Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSTRÄTT FOR
KVINNOR
VI. ÅRG.
Tidning utgiven av LandsfÖreningen för kvinnans politiska rösträtt.
Motto: Vi kunna aldrig göra så mycket för en stor sak som en stor sak kan göra för oss.
STOCKHOLM, 1 SEPTEMBER 1917. I
N:r 17.
Högern och
rösträttsfrågan.
Svensk höger har aldrig känt sin
be-sökelses tid, aldrig förstått, att då in-*
sikten om det nödvändiga i att lösa en
fråga inom en nära framtid en gång
fått insteg, då är allt att vinna,
ingenting att förlora på att genast gripa sig
an oeh gå till verket med god vilja,
fart och generositet.
Icke ens med avseende på den — ur
ren partisynpunkt — ganska ringa del
av de svenska författningsfrågorna,
som gäller politisk rösträtt och
valbarhet för Sveriges kvinnor, har högern
haft detta förstånd. En del av partiets
medlemmar ha uppgivit sitt
principiella motstånd emot frågan och pekat
på en lösning genom införande av ett
högre åldersstreck för kvinnorna; men
de kunde icke förmå sig att detta år ta
denna lösning, icke ens då den i elvte
timmen erbjöds dem genom ett
återre-missyrkande från frisinnad sida.
Nu är valrörelsen i det närmaste
över, och ingenting har från
högersidan klargjorts rörande vår fråga.
Valprogrammet tiger; det samlade partiet
vågar varken säga nej el],er ja. De
enskilda partimedlemmarna, som varit
ute i valrörelsen och talat om
författ-ningsfrågor framlänges och baklänges
och sidolängs byar emellan, som det
står i Byggningabalken, ha också tegat;
såväl de ännu kvarstående principiella
motståndarna som de, vilka numera
anse, att det ändå icke är nyttigt längre
att sätta sig till motvärn, alla ha de
tegat lika snällt och obrottsligt. Icke
en fråga har riktats till valmännen
rörande deras mening, icke en
upplysning givits dem om hur partiet tänker
ställa sig under kommande valperiod.
Icke en kvinna har uppträtt på högerns
möten för att framlägga saken för
valmännen; allt vad d$ rösträttsvänliga
högerkvinnorna kunnat göra har varit
att sprida en del litteratur om saken;
såvitt bekant är, ha de fått göra detta
på högerns valmöten, där de ju kunna
komma åt en hel del människor, som
det eljest är svårt att nå. Det är alltid
något, men mycket är det icke.
Det finns ett engelskt ordspråk, som
Medlemmar av h. K\ P. R., samlade till möte i Ronneby
11 aug* 1917, uttala sin djupa harm över l:sta hammarens
vägran vid innevarande års riksdag att godkänna ens en
begränsad lösning av kvinnornas rösträttsfråga. Riksdagen
har tidigare begärt bevis pä, att kvinnorna verkligen
önskade medbestämmanderätt i landets angelägenheter;
kvinnorna svarade med massopinionsyttringen 191%. Riksdagen
begärde en allsidig utredning; K. M:t skaffade en sådan
utredning 1911. Samtliga andra nordiska länder ha givit
sina kvinnor rosträtt och valbarhet; under krigsåren ha i
Förenta Staterna kvinnor i 7 nya stater erhållit rösträtt
vid presidentvalen; 6 stater i Kanada ha givit kvinnorna
full politisk rösträtt; i Österrike och Ungern förberedes
reformens upptagande på resp. regeringars
författnings-program; i Ungland9 Ryssland och Jlolland står frågan
inför sin omedelbara lösning,
I Sverige är denna fråga minst lika mogen för sin
lösning som i dessa länder; vi begära att den antages såsom
vilande redan vid nästa riksdag, så att Sveriges kvinnor
icke längre behöva vänta på denna gärd av rättvisa.
Resolution, antagen vid röst rätts mötet
i Ronneby den tl aug. 1917.
heter: never mind! what is next to be
done? — låt icke nedslå er! Vad ska vi
göra härnästi Att frågan skall
förklaras vilande under nästa
riksdagsperi-od, det tro vi, att även högern tänker
sig. De högermän, som nu kommit till
den övertygelsen, att det icke är nödigt
och nyttigt längre med motståndet,
men som i år röstade för avslag ändå,
de skola väl under den kommande
treårsperioden begära att få ge sin
ändrade uppfattning uttryck i en ändrad
röstning.
