Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
IL P.
STOCKHOLM
1 Barnhusgatan 1 8
(hörnet ar Drottninggatan) (j
Stort lagar af ftn*r* oeh cnklarm f
MÖBLER jj
i ©k, mahogny, valnot samt andra £
träslag äfven målade, till billigaste priser, g
Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 6505 |J
kammaren förliden riksdag vittnade
till full evidens om att bedrövligt
andefattiga, ensidiga och krasst själviska
tankeströmningar i nationen ha en
oproportionerligt stor representation i
andra statsmakten, men en ärlig
undersökning av den verklighet, som
ligger bakom kvinnosakens ständigt
upprepade nederlag i kampen för rätt ger
vid handen, att icke ens nämnda
representation skulle vågat vad den vågade
— hänsyn till den allmänna opinionen
skulle hållit den tillbaka — om icke den
kunnat visa på brist på allvar,
mogenhet och förmåga av politiskt tänkande
hos’ de svenska kvinnorna. Icke tror
jag, att vi stå efter den europeiska
kvin-notypen, men den akta svenska
patriotismen är icke nöjd, förrän vi kommit
in i den främsta linjen.
Vår rösträttsrörelse visar, att den
svenska genomsnittskvinnan är långt
mer konventionellt bunden, långt mer
barnsligt bestämd av sin manliga
omgivnings uppfattning i alla frågor,
långt mer bekväm av sig, när det
gäller att släppa till tid, möda och pengar
för medborgerlig verksamhet än vad
man kunde förmoda, när man tänker
på att vårt land erbjuder alla svenska
kvinnor goda, om än ej de bästa
bild-ningsmöjligheter, på det hela taget
självständig ekonomi samt andlig
frihet. Stora skaror av svenska kvinnor
ha ännu icke kommit att se varken
bildningsmöjligheterna, de
ekonomiska möjligheterna eller den andliga
friheten.
Det vore frestande att jämföra med
de svenska kvinnor, som utgjorde den
grundval, på vilken Birgitta och Mar-
gareta stodö så tryggt och säkert Ett
geni stiger aldrig som en raket upp mot
skyn, utan det bäres av en pyramid av
själar, som alla ha något drag i släkt
med de drag, som konstituera geniet
Är det månne så fattigt på kvinnliga
genier därför att denna fond av
storstilad pliktuppfattning och intelligent
fantasi — konstitutiva drag — är alltför
liten i kvinnomassan för att den skall
ge den för geniets intentioner
nödvändiga resonansen? Beror det månne på
att den stolta nördiska kvinnosjälen
från forna tider levde kvar i
medeltiden och fann en underbart lycklig
utvecklingsmiljö i den katolska kyrkans
världsfamnande politik? Med den
kristna förkunnelsen smögs in i Europa en
mängd asiatiska åskådningar och
begrepp om kvinnans syndafall och
hennes till straff därför pådömda slaveri
under mannen. Det var, som om
ovännen sådde ut allt detta asiatiska ogräs,
medan den gode såningsmannen gick
fram med det himmelska utsädet över
den av det romerska rikets
sönder-sprängning och folkvandringen
uppluckrade jordmånen. Först mot slutet
av medeltiden började skörden såval av
säd som ogräs växa här uppe i de
germanska folkstammarna. Hätskheten
mellan de små nationerna och de små
kyrkorna lockade till att dra upp en
konstlad horisont, som gjorde
människorna närsynta. Vi leta med föga
lyckligt resultat efter intelligensens
rörlighet och själens innerlighet hos
senare tiders kvinnor. Alltför ofta
möter oss den intellektuellt orörliga, ja
orubbliga och fantasilösa, snustorra
kvinnan.
Men intelligensens rörlighet och
själens känslighet äro de nödvändiga
betingelserna för att fatta en Birgitta, en
Margareta.
Aldrig har väl någon tid så drastiskt
som vår bevisat, hur illa det går, när
kvinnan skjutes undan oeh männen
ensamma överta världshushållningen.
Hemmen ha ställts på avskrivning.
Livsmedelsproduktionen har lagts
under tvångsok, men lyxproduktionen har
givits svindlande dimensioner. Med
lyxproduktion menar jag den som
tillfredsställer kriget och lyxkvinnan,
dessa tvenne den moderna kulturen öde-
läggande krafter. Handeln har urartat
till spel och hånar sedan långt tillbaka
varje samvetets erinran om att ta vara
på naturtillgångarna och ej bestjäla
kommande släkten.
