Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L P. llinUin RllELIFFH I
STOCKHOLM •
Gamla Kungsholmsbrogatan 26 R
(andra hneet från Drottninggatan) U
Stort laf«r af fittarm och •nklaro 9
MÖBLER fj
i ek, mahogny, valnöt samt.andra £
träslag äfven målade, till billigaste priser. J
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 j)
Tårarna i kongressen.
Genom dagspressen har cirkulerat en
notis om att miss Jeannette Rankin, då hon
i kongressen skulle rösta för krig, i stället
brast i gråt, och detta kvinnliga beteende
har väckt mycket åtlöje från de håll, där
man väntar att kvinnans insats i det
politiska livet skall ske efter manliga
riktlinjer. Med tanke på vad ett krig verkligen
innebär» skulle det kunna pressa fram tårar
även ur en klippa och den kvinnliga
medkänsla som tog sig uttryck i miss Rankins
spontanta utbrott bör minst av allt ge
anledning till hån oeh spe.
Åven den franska opinionen ställer sig
på miss Bankins sida och det kan ha sitt
intresse att se ett av de krigförande
ländernas sunda syn på saken. Le Temps
skriver:
Miss Rankin, medlem av det amerikanska
parlamentet, har nekat att rösta för krig,
men hon har inte häller ATelat rösta mot
kriget. När hennes tur kom, brast hon i
gråt. Så lyder den rörande nyhet» som i
går nådde oss från Amerika. Det är en av
dessa symboliska händelser som komma att
bevaras i historien, då andra händelser,
som nu synas oss viktigare, för länge sedan
äro glömda. Miss Rankins tårar förlänar
en ton av mänsklig sanning åt de larmande
politiska debatterna, men den kommer inte
att bli rätt förstådd förrän tiden har
utplånat många missförstånd.
Svagheten, men också godheten och
ärligheten hos denna amerikanska, som tagit
del i sitt lands politiska strider och segrat
över sina konkurrenter, framstod i sådan
klarhet, att man inte skulle vara fransman,
om man inte hälsade denna kvinna med
tårar.
Det sägs att hon är ung och hon har
ny-1 igren intagit sin plats i parlamentet. En av
hennes landsmän berättar, att i den stat,
som miss Rankin representerar, måste
kvinnorna respekteras, annars kan det hända
att revolvern knallar, och man skulle
väntat att från detta Montana få se en dristig
amazon med en suffragetts vältalighet och
en cow-boys blick. Men nej! Montanas män,
vilkas händer och hjärtan äro hårda som
metall, sände till Washington en ung flicka,
som tror på kärlekens djupaste bud.
Tre gånger tillsporde man henne: ”År ni
för eller emot krigett” och till slut svarade
hon: ”Jag vill gärna försvara mitt land,
men jag kan inte gå med på krig.” Och hon
föll samman med händerna för ansiktet.
Hon är ingen Cornelia. Gracchernas moder
fann i sin äldste sons blod vilja och kraft
att mana den andre sonen till fortsatt
kamp. Miss Rankin ger inte sina
medsystrar något föredöme i stoicism, men andra
statsmän över hela världen kunna, utan att
efterlikna henne, ära hennes föredöme.
Hon är svag, men hon är ärlig, hon
sviktar, men hon går inte på ackord med sig
själv. Politiken är for henne varken ett
spei eller en förrättning. Den är en
religion.
Trots henne tårar kom kriget till stånd.
Amerikas kvinnor ha förr visat, att de
veta sin plikt, när männen försvara
fosterlandet. Miss Rankins sorg kommer inte
att placera henne hland de ”krigets
fiender”, som nästan bli fäderneslandets
fiender. Hon har inte vågat att vilja att man
skulle gripa till vapen, men Ömt och
uppoffrande kommer hon att läka de sår, som
vapnen ge.
Frankrike, som är så fast beslutet på
kamp» tadlar henne inte, det förstår henne,
trots allt, försvarar henne, ler mot henne
och intalar henne tröst.
Ur pressen.
