- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / V Årg. 1916 /
24:3

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r; 3

RÖSTRÄTT FÖR KYISTRTOR 5

5

Elegant

kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller Överrock,
om densamma insändes till

örgrjte Kemiska Tvätt- & färgeri A. B.

GÖTEBORG

Kvinnornas Kalender 1917.

På uppdrag av L. K. P. R.

utgiven av

Föreningen för kvinnans politiska
rösträtt i Göteborg.

Inledes med en dikt av Eva Fröberg och
innehåller bl. a. artiklar av Ellen Hagen, Anna
Lenah Elgström och Anna Wicksell.
Pris 1 krona.

Hela behållningen tillfaller L. K. P. R:s
rese-talarefond.

Rekvisitioner ställas till Fröken Hildur Öijer,
Göteborg 1. Kan även erhållas å
Rösträtts-byrån, Lästmakaregatan 6, Stockholm.

Ur bokmarknaden.

Jul- och Nyårskort

med rösträttsmärket och svenska flaggan.
Pris 6 öre pr st. éller 5 kr. pr 100 st.

Rekvireras genom
RÖSTRÄTTSBYRÅN
iiijiiimii Lästmakaregatan 6, Stockholm, muuinu

Gåvor till L. K. P. R.

På sin 60-årsd ag överlämnade d:r
Karolina Widerströin till
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt den storartade gåvan av 500 kr.
Av anonym givare har
Landsföreningen även haft glädjen emottaga 100 kr.
För båda dessa mycket välkomna
bidrag till främjande av rösträttsarbetet
ber undertecknad att å
Landsföreningens vägnar få frambära ett hjärtligt
och varmt tack.

Stockholm den 10 oktoberg 1916.

Signe Bergman,
ordf.

ELLEN KEY: En djupare syn på
kriget Albert Bonniers förlag. 249 sid.
Pris 3 kr.

Säkert är det många här hemma, som
under de fasans och farans år vi
genomleva, erfarit en särskild
tacksamhet över att Ellen Key under denna
påfrestningens tid funnits i Sverige
och levat och verkat bland oss — en
tacksamhet liknande den vi känna
inför fyren, som stor och orubblig
sprider sitt vägledande sken över det
stormvräkta havet. Det klart skinande
ljuset av sin orubbliga kärlek till fred,
rätt och mänsklighet har Ellen Key
under krigsåren genom föredrag och en
följd artiklar och inlägg i pressen
låtit lysa över krigskultens,
nationalismens, maktlärans, aktivismens och det
blinda partitagandets svarta och
fräsande vågor. I föreliggande volym
hava dessa skilda fredsinlägg, förut till
större delen publicerade i tidskriften
Forum, samlats till ett helt, som fått
namn av den första artikelserien. ■

Namnet är nu visst egentligen ett
citat från fiendelägret, ty det tycks vara
det outhärdliga känslotänkandet i en
N. D. A.-artikel med överskrift "En
djupare uppfattning av kriget" och i
därmed skönt och djupt samklingande
krigshymner av åtskilliga svenska
kulturspetsar (Per Hallström, F. Böök,
Vitalis Norström, R. Kjellén), som
närmast inspirerat Ellen Key att sätta sig
i domaresätet för att anställa en stilla,
men grundlig rättegång med den
förment djupa synen. Milt, men
obevekligt, plockar hon sönder de granna
ordklädnader, med vilka mån trott sig
kunna förvandla det grinande
hedna-trollet kriget till en lovlig, nyttig,
kulturbefordrande skepnad, ja, nästan till
en manifestation av kristendomens
allra djupaste väsen och mening. Hör t.

ex. professor Kjellén, som genom
krigsstormen förnimmer Jesu stämma:
"Rä-dens icke, det är jag!" och som i den
tysk-turkiska alliansen orkar se ett
bevis för kristendomens samlande
kärlekstanke!? Måhända är det samme
man som anser, att "från kristen
synpunkt är hela denna fredshets en
styggelse*?!" Inte mindre komiskt
ohyggligt är det, när man från samma sida
hävdar — Ellen Key kallar det "en
fräck förfalskning" — att pacifismen i
grunden endast är grov och
njutnings-lysten materialism, som i sin feghet ej
erkänner något högre värde än livet
och som i sin ytlighet ej har någon
djupare syn på lidandet än att det gör
ont; att just freden med dess höga kurs
på materiell välgång hotade att bliva
kristendomens och hela religionens
Ragnarök; att kriget alltså är
"folkens ungdomsbrunn och stålbad" (tyskt
citat), den Titanic-färd, som för dem
"närmare Gud, till dig!"

