Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tv&ttad och präss&d blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma Insändes till
Sifiyte Kemiska Tvätt* S Fligeri I. B.
GÖTEBORG
kert inflätad. Kort därpå firades
svenska oeh norska flaggorna ned från
flaggstången, och rösträttsflaggan i
gult och vitt, en gåva till fru Tonning
från föreningar landet runt, flög i topp.
Det kom en viss lläkt över de
ögonblick, då de vitgula färgerna bredde ut
sig och lyste mot himlens blå, och
säkert hade litet var en känsla av att det
dock är något stort, som kan förmå ena
alla dessa kvinnor av skilda stånd och
med olika livsintressen i övrigt, vilka
kommit hit långt ut i blekingsskären
för att njuta gästfrihet av oeh hylla en
av sina trognaste förkämpar.
Utan oeh innan beundrades Solvik:
dess överraskande långa utsikt åt två
håll över glittrande fjädar och blåa
åsar samt dess hemtrevliga, solida
inredning med ett drag av gästvänlighet
och gott humör över sig.
Några minuters väg från villan i en
mot sjön sakta sluttande grässänka
avslöjades äntligen ”gröna ängens
hemlighet”, som län^e och väl retat
nyfikenheten, i form av — två långå,
rikligt försedda kaffebord. Kaffe i dessa
tider! Att förtjusningen blev stor säger
sig självt, och allas innersta känslor
uttrycktes säkerligen på pricken rätt
genom följande, ur hjärtat gående ord
som fälldes: ”jag var så rädd att det
var något ideellt, och nu är jag så glad,
att det var något materiellt i stället!”
Kaffet hade för resten sin särskilda,
riktigt vackra tillkomsthistoria — det
var ju inte bara att gå ut i närmaste
affär och köpa — men den blir för lång
för dessa begränsade rader.
Kl. halv 2 skedde så uppbrottet, och
kl. 3 var man redo att aväta
programmets ”enkla” men mycket välsmakande
middag i Folkets hus. Hela denna dag
formade sig f. ö. till en hyllning för fru
Tonning, för hennes långa, outtröttliga
strävan i rösträttens tjänst och for
hennes kärnsunda, levnadsfriska
personlighet. Egentligen kände sig litet
var gå omkring och fira hennes
60-års-dag, ehuru ett par dagar i förväg. Åven
under middagens lopp anlände
telegram från minnesgoda rösträttsvänner
Sverige runt.
Eftermiddagens föredrag.
Söndagseftermiddagen var ägnad
offentliga föredrag i Folkets park, där
ännu större åhörarskaror än
lördagens stämt möte. Sittplatserna räckte
på långt när icke till, utan man
bänkade sig efter behag på berghällarna eller
i gröngräset. Kallinge nya musikkår
sörjde liksom dagen förut för den
musikaliska underhållningen på ett
förträffligt sätt.
Programmet hade genom
sjukdomsfall bland föredragshållarna blivit
något derangerat, men möteskommittén
visste råd och hade i fru Ellen Hagens
ställe anmodat kyrkoherde Bruhn att
tala och i stället för fröken Helene
Berg, Danmark, den norska gästen,
fröken Fredrikke Mörck.
Fru Lisa Velander, Karlshamn,
hälsade de närvarande välkomna med ett
kortare anförande, vari hon bl. a.
yttrade, att hon för 10 år sedan på det stora
rösträttsmötet i Bonneby hälsat de
till-städeskomna från samma plats, föga
anande att hon ett decennium senare
skulle få återupprepa ungefär samma
ord till fortfarande rösträttslösa
medsystrar.