Riksdagen lider mot sitt slut och
avgörandet om kvinnorösträtten närmar
sig, därom har pressen under senaste
tid burit vittne. Kvinnoföreningarnas
uppvaktning hos statsministern den 24
april och hr Brantings interpellation i
riksdagen den 27 ha närmast föranlett
de uttalanden i tidningarnas
ledarespalter, varur vi här göra några
utdrag. Så skriver
Dagens Nyheter:
Att exemplet utifrån manar, det känna
säkerligen statsministern och även
högerpartiet bakom honom. Men det som borde
driva dem att följa maningen utifrån, det
är en annan känsla. Det klagas från den
sidan Över oppositionspartiernas bitterhet»
över oförsonlighet och motstånd, då det
mest behövliga vore samling och enighet.
Vore det då icke skäl att bjuda något till
försoning, att visa sin goda vilja genom
att ge vad man politiskt kan ge till och
’nled utan någon uppoffring alls? Säkert är
att något billigare försoningsoffer än att
ge kvinnorna det politiska medinflytande
de så länge arbetat för att erhålla står icke
ministären till buds. Både regeringen och
högern veta att denna reform måste komma
inom en rätt nära framtid. Skulle det icke
då löna sig att skänka kvinnorna dessa få
år, om man därigenom kunde visa
tillmötesgående mot de demokratiska
önskemålen, som man ser nu bryta fördämningarna
med all vårflödenas makt, om man
därigenom kan minska bitterheten, om man
därigenom kan stryka en stor post på
räkningen? Högern riskerar ingenting av sin
maktställning genom denna reform; snarare
är det anledning att tro att den stora
skaran av kvinnliga väljare -skulle öka
högerns led i starkare proportion an
vänsterns, åtminstone under de första
valperioderna.
‘ Frågan är så utredd och utdebatterad att
mycken tid och flit icke skulle behövas för
att framlägga proposition i ämnet. De nya
skäl som tillkommit under kriget, som
samtliga äro av den natur att de direkt
möta högerns gamla invändningar, finnas
intagna i de framlämnade partiinotioneroa,
där både regering och riksdag kunna ta del
av dem. Och skulle regeringen icke kunna
hinna att utarbeta en k. proposition, så
vore det ju nog om de lovade kvinnorna att
den, då saken ändå kommer före i
riksdagen, skall stödja den oeh göra vad den kan
för att förmå högerpartiet att också visa
litet god vilja och tillmötesgående, då det
ingenting kostar.
Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:
Vi tro också, att det vore ett klokt steg
av regeringen att nu framlägga proposition
därom (rösträtt för kvinnor). Frågan är
fullt beredd, och vårt land kan i allt fall
icke på längden undandraga sig att taga
det steg, som är taget eller under
omedelbar förberedelse av små och stora stater
runt omkring oss. Ett starkt skäl för att
ieke dröja är, att det enligt vår
konstitutionella ordning dröjer i fyra år, innan
reformen kan komma till stånd, i fall
grundlagsändringen icke nu företages oeh blir
vilande. Och det är ju meningslöst att
komma så långt och motsträvigt efter med en
åtgärd, vilken i alla fall är oundviklig.
GÖteborgs-Posten:
Men det kan gärna sägas rent ut, att det
av regeringen skulle vara synnerligen
klokt att nu allvarligt reflektera på att
taga upp den kvinnliga rösträtten.
Här som i andra länder begär folket icke
blott bröd utan även rätt. En regering,
som icke vill vara en kampregering mot
det som starkast rör sig i tiden, skall vara
mycket svagsynt, om den under sådana
förhållanden icke på allvar upptoge tanken
på att ge den begärda rätten åt den hälft
av folket, som hittills varit sin ratt mest
undanhållen.