Där Ellen Key sitter i domaresätet,
där vet man, att det går rättvist till.
Hennes är just den oförvillade synen
"med båda ögonen" och ett faktum
strävar hon direkt och indirekt att inspika
i vårt medvetande: att inom alla folk
finnas tvänne slags folk,
maktmänniskor ock rättsmänniskor. , Vid
rättegången i "En djupare syn" har hon
inkallat som vittnen i målet en mängd
mer och mindre utförligt citerade
europeiska och svenska representanter för
dessa båda universella folkslag, I all
synnerhet har hon låtit de nu
nedtystade, undanträngda, fängslade och
landsförvista freds- och
framtidsmänniskorna i Tyskland komma flitigt till
tals. Särskilt att bemärka är härvidlag
ett utförligt referat av
Miinchenpro-fessorn F. W. Foersters fredsartikel
Stat och sedelag. Foerster är i Sve-

FÖRORDA/ AV LÄKARE

e/ö Vid allmän s\?agb*t,
o«r\>os i t*!,
överansträngning ocb sömnlöshet.es©

SALJES ENDAST i APOTEK

A. B. PHARMACIA, Stockholm

Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.



rige känd och uppskattad genom en till
svenska översatt bok om ungdomens
etiska fostran (som fått den
missvisande svenska titeln Levnadskonst). Det
är också ett djupt etiskt patos, som bär
upp den skarpa vidräkning Foerster
gör med läran om staten som suverän
makt, sin egen lag. En större motsats
kan knappast tänkas till det "naiva
vargasinne", varmed prof. Kjellén
förklarat att kriget lärt oss, att staten som
rättssubjekt är <en "utgångspunkt, som
sitter i molnen" och att den nya
statsläran måste resignera inför
verkligheten. Kriget skulle alltså lärt oss, att det
nu gäller att släcka de stjärnor bakom
molnen, efter vilka mänskligheten
hittills, om ock mödosamt och trevande,
styrt sin kurs! — ack ja, varje själ tar
av livet den näring som passar
henne... Helt annorlunda menade ett
stort svenskt vittne, som Ellen Key
också inkallat till sin rättegång och
som på sin tid intog en liknande
central plats i svensk kultur som nu hon
själv, nämligen Viktor Rydberg.
Resignation inför verkligheteix, d. v. s.
from undergivenhet under de yttre
makterna är för honom just det onda,
den "orientaliska typen", medan
däremot den helleniskt-vesterländska
typen i världen evigt ser ett ämne för

OniEliiiWägner och heones seoaslefiok.

För Rösträtt för Kvinnor
av Marika Stjernstedt.

Elin Wägners nya omfångsrika
roman, Släkten Jerneploogs framgång*
är en bok i samtal. Jag tror knappast
den någonstans visar två sidor å rad
utan repliker eller reflektioner i
talform. Och detta är karakteristiskt, ej
blott för boken här i fråga, utan för
Elin Wägners hela författarskap. Hon
hör ej till de seende diktarna, eller till
dem, som hjälpa oss andra att få
visionära intryck. Den poetiska charmen,
som råder särskilt i en del av hennes
mindre ting, kommer helt ur känsla.
Det kan till och med ibland, i de större,
bli oss som om hennes personer rörde
sig och läto höra sig i ett mörkt rum,
en smula villsamt. Miljöernas stora
organiska och plastiska liv är henne
likgiltigt, liksom det förborgade och
innersta i människornas andlighet.
Knappast ens människoödet som
sådant fängslar henne.

Däremot är hon en den konkreta
tillvarons fint lyhörda lyssnerska, och det
lion ger oss är röster, som tolka hur
människorna tänka och tala i
vardagslivets, men framförallt i det sociala
livets olika skiften. Man kan svårligen
föreställa sig Elin Wägner verksamt
skildrande en enstöring! Ty det
sociala är för henne brännpunkten.
Miljöerna äro för henne delar av sociala
skikt, människorna betingade av och
representativa för sina sociala
påverkningar. Oeh denna grundsyn,
genomgående för hennes produktion, ger oss
dess hela, så karakteristiska prägel.

Elin Wägner har åtminstone en gång
försökt narra sina trogna läsare och
beundrare (-innor) genom att krypa
bakom anonymitetens slöja, då i fjol

* Albert Bonniers förlag. Pris kr. 5,50.
326 sid.

Camillas äktenskap först kom ut i
Dagens Nyheter utan utsatt
författarnamn. Men man behövde bara ha läst
ett par av kapitlen för att bli på det
klara med vem Camillas mamma var.
Denna humant kloka uppfattning av
ett huvudstadssamhälles myrstacksliv
inom vissa borgerliga bildade lager;
det lätthänta och habila sätt på vilket
valts bland materialet av ord och
besked, så att tendensen: heder åt de
efter våra högsta begrepp rättsinnade,
vilka äro = de socialt bäst bärande,
kom fram — den misstog man sig ej
på, även om man ej haft öra för själva
stilens graciösa, naturligt (och
medvetet) självsvåldiga art. Inte så många
nutida svenska författare skulle stått
provet lika bra. Det betyder ej, att de
skulle vara obetydligare som
konstnärer. Men inte alla ha verkligen avsatt
en form, där tendensen visar sig som
uttryck för en, jag ville här använda
ordet envist rotad livsåskådning, eller
där skrivsättet så fått tycke av ett
utslag av personligt lynne, som hos Elin
Wägner.