Därefter höll kyrkoherde August
Bruhn föredrag i fredsfrågan med
titel:
Hur länge få vi krig på jordenf
Talaren besvarade den uppställda
frågan med följande fem satser: Så
länge som vi tro att kriget tillhör
världsordningen; så länge vi göra det
nationella till en avgud; så länge vi
män ensamma få styra staten; så länge
vi icke tro på Gud, och så länge vi icke
lyda Kristus. Talaren anförde flera
slående exempel på vart den nationella
instinktens avart, nationalismen, kan
föra hela folkgrupper och hur t. o. m.
från kyrkligt håll kan predikas krigets
välsignelse och kulturhöjande verkan.
Det kunde en tid se ut, menade talaren,
som om socialismen vore den makt
som skulle kunnat förhindra krig
mellan folken, men inte ens den har visat
sig kunna bestå provet. Kvinnornas
ökade inflytande på statslivet kanske
kan åstadkomma vad annu ingen
annan lyckats, frid på jorden, fred mellan
folken. Hela denna del av föredraget
berörde f. ö. rätt utförligt sambandet
mellan kvinnans politiska
medborgarrätt och fredssträvandet. Svenska
kvinnor och män, upp till kamp efter dessa
linjer mot kriget och för fred på jor-
den, slutade talaren sin med värme och
övertygelse framsagda fredspredikan.
Fröken Fredrikke Mörck hade kallat
sitt i hast improviserade föredrag En
lynfcerd i Norge gennem 70 aar och gav
däri med omedelbar friskhet några
situationsbilder från kvinnosakens
Norge, både det förflutna oeh det
nuvarande.
Slutligen talade d:r Gulli Petrini
pro-gramenligt över ämnet:
Kvinnorösträtten och den svenska
riksdagen,
Denna lilla repetitionskurs i den
svenska kvinnorösträttsfrågans
riks-dagshistoria var för åhörarna
synbarligen både nöjsam och intressant Från
1884 års riksdag, då frågan första
gången var uppe och ända fram till
riksdagsdebatten 1917 har den vänts och
synats i alla kanter, samma
orimlighe-ter hava upprepats och klara oeh
tydliga medgivanden hava givits i ord
men ej i handling. Rörelsen var i
början ej partipolitisk, som den sedan blev.
Den första riksdagsmotionen om
politisk rösträtt för kvinnor väcktes som
nämnts 1884 av F. T. Borg. Först 1902
var frågan för andra gången uppe, då
genom en motion av Carl Lindhagen,
som även åren 1904 o. 1905 återkom med
sin motion. Herr Sjöcrona motionerar
1904 och 1906 om politisk rösträtt för
kommunalt röstberättigade kvinnor,
och sistnämnda år, ett märkesår i
rörelsens historia, motionerar hr
Lithan-der om rösträtt för kvinnor på samma
villkor som för män. Detta år beslöts
även den vidlyftiga utredningen, som
man trodde skulle föra frågan till sin
lösning, men som i stället blir ett medel
i motståndarnas hand till den
tipp-skovspolitik, som nu tog sin början.
Gång på gång faller frågan i
riksdagen, år 1909 dock ”framåt”, i det att den
i Andra kammaren bifalles utan
votering. År 1912 ha vi hunnit så långt som
till kungl. proposition. De följande
åren ha fått bevittna frågans fall vid
alla riksdagar, ehuru man i dess
behandling vid årets riksdag kunde
spåra ett avgjort steg framåt mot det
bättre. Anförandet var späckat med de
kostligaste citat från
riksdagsdebatterna, och hrr Lindman, Clason, Kjellén
och Räf fingo sina yttranden
inpräntade i åhörarnas minne på ett säkerligen
mycket effektivt sätt. Den Ibriljanta
framställningen, satiriskt uddig och
livfull som den var, belönades med
starkt bifall av det uppmärksamma
auditoriet.
%Wk
HKzazä
FÖRORDA/ AV LÄKARE
e/sVid allmän s\)agb<?t,
n*r\>csi t st,
överansträngning ock sömnlöshet.<5&
LUBS^&^DASTiAPO TEH
A. B. PHARMACIA, Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
I
Härmed var den officiella delen av
tvådagarsmötet slut, och deltagarna
be-gåvo sig i slutna led med standar oeh
musik i spetsen till Ronneby
brunns-hotell, där genomsamt
avskedssam-kväm med supé var anordnat.