Värmlands-Post en:
Här vore onekligen ett tillfälle» som icke
återkommer många gånger i denna de
kort-livade regeringarnas tid, att föra igenom
en reform, som även av de motsträviga
snart skulle erkännas värdefull. Kanske
är icke tankarna på att allvarligt upptaga
frågan om kvinnans politiska rösträtt
alldeles främmande för hrr Swartz och
Lindman, Det har icke undgått
uppmärksamheten att sedan statsministern först svarat
det stora demonstrationstågets
representanter, att sådana frågor lågo utanför
ministärens program han sedan svarat
kvinnornas deputation, att regeringen skulle
låta saken bli föremål för en
grundlagsen-lig behandling och svar senare lämnas. Det
var kanske ”diplomaten”, som med tanke
på 1 maj och de redan förut nog många
orosanledningarna talade detta icke allt
hopp uteslutande språk. Men det kunde ock
vara en begynnande insikt om att det ut
alla synpunkter vore skäl i att icke längre
skjuta undan en fråga, som med säkerhet
i alla fall måste lösas i begärd riktning
snart iqtog. Men då tydligen på annat sätt
och av "andra personer än både högern och
den nuvarande regeringen vill.
Väsfernorrlands Allehanda:
Om kort tid voterar riksdagen om
kvinnornas medborgarrätt. Skall detta
rättfär-dighetskrav ännu en gång slås till marken,
utan vidare? Regeringen har redan avvisat
kvinnorna.(f) Ämna de nöja sig bara med
denna fråga till och detta svar av
regeringen? Illa, mycket illa skulle landets
rätts-krävande kvinnor förvalta det pund, som
nu genom1 situationen själv ligger i deras
händer, om de uraktlåta att uppbjuda alla
sina krafter att komma till ett lyckligt
resultat. Må de vädja till landets rättskänsla
under de dagar som äro kvar, må de i
samarbete med allt verkligt nykterhetsintresse
båda upp allt framstegsfolk till gemensam
påtryckning på de män i riksdagen, som
inte vilja se vad de borde och måste se.
Stockholms-Tidningen (Karin Fjällbäck-
Holmgren):
Det ligger nu i statsminister Swartz’
händer att lyfta denna fråga till en fråga över
partierna, att göra den till en reform, som
skall lösas i samhällssolidaritetens tecken
i stället för i partisplittringens, att göra
den till en hela nationens sak såsom fallet
varit i våra grannländer.
Sker detta icke nu, under den sista
riksdagen i denna period, då skjutes åter
frågans lösning fram i tiden, endast
medförande en bitterhet, en besvikelse i de
svenska kvinnornas sinnen, som icke kan vara
till båtnad.
Det är med den starkaste spänning, med
den största förväntan, vi motse
regeringens åtgörande och riksdagens beslut. Vi
motse det i förvissning om att de
rättfär-dighetsprineiper, på vilka vårt krav vilar,
ändå till sist skola segra.
Tjänsteplikt och rösträtt*
Ett uttalande av Stockholms frisinnade
studentklubb.
Styrelsen för Stockholms frisinnade
studentklubb har med anledning av den
ifrågasatta civila värnplikten vädjat till
riksdagens vänsterpartier att som ovillkorlig
förutsättning för bifall till det framlagda
lagförslaget fordra, att de medborgerliga
angelägenheterna handhavas under
kontroll och likaberättigad medverkan av alla
samhällets medlemmar. Det heter i
yrkandet:
Det förslag om allmän medborgartjänst,
som nu föreligger, kommer att lägga en
oerhörd makt i händerna på statens
verkställande organ. Betryggande garantier måste
ges för att denna makt ieke missbrukas.
Främst torde därvid ifrågakomma en fullt
utsträckt allmän och lika rösträtt i såväl
stat som kommun» varigenom varje
oförvitlig myndig svensk man och kvinna
tillförsäkras rätt att ta del i vården av det
allmännas angelägenheter.
Exemplet smittar.
Miss Jeannette Rankin är numera
inte den enda kvinnliga
kongressledamoten i Amerika. I mexikanska
underhuset har nämligen en kvinna blivit
invald som deputerad oeh hon segrade,
tillsammans med 23 män, ehuru 460
kandidater voro uppsatta. Hennes
namn är miss Hermila Galindo, och det
var hon som först påpekade, att det i
konstitutionen inte finns någon
paragraf, som utesluter kvinnorna varken
från rösträtt •ller valbarhet.