Det är emellertid icke nog, att
riksdagens första bifall till frågan om
politisk rösträtt och valbarhet för kvin-’
norna kommer under denna period;
frågan måste förklaras vilande redan
nästa år. Visserligen är det sant, att
det kan vara detsamma för frågan, om
den antages såsom vilande under
periodens tredje eller dess första år. Men
det är ingalunda detsamma för dem,
som skola arbeta för frågans lösning;
ett uppskov till 1920 betyder två års
längre agitations- och
propagandaarbete, som kunnat sparas; all vår kraft
behöver nu läggas på att uppfostra
kvinnorna till att rätt begagna sin
rösträtt; all agitation, som kunnat
undvaras, är missbrukad kvinnokraft.
Det finnes emellertid ett skäl till. Den
ändrade uppfattningen inom högern
har pressats fram på grundval
avkrigstidens erfarenheter och under
krigets tryck. Vi skola innerligen hoppas,
att det ej behöver dröja allt för många
månader, innan det lyckas göra slut på
detta vanvett. Men om så skulle hända,
att frågan skulle stå hän ett par år,
sedan kriget slutat, är det då icke fara
värt, att högern glömmer, vad den nu
lärt och erkänt? Det vore en
oförlåtlig försummelse från vänstersidan, om
icke redan 1918 allt göres som kan
göras för att driva fram till ett
avgörande åtminstone denna del av
författ-ningsreformerna. Den rör halva
svenska folket och är en direkt konsekvens
av själva den liberala grundprincipen;
sköts den ordentligt bör den gå 1918;
järnet är varmt nu; nu får det lov att
smidas.
A. W.
Inre fiender.
Under tider av nöd och
samhällsbe-tryck, då nationer och människor ha
det svårt, och då solidariteten och
samhörighetskänslan äro de enda
hjälpmedel vi ha att lita till, skjuta tyvärr
samhällets sjukliga missbildningar upp
som ogräs. Vem har inte känt
upproriskhet över att jobbare fritt få husera,
vem har inte känt harmen och avskyn
över all spekulation med våra
livsmedel, en spekulation, som innebär att den
brutala egoismen göder sig med fattiga
människors umbäranden. Och vem har
inte känt avsky och förakt för de
husmödrar, som fyllt sina skafferier, utan
att fråga efter vad som kommit på
andra människors del.
När livsmedlen tryta och priserna
skruvas upp till det otroliga, då är
jobbarnas tid kommen, och då gå de
fattigas barn sin undergång till mötes.
Skola icke dessa affärsmän och
jobbare en gång uppskrivas på
mänsklighetens svarta lista?
Amerika har länge varit befriat från
nöd och umbäranden, men även där har
kommit en gyllene tid för jobbarna, och
när en framstående motståndare
isinu-ant frågade vartill kvinnorna behövde
rösträtt och därvid erhöll svaret ”Till
skydd”, så har detta svar erhållit sin
belysning genom omständigheterna.
Kvinnorna behöva rösträtten för att
skydda sig mot yttre och inre fiender,
mot dem som i hänsynslös egoism tära
på nationens livsnerv.
En välkänd kindergartenlärarinna i
en av Bostons förstäder säger, att det
är förtvivlat att se i vilket tillstånd
barnen komma till skolan på grund av
undernäring. De äro svaga och
håglösa och ha inte ens kraft att leka. När
några minuter av lektionen gått, lägga
de sina små huvuden till vila mot
pulpeten och förefalla alldeles apatiska.
Den bilden har sina motstycken i de
flesta av Amerikas större städer.
Den amerikanska tidningen The
Wo-man Citizen återger i ett av sina sista
nummer en legend om en liten gosse,
som satt vid fönstret och betraktade
solnedgången. Då kom en fé fram till
honom och sade: — Du har länge
längtat efter det stora äventyret, men du
skall aldrig möta det, om du inte
glömmer färgen.på din mors ögon. Men nu
ser jag, att du har glömt den. Följ
mig.
Så vandrade de tillsammans bortåt
vägen och nådde landet bakom
afton-rodnaden. Då sade fén:
— Nu kan du få uppleva det stora
äventyret. Vad väljer du?
Den lille gossen svarade:
— Jag vill döda ett stort lejon,
alldeles ensam, med mina händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
