Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|u
>0
lUMIDEM nSBELAFFIII j
STOCKHOLM •
Gamla Kungsholmsbrogatan 26 !
(andra hueet från Drottninggatan) 1
s Stort lafr af finare och mnktarm
MÖBLER
^ i ek, mahogny, valnöt samt andra £
träslag äfven målade, till billigaste priser. }
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 Q
i en jordkoja i skogen, en bostad, som
långt ifrån kan kallas en
människoboning, och för vilken naturligtvis ingen
hyra kan tagas av ägaren, alltså blir
där heller aldrig reparerat. Denna
kvinna har 7 barn, alla födda utom
äktenskapet och med olika fäder. Men
inte nog med att hennes egna barn växa
upp i dessa ohyggliga förhållanden,
där är också ett litet fosterbarn
inackorderat Skolrådet =
barnavårdsnämnden, kommunalnämnden =
fosterbarns-nämnden och hälsovårdsnämnden, alla
dessa nämnder med uteslutande manlig
sammansättning dela tillsammans
ansvaret för de människor med
undergrävd hälsa, för att inte tala om moral,
som växa upp i den kojan.
Utrymmet medger inte vidare
reflexioner. Jag skulle endast vilja
nämna en erfarenhet jag gjort, den
oerhörda rädsla, som kommunalmän
tyckas ha för att tillämpa den visserligen
alltför ofullständiga och otydliga
paragrafen i barnavårdslagen om
”sedligt försummade” barn. Hur många år
eller kanske årtionden få vi vänta på
den nya bamavårdslagen?
Hur ofta stöter man inte ute i livet
på förhållanden, som likt det ovan
berättade, komma en att känna skam över
hur alltför litet vi rösträttskvinnor
göra på detta område. Hur skall man då
bäst gå till vaga, om man vill arbeta in
kvinnor i de kommunala styrelserna, i
alla de socknar, där inga F. K. P. R.
finnas, och där man ej lyckats få någon
kraftig kvinna till platsombud? Denna
fråga har sedan en tid stått på
dagordningen i det länsförbund jag tillhör,
men frågan är svår, och kanske kunde
en diskussion i Rösträtt för Kvinnor
bringa några goda råd? Officiella
skrivelser från F. K. P. R, till valnämnder
eller andra kommunala myndigheter på
främmande platser skulle antagligen
sällan ha någon verkan. Bästa hjälpen
här är nog lokal- och
personkännedom, för att på privat väg kunna
uträtta något, och detta är egenskaper
som såväl länsförbund som enskilda
F. K. P. R. skulle behöva skaffa sig i
långt högre grad än de hittills äga. —
Då vi nu också fått
rösträttskonsulen-ter i samhällskursernas ledare, hoppas
jag en av dessas förnämsta uppgifter
blir att ge kvinnorna i varje bygd en
kraftig uppryckning på denna punkt.
Jag talade om barnavårdsnämnder.
När nu den nya lagen om barn utom
äktenskap träder i kraft, få ju dessa
nämnder en oerhört vidgad uppgift.
Blir det då inte lagstadgat, att
barnavårdsnämnd skall vara självständig
myndighet, skild från skolrådet, så blir
det en uppgift för oss kvinnor att på
varje plats vi komma åt, arbeta för
detta. Det bör då inte heller bli så svårt
att få in tillräckligt antal (hälften
borde vara minimum) kvinnliga
medlemmar i dessa nya nämnder. M. F.
Håll ut!
Glöm ej
att ifylla och avsända blanketten för
rekvisition å
s lur i.
Blanketten medföljde n:r 24 av
Rösträtt för Kvinnor sistlidet år, och i
händelse den har förkommit, ställes
rekvisitionen till fröken Hildur Öijer, Göteborg 1.
