Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•CSNC3MIONMwr ’•
f I P. 1IIEIHIII R9IELIFFII
STOCKHOLM
1 Barnhusgatan 1
(hörnet av Drottninggatan)
jrt*rt l4Xjr*r flnarm och »nirter#
| MÖBLER
Jj i ek, mahogny, valnöt samt andra
f träslag äfven målade, till billigaste priser,
fl Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505
Åter ett rop ur djupet.
Av och till vågar en modig "kvinna
höja sin röst över stridslarmet, en hand
sträckes sökande ut mot medsystrarna
i fiendeland. Den tyska diktarinnan
Elsa Maria Bud riktar i dagarna ett
flammande" upprop till alla världens
kvinnor om ny samling, och hennes rop
är så gripande och starkt, att Berliner
Tageblatts redaktion ej näns kväva det
utan endast med reservation undrar,
om det väl skall väcka något genljud.
Med hänvisning till Stockholm, som
för ögonblicket är medelpunkten för
alla fredslängtandes förhoppningar,
tolkar hon hur kvinnorna, som ej ha
någon talan där, med bävande hjärtan
vänta och lyssna efter varje budskap
därifrån. Skola väl männen däruppe
finna någon utväg, skola de kunna
förstå varandra? Kvinnorna kunna icke
längre tro, att det är för deras och
deras barns skull, som allt detta blod
gju-tes. De blevo aldrig tillfrågade, men
måste stumma böja sig. Men nu måste
de tala. De vilja icke se fiender i de
lidande medsystrarna i andra länder,
ty lidandet binder dem samman över
hatet. Hur goda patrioter de än äro,
i de djupaste, för kvinnokönet
väsentliga och gemensamma frågorna måste
de känna internationellt.
”Kvinnor, i Stockholm arbeta
männen för freden, vi måste göra likaså!
Låt oss sända ut våra bästa krafter
från alla dé stridande länderna för att
samlas och förenade säga ett
besinningens ord, som männen måste lyssna till.
Man får icke låta något vara oförsökt.
På en sådan kvinnokongress skulle vi
snart komma till enighet, vi skulle
räcka varandra händerna, kanske allt för
snart i männens ögon. Vi få ej längre
sitta overksamma i stum sorg. Just nu
skulle kvinnorna låta ”den andra
inter-nationalen” uppstå och ge ett samlat
uttryck åt alla de undertryckta rösterna.
Kvinnorna i neutrala länder skulle
förmedla de första skriftliga
anknytningarna, de skulle bana vägen för
Europas kvinnor. Men det är hög tid!”
Den tyska författarinnan anade ej, att
hon redan blivit bönhörd. Ty från
Sverige utgår ju nu en inbjudning till ett
internationellt kvinnomöte. Hennes
outtalade fråga: ”Vad göra de neutrala
kvinnorna!” har länge ljudit för våra
öron, och det är en lättnad, att
åtminstone ett försök gjorts att besvara den.
Naima Sahlbom.
Stöd arbetet for kvinnans politiska
rösträtt genom att ingå som medlem i
närmaste rösträttsförening och genom att
prenumerera på Rösträtt för Kvinnor.
M itifi
m FÖRO RDAJ” AV LÄ KARL (
Ml ©’sv/id allmän sxJagh^t, jmi
nsrxJosHeb,
överansträngning ocb sömnlöshet.
O A ST / APOTEK
CrttLvu
A. B. PHARMACIA, Stockholm ,i
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG. ^
”Kvinnans plats är i hemmet”.
Bland alla argumenten mot kvinnans
politiska rösträtt har väl knappast
något skorrat så falskt som: ”Kvinnans
plats är i hemmet, hon har ingenting
att skaffa varken i politiken eller i
förvärvsarbetet.” Man skulle kunna tro
att detta yttrande vore antikverat och
att det härrörde sig från kvinnosakens
första dagar, då männen med en slags
nymornad förskräckelse funno sig stå
ansikte mot ansikte med medtävlare,
som inte bara fordrade sin andel av
samhällets brödkaka, utan även gjorde
anspråk på politiska rättigheter.
Men argumentet är tyvärr av ganska
färsk datum. Det stack till och med
upp huvudet under debatten i den
holländska riksdagen, då en talare
fruktade den gudomliga ordningens
äventyrande om kvinnorna finge rösträtt, ty
det var ju redan på skapelsens morgon
bestämt att kvinnan skulle vara
mannen underdånig. Och i de svar som
de svenska landstingsmännen
avgå-vo på interpellationen om sin ställning
till kvinnorösträtten, saknades
ingalunda utgjutelser om att kvinnan var
hemmets prydnad och prästinna i dess
tempel.