D:r Petrini frambar
mötesdeltagarnas tack till Blekinge länsförbund av
F. K. P. R. och främst dess ordförande,
fru Augusta Tonning, för det utmärkta
sätt, varpå mötet anordnats och for all
gästvänlighet som visats.
Måndagen den 13 augusti.
ägde ett enskilt sammanträde rum,
varvid fru Anna Wicksell inledde de båda
diskussionsfrågorna: Riktlinjerna for
vinterns arbete samt Lands föreningens
ekonomi. Det väckande och intressanta
föredraget följdes av en livlig
diskussion, rik på nya uppslag till fortsatt
arbete.
På eftermiddagen sammanträdde
Landsföreningens
kommunalstyrelse-grupp. D:r Petrini förklarade sig ej ha
tid att kvarstå som dess ordförande,
och valdes i hennes ställe fröken Sigrid
Kruse.
Därefter diskuterades särdeles livligt
frågan om Kommunerna och
livsmedelsfrågan.
För dem av deltagarna, som hade tid
och tillfälle därtill, hade.anordnats en
mycket lyckad utfärd till Karlskrona,
där kronovarvet och staden besågos.
De båda rösträttsdagarna i Ronneby
skola länge kvarstå i deltagarnas
minne i ljus, sommarglad och festlig glans
med ett starkt inslag av kvinnornas
allvarliga strävan och vilja att för sitt
lands och sitt folks och dess framtids
skull ernå full politisk medborgarrätt.
Sverige 1918/
Elsa Alkman.
Förlorad och
återfunnen.
Bearbetning från engelskan av G. H. F*.
Flickan var vitklädd från topp till lå och
iion smålog medan hon lät sina hårt
förtjänade slantar rulla ned i läderväskan.
Hon kände ännu värmen av den sympati,
rom strömmat emot henne från den gamla
dam, som nu försvann i gatukorsningen, och
hon kände sitt mod så stärkt att hon höjde
rösten och ropade: ”Rösträtt för kvinnori
Tio öre!”
— Det var ett billigt pris, fröken lilla,
sade en skämtsam arbetare, medan en fru
ur medelklassen betraktade henne med
stumt ogillande. Det var så många fruar
som sågo ogillande ut, och trots
sidenkappor och vita rävskinnsboor skulle det aldrig
fallit dem in att offra en tioöring på det
stackars grådaskiga papper hon höll i sin
hand. Om det ändå vore vitt, tänkte hon,
då såge det mera tilldragande ut, då kunde
det vara Idun eller vilJfen respektabel
tidning som helst, och de eleganta fruarna
hade inte behövt så se ringaktande ut. Men
hur kunde de veta att den grågröna färgen
under fem års kampanj blivit
rösträttskvin-norna kär. Oeh återigen ropade hon med
sin modiga lilla röst:
— Bösträtt för kvinnor! Tio öre.
— Smörj skulle de ha och inte rösträtt,
inföll en äldre kolerisk herre, som
passerade förbi.
— Er synpunkt bevisar just hur väl vi
behöver rösträtt, kunde flickan inte låta bli
att svara.
Hon vilade, än på den ena foten, än på
den andra. Hon var trott. Hon trodde att
det var den kalla vårvinden, som plötsligt
kom henne att känna sig så trött och
ned-stämd, ty hon hade ju sålt riktigt bra, och
dumma människor hade hon ju förut vetat
att det fanns.
En ung man, vars hållning och klädsel
markerade en hög pinne på samhallsstegen
stannade framför henne.