Så sitter jag då här igen i vårt lilla
Ar-rika efter det uppryckande och i allo
lyckade centralstyrelsemötet, som j ag hade
förmånen att få vara med om. Och som en
följd därav känner jag mig, om möjligt,
ännu mera brinnande av heligt
rösträtts-nit an förut. Än regeringens avslag då —•
kanske någon tänker — har det ej lyckats
kyla av dig något? Nej! Tvärtom! Och
detsamma tror jag var förhållandet med
mina möteskamrater däruppe på
centralstyrelsemötet. Ser ni, motstånd eggar, tack
och lov! En ännu större arbetsiver tycktes
utvecklas och av nedslagenhet förmärktes
intet.
Kvinnorna äro granska vana vid svikna
förhoppningar och vana vid att ändå få
hålla ut och så även med denna sak. Låt
oss därför visa, i så val ord som handling
att vi ämna hålla ut och kunna hålla ut
och skola hålla ut, och vinna vi ändå ej
vad vi åsyfta, så är det svenske män till
en evig skam och världen till en löjlighet.
Återstår nu för denna gång hänvändelsen
till partierna att motionsvis komma fram
med frågan i riksdagen. Vad därav kan
vinnas blir för oss att se.
Men hur det nu blir eller inte blir, så låt
oss i alla fall hålla tillsammans, om
möjligt fastare än förut, under den 6-årsperiod,
som kanske ligger framför oss. Låt oss
säga som flickan, som tog tjänst på ett år
och fick en svår sådan — kanske svårare
än rösträtten — när en dag gått, sade hon
till sig själv: ”Var ej ledsen du,
Anna-Maja, nu har en dag gått, ett år går det
också.”
Låt oss hålla huvudet högt och låt oss
för all del akta oss för att på något sätt
giva våra motståndare tillfälle till jubel
över att vi på något som helst sätt
möjligen skulle givit med oss i vårt
rättmätiga krav, ty stunden skall komma, lika
visst som att vi vilja fortsätta arbetet för
att påskynda densamma.
Låt oss även hålla ut, för att i någon
mån hjälpa och underlätta arbetet för dem,
som inneha högsta ledningen i såväl F. K,
P. R., som inom våra Övriga
kvinnosaks-föreningar. De äro värda vår hjälp och
vårt tack, dessa våra främsta, för allt vad
de uträtta och för allt vad de påtaga sig
av ansvar inför dessa så svårlösta
problem, som ju alla kunna sammanföras
under rubriken : En förbättrad ställning för
kvinnan i hemmet, i samhället, i staten.
Och vem tror ni vill hjälpa till därmed,
om ej kvinnorna själva göra det, och hur
skola kvinnorna £ trana göra detta, om de
ej få sin rost att göra sig hörda med.
Omöjligt, lönlöst, är allt vårt arbete, om
ej denna fråga får sin lösning först. Vad
hjälper allt vad vi göra för våra lidande
medmänniskor, för våra arma vilseförda
kvinnor, för de värnlösa barnen, för
drinkare, då vi icke äga något direkt grepp i
vår lagstiftning, så att det vi göra kan
äga bestånd och varaktighet. Endast ett
lappverk blir det i den tillbakasatta
ställning vi nu inta. Och nog tyckes det, som
om tiden nu snart kunde vara inne för
oss att få vara med om att bestämma i de
stycken, som höra oss alla lika till och
slippa att bara plåstra, där det brister,
vilket har till följd att helhetsverkan av
vad vi göra uteblir.
Vad skola vi då göra? Jo, enigt och i
samlad trupp sluta upp kring
rösträttsba-neret och hålla detsamma högt över våra
huvuden, att allt Sverige må se var det har
oss oeh vad vi vilja!
Vad vi öclcså skola göra och vad som bör
ligga oss varmt om hjärtat, är att arbeta
for. vår rösträttstidning. Den är värd vårt
arbete, den är vårt språkrör, den
värnar om vår sak* den ger oss upplysningar
och råd i de stycken, som vi ju ej alltid
kunna vara så hemma uti, och den ger oss
kunskap om läget i vår rösträttsfråga
både inom och utom landet. Jag tar mig
friheten att upprepa vad vår så nitiska och
präktiga redaktör, fru Gurli
Hertzmän-Ericeon yttrade vid centralstyrelsemötet:
”att vi ej endast skola försöka göra vad vi
kunna, ty det hjälper ej, utan vi skola
verkligen göra något för tidningens än
ytterligare spridning.” Först skall naturligt-
Från valdagen i Köpenhamn.