Man kan för sin inre syn frammana
dessa prydnader och prästinnor, dessa
stackars undernärda, hålögda kvinnor,
som under slit och släp för brödfödan
kanske blott finna en och annan av
kvällens timmar att hålla själva
hemmet vid makt. Vad månne de känna,
när de bli mättade med feta fraser i
stället för med bröd1? Vad skola de
tänka om dem, som leda landets öden
och så sakna kännedom om de verkliga
förhållandena, om den järnhårda
kampen fö~ tillvaron, att de hänvisa
kvinnorna till att sitta i hemmen. Kanske
med armarna i kors som små
herdin-nor av porslin. Man skulle i sanning
önska dessa herrar samma öde som den
amerikanske politiker, vilken med sin
vältalighets hela patos deklamerade
om Kvinnan i hemmet och på
morgonen fann sina skodon oborstade. Hans
hjälphustru hade stannat i hemmet. På
kontoret dammigt och smutsigt
Städerskan hade man och fem barn. Hon
ansåg sig skyldig att stanna hemma hos
dem. Några timmars bittra erfarenhet
kullkastade politikerns alla teorier.
Överklasskvinnorna, de som ha
tillfälle att sitta i hemmen, om de ha lust,
hur många äro de? Frånräkna sedan
dem, som möjligen skulle kunna avstå
från sin egen försörjning och dra sig
fram på en mans magra kontors-,
tjänstemanna- eller officerslön, kvar stå
dock massorna, millionerna som äro
att räkna med. De kunna icke stanna
i hemmen hur gärna de än ville, de ha
kommit in i Grottekvarnen, de måste
arbeta och slita tills armarna värka
och kropparna digna av trötthet. Där
är modern, som måste lämna sina små,
därför att hon inte har bröd åt dem och
därför att intet hem producerar sådant
av sig självt och ingen lag föreskriver
Sveriges första kvinnliga seminarierektor.
Då fröken Augusta Westerberg
nyligen utnämndes till rektor vid
folkskol-lärarinneseminariet i Kalmar, hade
detta sin betydelse icke blott för
skolan utan även för kvinnosaken. Det är
nämligen första gången en kvinna blir
utnämnd att inneha sådan befattning
och mången gång har det tyvärr varit
fallet att tradition och fördomar gått
före meriter och duglighet, när det
gällt tillsättandet av högre
ämbetspos-ter för kvinnor.
Betydelsen av det skedda ligger
också däri, att det bör uppmuntra
kvinnorna att arbeta i enlighet med
Fran-<?ois Millets åsikt: ”Vi förbättra
världen genom att förbättra oss själva och
vårt arbete.”
Här är det ett ihärdigt och
plikttroget arbete, som just blivit uppskattat
av män, och förre rektorn Wickbom
har i väsentlig mån bidragit till se-
att en mor skall ha statsunderstöd åt
sina barn. Där är arbetarhustrun, som
sätter en ära i att hålla sitt hem pyntat
och fint, men som måste överge det för
fabriken eller tvättbaljan eller de bättre
lottades hem. Det är för alla dessa som
termen ”kvinnan i hemmet”, betyder
ett blodigt hån, och det är för dessa
som ha att möta alla tillvarons tusen
svårigheter som rösträtten är
nödvändigare än för några andra. Den är inte
medlet, men den är en av
.möjligheterna till bättre levnadsförhållanden.
Ingen känner bättre*svedan av
orättvisorna än den som i realiteten fått erfara
dem, och ingen kan bättre döma om de
reformer, som krävas för barnen,
statens blivande medborgare, än de som
av omständigheterna tvungits att
lämna dem utan modersvård. Och man får
aldrig glömma att de äro millionerna.
En engelsk arbetarkvinna lämnar i
en tidning redogörelse för hur hennes
dag förflyter med släp och slit från
morgon till kväll. Man måste betänka
hur osäker en arbetares ställning i
själva verket är. Det kan vara
säsongarbete, fabriken kan läggas ned, och
tillstöter så sjukdom, blir det hustrun
som får dra hela lasset om barnen
ännu äro små. Den kvinna, som i ett
speciellt fall berättar sin levnadssaga kom.
från goda föräldrar och blev gift med
en hederlig arbetare. Med sparsamhet
och nykterhet drogo de fram en ganska
talrik barnskara, men en
olyckshändelse knäckte mannens hälsa, och det blev
hustrun som åtog sig familjens
försörjning. Hon stiger upp kl. 5 på
morgnarna, och när kl. är 10 har hon städat 14
kontorsrum. Efter några minuters
frukostrast fortsätter hon sitt arbete
till kl. halv 5, då hon är ledig för
dagen. I hemmet vänta henne
hushålls-plikterna, matlagning, tvätt, strykning
m. m., och när hon äntligen får gå till
sängs, har hon bakom sig 17 timmars
arbetsdag.
När en man gjort sitt dagsverke, får
han vila ut i hemmet, men av en
kvinna, som i krafter är mannen fysiskt
underlägsen, fordrar man en dubbel
arbetsbörda.
Denna kvinna fullgör alla en mans
skyldigheter och åtskilligt därutöver,
men ändå saknar hon medborgarrätt.
Hon försörjer familjen och uppfostrar
medborgare åt staten, men hon har inte
ett ord att säga över de lagar, som
reglera hem och samhälle. Dessa kvinnors
lott är mycket tung, men allra tyngst
är kanske att mötas av hån och fraser,
när man strävar efter de rättigheter,
som man förtjänat med ett långt livs
tålmodiga och sega arbete. Neka dessa
kvinnor rösträtt, men säg dem inte att
deras plats är i hemmet, ty det träffar
dem icke bara som ett hån utan som en
blodig förolämpning. Och hos dem som
yttrar dem, öppnar det en avgrund av
okunnighet om livets verkliga
förhållanden.