RiK* 25 50
Allm. 62 96
is**
M almtorgsgatan 6, StocKholm
Brev från Arvika.
Rösträtten tillfaller oss nog snart som en
mogen frukt, ty blir den civila
värnplikten genomförd, kan det väl ej vara
meningen, att vi skulle utföra även dessa
medbor-garskyldigheter, utan att först ha
erhållit medborgarrätt.
Att rösträttslösa föra oss in i detta nya,
av plikter fyllda värv, skulle verkligen
vara väl mycket begärt. Allt detta som nu
på alla områden kräves av kvinnorna
pekar väl ändå hän emot vad klockan
är slagen. Låtom oss då, med ögon som se
och öron som höra, vara påpassliga inför
dessa tidens tecken, att vi må kunna dra
all den nytta därav, som är möjligt, till
vår rösträttsfrågas snara lösning, ty ”ej
var väl natten så lång att ej morgon skall
randas”. Varen därför vid gott mod nu
i vårens oeh förhoppningarnas tid, Ni
röst-rättstidningens alla läsare oeh Ni kamrater
i rösträttsarbetet.
Då vi nu under vårterminen ej alls låtit
höra av oss i vår tidning, ville jag med
ledning av protokollsboken i ett litet kort
sammandrag visa, att vi ej stilla insomnat,
utan dock något levat och verkat.
Den 5 februari anordnades samkväm med
redogörelse av undertecknad för det till
rösträttsarbete pånyttfödande
eentralsty-relsemötet. Kaffebordet var inbjudande och
rikligt, trots svårigheterna att anskaffa
varor på grund av kortsystemet. Under
samspråk och handarbete förflöt ett par
trevliga timmar.
För att påskynda bildandet av en
Männens förening för kvinnans politiska
rösträtt inbjöds en del intresserade till
föredrag av fru Gerda Hellberg, lördagen den
17 mars. En liten grupp män hörsammade
inbjudningen, och en mängd medlemmar
in-funno sig, och alla följde med stort intresse
fru Hellbergs utmärkta och belysande
röst-rättsföredrag. Ett glatt gillande förspordes,
då det visade sig, att de tillstädeskomna
männen voro villiga att gripa verket an
med bildandet av en Männens F. K. R.
Till sist serverades tesupé, vars
anrättningar belåtet avsmakades. Med av
medlemmarna skänkta ingredienser hade
åstadkommits ett storartat resultat. En av
medlemmarna, som innehar blomsteraffär,
sände upp blommor till lokalen och den
kläddes med dessa och med både svenska
flaggor och rösträttsflaggor samt med
standaret på hedersplatsen.
För ett uttalande med anledning av det
s. k. Nobbeledådet anordnades av Arvika
F. K. P. R. måndagen den 2 april ett
opi-nionsmöte, vartill inbjudits
Fredrika-Bre-mer-Förbundet, Vita bandet och
Socialdemokratiska kvinnoklubben, och uttalade
samtliga närvarande sitt instämmande i
den av 10 kvinnoföreningar gjorda
hemställan till Kungl. Maj:t angående skydd åt
ensligt boende lärarinnor.
I år har vår förening glädjande nog fått
ganska många medlemmar från Töcksfors,
men i pingst är det tal om att bilda en
egen förening där. Fru Gerda Hellberg
kommer att resa dit och i brev till
undertecknad ha Töcksforsborna uttryckt sin
stora glädje däröver. \
Detta i korthet vad vårterminen haft med
sig åt oss. Visserligen ingenting storartat,
men det heter ju — ”gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt”, och det ha vi ju
försökt göra och alltid skall det väl bära
någon frukt i sinom tid. Kanske vi snart
få sluta med arbetet på denna sidan
rösträtten, för att med nyförvärvade
rättigheter gripa in i det stora hela och där få
giva vad vi kunna av tid och krafter.
Arvika i maj 3937.
Cronan.
En del Arbetet ute i landet måste
på grund av utrymmesskäl överstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