I dessa surrogatens,
förfalskningarnas och jobberiernas tidevarv behövde
vi sannerligen en stadig grundval av
kvinnlig politisk duglighet för att
kunna ge den husmoderliga klokheten,
hedern och sakkunskapen samt den
kvinnliga ömheten om de nya släktena
legaliserad rätt att verka i stat och
kommun. Skola icke åe dagliga dystra
erfarenheterna av världens
desorganisation väcka alla kvinnor, så att den
kvinnliga kraften i hela världen kan
resa sig samlad och därför stark och
göra sin förnuftiga och ansvariga
insats i den nya världens organisering
till det stora hemmet.
Om denna tanke finner vakna
kvinnor i vårt land, så kanske de vilja söka
upp drottning Margareta, hon, som står
vida över också männen i de sedan
hennes tid svunna århundraden som
den som fattat och sökt praktiskt
förverkliga i ett statsförbund de
principer, varpå kommunen bygger: vård av
alla gemensamma ordnings- och
hus-hållning sangelägenheter.
Endast ett par påpekanden av
hennes metoder.
Hennes strävan att skapa en
skandinavisk union var samtidig med
skapandet av Spanien, Frankrike,
Litauen-Polen m. fl. storstater genom
sammanslutning av sinsemellan mycket
skiljaktiga folk. Medlet var en stark
konungamakt och adel samt de ofrälse
ståndens exploatering.
Drottning Margareta såg visserligen
även hon en centralisering av styrelsen
som det viktigaste medlet och delade
den allmänna uppfattningen om att
denna centralisering bäst genomfördes
av en dynasti, men som det praktiskt
viktigaste såg hon organisering av
ländernas sociala och ekonomiska
förhållanden, varur denna sammanslutning
helt naturligt skulle framgå och
slutligen fulländas i en centraliserad
statsmakt. Så länge hon styrde som
"fullmäktig fru och rätter husbonde”, så
länge försiggick denna
utvecklingsprocess under samförstånd och fred, men
RiKs 25 50
Allm. 62 96
del
Malmtorgsgatan 6» StocKholm
Södermanlands länsförbund ar
F. K. P. K.
anordnar årsmöte i Nyköping enligt
följande program:
Enskilt möte
(endast för medl. av F. K. P. B.) å Stora
hotellet lördagen den 6 okt. kl. 6 e. m.
Ärenden: Ombuden redogöra för resp.
föreningars arbete sedan senaste årsmöte.
Revisionsberättelse. Val. Diskussion: ”Vårt
kommande arbete’* m. m.
Efteråt samkväm med te ä 1: 75 (en
kupong lämnas).
Offentligt föredrag
å Högre allm. läroverkets högtidssal
söndagen d. 7 okt. kl. 1 e. m. av
Redaktör G. H. v. Koch
om ”Kvinnorna oeh samhällsarbetet”.
Kollekt upptages för att bestrida
omkostnaderna.
Fri entré!
så snart hennes statsmannagärning
om-lades av kung Erik till
överensstämmelse med de europeiska
storstatshär-skarnas, så gick det hela sönder, och
norden blev liksom de övriga staterna
i Europa offer för den maskulina
politikens brutalitet. Å ena sidan kriget,
som tvingar till sammanslutning under
samma ok, å andra sidan vård av
gemensamma angelägenheter, som
framkallar sammanslutning som sin givna
konsekvens.
Ännu ett anöat problem får en
utomordentligt intressant belysning i
Margaretas historia, nämligen hennes
försök att specialisera näringslivet: dels
leda differensieringen på de särskilda
landen efter deras naturliga
förutsättningar, dels leda differensieringen
inom landet, så att handeln icke skulle
växa till förfång for produktionen.
Det vore gott, om hennes starka och
kloka husmoderlighet kunde
pånyttfö-das i Sveriges kvinnor.
Olov. Jag känner det fullväl. Jag är
makten i din slappa vilja.”
”Du älskar makt”
”Jag älskar att bruka de pund Gud
skänkt mig. Jag vill och skall en dag
— genom dig”, inflikar hon smidigt —
”visa, att en kvinnas värv ej behöver
varda bundet till bältet med
nyckelpungen. En kvinna, min son, är den
tändande blixten i mannens sinne, elden
på hans härd, men hon är också’ sin
egen kraft, därför att hennes fot ej
kräver banade vägar.”