Oaktat kvinnorna redan ha rösträtt i
åtskilliga länder, har det ännu inte ingått i
det allmänna medvetandet att betrakta
kvinnan som individ. År hon därtill gift,
tänker man sig henne alltjämt som ett
bihang till mannen, det framgår både av
debetsedlarna och tänkesätten. Olägenheten
härav gjorde sig starkt kännbar vid valdagen
i Danmark den 14 december, då man kunde
konstatera, att kvinnornas tålamod mer än
en gång sattes på hårda prov. De gifta
kvinnorna hade nämligen uppförts på
vallängderna, inte efter yrke och titel, utan
efter sina respektive mäns, antagligen med
tanke på att man oeh hustru skulle följas
åt till valurnan. Så var emellertid oftast
inte fallet, och följden blev, att de gifta
kvinnorna utsattes för ett pinsamt förhör
rörande sina intimaste förhållanden, vilket
kunde resultera i följande frågor och svar:
— Är ni gift?
— Ja.
— Vad är er man?
—• Han är sinnessjuk.
Kvinden og Samfundet framhåller det
upprörande i ett dylikt utfrågande, som för
många kvinnor måste vara ytterligt
pinsamt, oeh det är väl även antagligt, att det
i framtiden kommer att ändras. Männen
till exempel skulle aldrig finna sig i att på
en offentlig plats få redogöra för sina
fa-miljeangelägenheter.
Vid valtillfället forekommo en del lustiga
episoder, av vilka vi notera nedanstående:
l:ste valförrättaren till en kvinnlig
väljare: Ert namn och yrke?
Väljaren: Hansen, folkskollärarinna.
l:ste valförrättaren letar förgäves efter
de Hansöner, vilkas yrke börjar med f.
2:dre valförrättaren: Titta efter under
rubriken ”fröken”. — Det visar sig också
mycket riktigt att folkskollärarinnan
Hansen, som låtit uppföra sig på röstlängderna
som folkskollärarinna, verkligen står under
rubriken ”fröken”.
Förste valförrättaren till en manlig
väljare: Ert namn och yrke?
Väljaren: Petersen, grosshandlare.
Valförrättaren kan inte finna den riktiga
grosshandlare Petersen.
Folkskollärarinnan (hjälpsamt): Titta
efter under rubriken ”herr”.
Tablå.
RiKs 25 50
Allm. 62 *6
f,a
i^te.xer^ndel
KS1’
Hollands första kvinnliga professor
är d:r Johanna Westerdyk, docent i
patologisk anatomi, som nu vid
trettiotre års ålder blivit utnämnd till
professor.
Kommunala uppdrag.
Till medlem i Jönköpings
livsmedelsnämnd har valts skolkökslärarinnan
fröken Elsa Svensson.
— I Grangärde kommuns
fattigvårdssty-relse har invalts fru Bernhardina
Johansson och i dess dispensärnämnd fru Agda
Adolfsson, båda från Grängesberg.
För rösträttsscenen.
Den av fru Malla Grönlund
författade rösträttspjäsen Mobilisering finnes
att mot en avgift av 2 kr. jämte porto
hyra hos fru Malla Grönlund,
Söderköping.
vis varje medlem prenumerera på den och
sedan alla intresserade icke inskrivna
medlemmar, och så i tredje hand böra, om
möjligt, även de alldeles oomvända ha den
för att genom den bli i tillfälle att vakna
upp och hjälpa till att kräva \it vad som
rätteligen är vårt.
Hjälp till att sprida vår tidning Rösträtt
för Kvinnor i hundratusental över landet!
