisshet. Absolut okänsliga för
krigets offer som för egna lidanden.
Och jag som trott, att de vaknat
För-trytsamt avvisa de misstanken om
extas, om massuggestion, vad som endast
är sund, naturlig kraftutveckling. Mot
en stenhård mur studsa alla mina
försonande inlägg, den vekaste av dem
alla, en känslig konstnärsnatur, som
älskat och beundrat dessa grannfolk,
dem hon nu önskar utrotade från
jorden, hon har ej ord nog starka för sitt
förakt och hat, så att jag gripes av
ängslan för uppvaknandets stund. Ty
under järnmasken av självuppgivelse
och offermod tror jag mig se en
skälvning vid munnen och höra en darrning
i rösten, så visst som jag ser de
knutna händerna skaka. Från balkongen
se vi över muren in i
karmeliternun-nornas trädgård, de äro de enda, som
ej delta i det intensiva, praktiska
arbetet för fosterlandet, de endast
fortsätta att bedja, kanske ivrigare än
förut. Men längre bort breder sig den
underbara stadsskogen i leende
försommarprakt, Aachenerbornas stolthet och
glädje. Men mina vänner vända bort
blicken därifrån, kanske skär den
strålande grönskan dem i ögonen.
En rösträttsledares offer för fosterlandet.
I Jns Suffragii läses: Med djupt
beklagande meddela vi den smärtsamma förlust
som drabbat Madame de Schlumberger,
vars tredje son stupat vid fronten, *och
bedja att å Alliansens vägnar till henne få
uttala vårt innerliga deltagande.
Madame de Schlumberger är, som våra
läsare veta, ordförande i franska
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
och en av vice ordförandena i
Internationella kvinnorösträttsallian&ens styrelse. Vi
äro förvissade, att vi uttala, vad varje
svensk rösträttskvinna^ känner, då vi av
hjärtat instämma i det internationella
organets ord.
det skarpskurna och på samma gång
veka ansiktet, som vände sig mot oss,
medan hans hand ännu blev
kvarliggande på den blonda damens violetta
silkessjal: — Jag förstår inte alls, att
man gör så stor affär av kvinnans
rösträtt, säger han på sitt enkla, men
litet långsamma sätt — intet är väl så
naturligt som att kvinnan skall ha
rösträtt — och han riktar sig till mig
med en replik om att det ingalunda är
endast ur hemmens synpunkt som man
skall se dessa ting. — Kvinnan skall
ha rösträtt emedan samhället behöver
hennes mening.
Ett ögonblick samlas alla blickar i
hans markerade ansikte, sedan säger
den lille herrn med pincenez: — Och
tror du verkligen att samhället bleve
ett uns annorlunda om damerna finge
rösträtt — tror du det? Den blonda
frun småler gillande och doktorn
uttrycker med en axelryckning sin
misstro.
— Ja, det är jag fullständigt på det
klara med, säger mannen med ansiktet,
jag är fullständigt övertygad om, att
I hade kvinnorna haft rösträtt i alla
I länder, så hade kriget aldrig kunnat
komma till stånd.
Det blev tyst. Och då
förfrisknin-I garna kommo in, gled samtalet i en
ainnan gänga.
Kvinnorösträttens verkningar.
I Kalifornien har nyligen ett lagförslag
gått igenom, som man helt tillskriver
kvinnornas, och i främsta rummet mrs D. S.
Websters, energiska och målmedvetna
arbete. Det gällde nämligen en förordning om
att endast tuberkelfri mjölk måtte tillåtas i
handeln, och striden stod mycket het mellan
dem, som ville befordra samhällets bästa,
och de stora mejeriernas aktieägare, som
funno sina ekonomiska intressen hotade.
Senator Luce, som talade for lagförslaget,
framhöll medicinska auktoriteters
påstående, att tuberkulos kan överföras från djur
till människor, och han framhöll det
orättfärdiga i att de rika, som aldrig skulle
underlåta att köpa tuberkelfri mjölk åt sina
egna barn, inte vilja utsträcka möjligheten
till skydd även åt de fattigas barn och
befria landet från en av dess största
smittofaror. Genom statistiska undersökningar är
det bevisat, att i New York hälften av de
barn, som äro behäftade med tuberkulos,
fått smittan överförd genom mjölk. Lag-
| förslaget antogs med 12 rösters majoritet,
| och kvinnorna kunde notera ännu en seger
i fråga om de skyddslagar for mödrar och
I barn, vilka de satt som sitt mål att genom-
I föra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