Gurli Hertzman-Ericson.
gern, då han, när han drog sig tillbaka,
föreslog fröken Westerberg, såsom
äldste adjunkt i kollegiet, att förestå
rektoratet. Under fem års tid har
fröken Westerberg varit i tillfälle att
lägga sin duglighet i dagen, och under
denna tid förekom snart sagt allt som
kan komma i fråga för en rektor att
ta itu med. Det var utvidgning av
lokalen, omläggning av hela
arbetsplanen, inrättande av en 1-årig studiekurs,
nya avdelningar inom övningsskolan
och anställande av nya lärarekrafter.
För kollegiekamrater och elever var
fröken Westerbergs utnämning inte
synnerligen överraskande, men mycket
efterlängtad och välkommen. Arbetet
vid Kalmar seminarium fortlöper på
ett ovanligt lyckligt och harmoniskt
sätt, och de som haft fröken
Westerberg till chef, hoppas att
folkskoleöver-styrelsen, när tid blir, ytterligare måtte
förlänga hennes mandat.
RiKs 25 50
Allxn. 62 96
i* g
Mftlmtorg»gatan 6. StocKholm
C. A. Sjöcrona.
In memoriam.
En fråga vinner alltid på att ses från
olika synpunkter, oeh då Rösträtt för
Kvinnor anmodat mig att skriva några
minnesord om en av den kvinnliga röslr
rättsfrågans mest varmhjärtade och
ärligaste vänner, landshövding Cornelius
Alexander Sjöcrona, tror jag mig bäst
motsvara tidningens syfte att yar&
en-medelpunkt för tankeutbyte
rösträttevänner emellan, om jag inte dröjer vid
de sidor av rösträttsfrågan, där
landshövding Sjöcrona delade de ledande
rösträttskvinnornas uppfattning, utån i
stället framhåller de synpunkter, där
han hade en avvikande mening.
Därför vill jag inte heller närmare gå
in på landshövding Sjöcronas
anföranden och motioner i riksdagen åren 1902,
1904,1905, 1906 och 1908, då han i ord och
handling visade att han till fullo
förstod det rättfärdighetskrav, som ligger
bakom kvinnornas fordran på politisk
rösträtt, och att han hade en klar
uppfattning av det moderna samhällslivets
tendens att vilja frammana samarbete
mellan man och kvinna på allt flera
områden utanför hemmets egentliga
råmärken.
Men när kvinnorna såsom en given
konsekvens av valrätten även fordrade
valbarhet, då tyckte landshövding
Sjöcrona att de hade för bråttom och
fruktade, att hela deras rösträttsfrågas
lösning inom en snar framtid därigenom
skulle äventyras. Om kvinnorna hade
nöjt sig med enbart valrätt till Andra
kammaren, trodde han att de ganska
snart skulle erhållit densamma, då det
inte låg någon logisk konsekvens i att
neka kvinnorna politisk rösträtt, sedan
de väl fått den kommunala eller vilja
påstå, att de äro omogna för
deltagande i val av riksdagsmän till Andra
kammaren, när de förklarats kompetenta
att göra sitt inflytande gällande på
valen +ill Första kammaren, men vad
landshövding Sjöcrona ansåg att
däremot majoriteten av män skulle hava
svårt att vänja sig vid, det var vid
tanken att kvinnorna skulle komma att
sitta bredvid dem i riksdagen och
deltaga i riksdagsarbetet, de ryggade
tillbaka därför som för något främmande
och ofattbart, vars konsekvenser de inte
kunde överskåda. Genom den politiska
rösträtten bli emellertid kvinnorna —
även utan att vara valbara — en
politisk maktfaktor, som staten måste
räkna med, och landshövding Sjöcrona
trodde på kvinnans förmåga att kunna
göra sig gällande och bli till gagn i
samhällsarbetet, blott det erbjöds henne
tillfälle därtill. Vad valbarheten angår,
så ansåg han det vara en ren fördel för
kvinnorna att först få bli väl förtrogna
med de politiska frågorna, innan de
behövde taga riksdagsarbetets börda
och ansvar på sig.
Tio år hava snart gått, sedan
kvinnorna beslöto att inte låta sig nöjas med
politisk valrätt utan även fordra
valbarhet, oeh ännu stå de mitt uppe i
striden och veta inte, när målet kan nås.
Politiska händelser måste ses på långt
avstånd för att kunna bedömas fullt
objektivt, och därför är det framtidens
hävdatecknare förbehållet att med
oväld kunna skildra kvinnornas kamp
för politisk rösträtt och då även läinna
svar på frågan, om det var politiskt
klarsynt av kvinnorna att sätta allt på
ett kort eller om det hade varit
klokare att följa de riktlinjer, som deras
gamle beprövade förespråkare i
riksdagen landshövding Sjöcrona ville draga
upp för deml
Ebba von Eckermann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