Många gånger är det snarare av brist på
bemödande än av brist på medel som
människor förfela att vinna framgång. Låtom
oss då härefter med alla till buds stående
lovliga medel bemöda oss om att vinna
framgång för vår safc.
Cronan.
Malmtor^s^fttan 6» StocKholm
Hanna Norrman f.
Sjuksköterskan Hanna Norrman
av-l^d den 2 februari i Ronneby efter några
dagars sjukdom. Med hennes bortgång
förlora Ronneby rösträttsförening och
dess styrelse, vars vice ordförande hon
var, en av sina bästa krafter. Med
övertygelsens hela styrka arbetade hon
träget och allvarligt på att hos
kvinnorna väcka intresse för deras egen fråga
och Övriga samhällsfrågor. Hennes
arbete förde henne samman med olika
kategorier av både kvinnor och män.
Hur många osökta tillfällen hon
därigenom kunde få att reda ut dunkla
och fördomsfulla meningar säger sig
självt. Och hon hörde ej till dem, som
låta tillfället gå sig ur händerna.
Modig och fast som få, grep hon in
överallt, varest hon fann trångsynthet eller
begångna orättvisor. Tvär och kärv
kunde hon väl stundom förefalla en
främling, men den, som kände henne,
visste att med den mest omutliga
rättskänsla var här förenat ett varmt, rikt
hjärta. Därför lever hon i vårt minne
som en god, fast och modig
arbetskamrat. Och vi bringa henne vårt tack för
hennes gärning och insats i
kvinnornas frigörelse.
Augusta Tonning.
Från vår läsekrets.
Barnmorskornas Önskemål.
Redaktionen av Rösträtt för Kvinnor,
Med anledning av vad som nyligen i vår
kära Rösträtt för Kvinnor stått att läsa
angående ett av Stockholms F. K. P. R.
anordnat allmänt möte i barnmorskefrågan
samt resultatet av mötet, uppvaktningen
hos Kungl. Maj:t, beder undertecknad
härmed genom tidningen få hembära till alla-,
som härtill medverkat, ett hjärtligt,
vördsamt tack!
Vi barnmorskor ha nu i 30 års tid med
värdefullt bistånd av herrar
barnmorske-lärare, läkare, riksdagsmän samt en del
tidningsmän ”blotat” inför, nära nog, alla
landets myndigheter för en
människovärdig existens och ökat kunskapsmått.
’Några reformer och förbättringar har
detta medfört, men de äro bara att anse som
palliativ. Att som skett F. K. P. R. tagit
barnmorskefrågan om hand visar, att
denna oeh rösträttsfrågan äro intimt förenade
med varandra. Man vågar nu hoppas på
en i samhällsnyttans och
människokärlekens tecken snart funnen lycklig lösning.
Ville kvinnorösträttens motståndare vara
konsekventa, torde de Unna lika riskabelt
låta en ”omogen kvinna” utöva
barnmor-skeyrket och vid kritiska fall hålla vakt
om folkets dyrbaraste egendom — liv och
hälsa — som att ge dem politisk rösträtt.
Gör ett försök att låta oss få kunskap,
herrar politici. Kanske skulle vi då oekså
lyckas att få bättre förhållanden i samhället
både i det ena avseendet och det andra.
Medlem av F. K. P. R. oeh av Svenska
barnmor ske förbundet.
Meddelande från V. U.
1. Enligt centralstyrelsemötets beslut
kommer en stående affisch att utgivas.
Det blir den från Birgittadagen
välkända affischen med den gula
rÖsträtts-flaggan på mörkblå grund och med ett
vitt fält för föreningarna att ifylla allt
efter behov. Affischen tryckes i två
storlekar och kan nu rekvireras från
Rösträttsbyrån till ett pris av
respektive 15 och 10 öre styck.
2. De föreningar, som ännu icke till
L. K. P. R:s sekreterare in&änt sin
årsberättelse jämte ifyllda formulär, torde
omedelbart göra detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