— Vacker flicka, anmärkte han ogenerat
och kom ett steg närmare. Varför hatar ni
rösträttskvinnor allt vad män heter,
fortsatte han, lyd mitt råd och skaffa er en
man, han kanske kan trumfa in litet sunt
förnuft i ert lilla huvud. ,
— Lyd mitt råd oeh köp en tidning,
svarade hön, så kanske litet sunt förnuft kan
trumfas in i ert huvud, fast jag
misstänker att det inte blir lätt.
— Hatar ni verkligen män? frågade en
blyg liten kvinna.
— Nej, det gör jag inte, svarade flickan
rodnande.
— Jag tycker inte heller vi ha någon
orsak till det. Det där var ju en oförskämd
ung man, men ni ser så bra ut och
männen tar sig ofta friheter mot vackra
flickor. Jag tycker det är modigt av er att
stå här och sälja tidningen. Jag är inte
rösträttskvinna själv, men jae
sympatiserar med rörelsen.
— Bli då medlem av någon förening,
ropade flickan, när hon försvann i hopen.
Drottninggatan var full av folk som
strömmade fram och åter i den ljusa
vårkvällen, men vinden var bitande kall och
många hade bråttom hem*
Flickan blev förströdd, medan hon stod
där och frös och väntade, och omedvetet
kom hon att fixera sin vänstra hand, på
vars ringfinger den smala guldringen inte
längre blänkte. Ofrivilligt stego tårarna
upp i hennes Ögon, och hon måste bita ihop
tänderna för att tvinga dem tillbaka. Den
lilla blyga kvinnan tade sagt att hon var
modig. Ja, det skulle hon vara. Hon
måste sätta sig in i att hennes förlovning var
bruten. En man kom fram och bad att få
köpa en tidning. Hon räckte honom den
mekaniskt. Hennes tankar sysslade med
gårdagen. Så oresonligt det hela var och
sådana stygga saker han hade sagt till
henne. De hade träffat henne som en
pisksnärt. Han hade kallat henne självisk och
okvinnlig, därför att hon insisterat på att
hålla sitt löfte oeh sälja tidningen, i
stället for att följa honom på en konsert. Till
slut hade han satt allt på ett kort och bett
henne välja mellan honom och rösträtten.
Förgäves hade hon sökt förklara för honom
att den som svek sin plikt skulle bli en
oduglig maka och mor, han ville inte höra
några skäl. Han bad henne endast välja.
Och nu hade hon valt. Hela natten hade
hon legat och funderat och kännt sig
olycklig. Han betydde ju livet för henne, och de
flesta kvinnor dagtingade med sina
samveten. Men detta betydde något mer än
hennes lilla personliga tillvaro. Det var en
rättsprincip, och hon fick inte falla undan.
Utan kroppens och själens frihet var livet
inte värt att leva. Hon älskade honom
ännu, men hon hade gjort sitt val.
Skymningen föll långsamt och där
tändes ljus i fönstren. Erån ett café i en av
gränderna kom en drucken man. En ström
av råa ord steg emot henne som en giftig
dimma, och en smutsig hand måttade ett
sådant slag åt hennes tidningspacke att
bladen virvlade omkring i luften. Någon
kom springande. Det var hennes vän. Han
tog den druckne i kragen och försvann med
honom nedåt gränden. Människor trängdes
för att se vad som var på färde. Flickan
plockade lugnt upp sina tidningar och
slätade ut dem.
Efter några minuter kom den unge
mannen tillbaka. Han tog av sig hatten och
stod bredvid henne i rännstenen.
— Jag ville be dig om förlåtelse. Han
talade tyst och hastigt. Jag bar mig åt som
en drummel i går kväll, och jag har
ingenting att förebära som ursäkt, endast att
vi män har så svårt att förstå att ni
uppoffrar er för något så abstrakt som idéer.
Jag trodde att ni sysslade med politik för
att ha något att göra. Politiken har for oss
män blivit mera ritual än religion. Men
nu har jag tänkt över vad du sa’ i går
kväll, och så ville jag gå och se hur du
hade det... Jag har aldrig varit så stolt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