Hennes styrka och hennes
begränsning ligga i hennes egenart, så avgjord
att det förvånar mig hon ej fått
imitatörer. Hon är samhällelig men ej
universell. En framtid kommer att gå
till hennes böcker som till en god och
rolig, sinnrikt uppsatt kollektion
tänkesätt bland vissa verksamma
människor under vår politiska epok. De,
böckerna, ha i dag genom sin Kvliga
beröring med aktualiteten ett
journalistiskt värde, som sålunda i morgon
blir kulturhistoriskt. Tänk på
Norrtullsligan, denna exposé av
självförsörjande, icke till hemmen bundna
unga kvinnors existens i början av 20:e
seklet, eller på Pennskaftet med dess
träffsäkra anteckningar från
rösträttsrörelsens klangdagar; Helga Wisbeck
rör vid kärleken i samband med den
ensamma kvinnan i vår tid och vid
det brännande prostitutionsproblemet.
O. s. v.

Släkten Jerneploogs framgång
anknyter som allmän läggning närmast
till Helga Wisbeck. Båda arbetena äro
knutna av en mångfald maskor
samlade kring en huvudpunkt, och denna
huvudpunkt är i bägge böckerna en
kvinna av samma typ: ren och redbar,
av utomordentlig duktighet utåt, stolt
bärande sin innersta sårbarhets
hemlighet i känslan av hur oväsentlig den
måste vara i en värld, där så mycket
friska arbetare behövas. Helga
Wisbeck var yngre, behagfullare, mer
rörande; fru Ingår G-unnarson,
hjältinnan i den senaste romanen, har
betydligt kärvare drag, väl förklarat genom
hennes allmogehärstamning, och
framstår med en ibland av författarinnan
nästan långt driven obarmhärtighet
som samhällskvinnan, t. o. m.
partikvinnan framför allt.

Men så har det också blivit andra
tider, sedan doktor Helga Wisbecks
goda leende lyste över det dagliga
livets trälar i Stockholm någon gång
före 1914!

Fru Ingår Gunnarsons historia
utspelas i en landsortsstad med
landshövdingeresidens, och historien är den om
kriget mellan residenset och henne,
specerihandelsinnehavarinnan. Det är
ett krig utan pardon, och samma krig
vi alla mer eller mindre levt med i,
kriget — för att benämna det kortast
och åskådligast — mellan höger och
vänster, nu fört ända in under
världskrigets slagskugga. Det genomlöper i
Gustavsfors en mångfald olika faser,
och alla vapen äro där goda, alldeles
som det går till i verkligheten! Bitar
av skyttegravar eller ställningar
förloras och intas, döda och sårade bli
kvar på fältet. Men när boken efter
landshövdingefamiljen Jerneploog fått
sin titel, så är beteckningen framgång
för släkten, partiet, stridslägret en
smula vilseledande, trots alla fru
Gunnarsons motgångar och de bittra
prövningar, som böja henne. Ty man har
ingalunda intryck av något avgjort ne-

derlag. Stridslägren stå emot
varandra som förut, och den tappra
speceri-frun kommer säkert att göra det bästa
av den nya linje hon inaugurerar just
i och med bokens slut. Och ej minst
av vikt är det plus av varm sympati,
som stannat på hennes konto från
läsarens sida. Det markerar också en
seger, och denna vanns ingalunda med
tendénsdiktningens enklaste medel,
svart- och vitmålningen. Därtill är
författarinnan för intelligent, för
erfaren artist och för erfaren också om
sina medmänniskor, av vilka lika få,
som bekant, äro bovar och änglar.

Inte så, att Elin Wägner ej skulle
kunna ge ganska svidande rapp. En
figur till exempel som "lilla
magistern", denna typ för kvinnlig (eller
mänsklig, om ni hellre vill, det blir
litet artigare mot oss själva!) brist på
generositet, detta prov på det
egendomligt gnagande småsinne, som så ofta,
där ingen anar det, ligger bakom
handlingarna — den är förträfflig och en
verklig läxa. Och över allt i boken
komma, med skickligt fingerad
oavsiktlighet, små anmärkningar eller en
bisats in, som behändigt rycka
masken av korrekthet från den ena eller
andra. Bitterhet och elakhet ha
visserligen här ingen plats, men däremot icke
så litet malice. Bland alla replikerna,
otaliga, som alla bokens personer fälla,
tappar författarinnan inte bort tråden
av vad hon själv menade. Jämförd
med tidigare verk visar Släkten
Jerneploogs framgång en mer medvetet
stridbar lust, en bestämdare föresats
att visa klorna.

Det är på den saken, skulle jag tro,
som Släkten Jerneploogs framgång
kommer att bli en verklig ny
framgång för den klartänkta, alltid
redbarhet och rättvisa varmt hävdande,
starkt personliga och vackert
energiska författarinna, som vår Elin
Wägner är.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:01:21 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/rostrattkv/5/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free