”Får jag lägga huvudet i ditt knä,
moder! Det värker.”
”Det stackars huvudet!”
Hon lutar sig ned och kysser det ömt,
sedan hon lagt det till rätta.
”Du sjunge nu, lilla mor!”
”En kämpavisa?”
”Nej, den om Havsfrun och herr
Olov.”
”Den är fast sorglig. Låt mig hellre
sjunga den om danakungen!”
”Så sjung den!”
Margaretas röst klingar som
harpo-toner. Hela hennes själ är spända
strängar i den visa hon själv lärt på
faders knä:
Kongen drog derfor med al sin Magt;
hannem kunde slet ingen udvinde.
”Nu går solen ned, moder kär. Jag
fryser.”
”Så låt oss sätta oss i kammaren,
min son. II morgon skall din häst
sadlas i arla timma. Du må rida till
hamnen, där skeppet väntar. Du vet, att
du har ärenden för i Norge.”
”Vad skall jag där uträtta?”
”Därom skall jag ge dig besked. Kom
nu! Du skälver i hela kroppen. Var
sitter ditt onda?”
”Det rider mig från huvud till fot,
Ömsom bränner det blodet, Ömsom isar
det mig. Giv mig frist för färden en
tid, att jag icke må synas de norske
en ömklig konung”
”Allt hastar, Olov. Kung Olov, skall
du aldrig lära dig fatta, att det icke är
dig och mig det gäller. Icke vårt snart
ändade livslopp eller vår lust och
olust. En människas gärning är sådd
för framtiden, och kungabragd är
efterkommandes sköld. Vi, du, min son
och jag, din moder, äro stoftgrand i
Guds, den eviges händer, men den plats
Gud skänkt oss av sin nåd är som en
jordalott, mäktig av ovanskliga
skördar. Se så, käraste hjärta, svep dig i
min kappa, den är vid nog.”
”Den är som ro vfågels vingar, när
den fladdrar.”
”Törhända, herre kung, men dig
skyddar den.”
Inne i kammaren är det skumt och
klamt. Mitt på det rutade stengolvet
står ett bord med många digra
pergamentsrullar. Olov ser icke åt dem, men
tar han skyggt och snabbt en knippa
ljung, som ligger ytterst på
bordskanten.
”Blomster! Vem har burit in
blomster?”
”Någon, som haft goda stunder”,
genmäler Margareta hårt Mildare
till-lägger hon: ”Sätt dig nu till rätta, eller
lägg dig på sängen, om du tränger fast
till vila. Jag måste ge dig några
allvarsord med på vägen.”
”Vilken väg?”
”Har du allaredan förgätit
Norgere-san, herre konung?”
”När du ler fagrast, moder, är du
farligast. När du nämner mig kung,
vållar du mig svårare men än om du
skällde mig pilt. Är jag kung? Styr
jag länderna?”
”Du skall styra dem en dag så sant
dig Gud hjälpe. Och skall rimkrönikan
säga om dig:
Han styrkte gärna skäl oeh rätt
och älskade högt sin egen ätt.
Han höll husära och ädela sed,
och bönderna gav han godan fred.
På allvar kunde han sig väl förstå ..
Hon tystnar och hennes läppar,
friska som morgondagg, stryka mot hans
kind.
”Du fare fort, kär moder. Den
krönikan är ju rimmad om Erik Läspe och
Halte i Sverige. Du kan gott utsäga
sista raden med. Den passar törhända
bäst på mig. Du vill inte, du stolta
kungamoder! Så skall jag:
med tornej kunde han ej mycket omgå.”
Olov brister plötsligt i förtvivlad,
hejdlös gråt.
Margareta sätter sig hos honom på
sängen och vaggar honom tröstande i
sin famn.
”Hjärtans allra käraste. Förlita dig
på styrka”, viskar hon lidelsefullt. ”För
vem har jag den, om icke för dig. Du
är min framtid, tinnen på mitt hus,
den levande andan i min själ. Allt
vill jag våga — allt skall jag vinna för
dig. Den fasta muren omkring din
lycka vill jag vara. Stenarna skall jag
plocka från din färdeled. Du — du är
gagnet i mitt liv. Ditt kungaregemente
den gärning jag skådar emot som det
vårdträd, vilket växt upp från en svag
telning.”
Olov snyftar trött oeh hans
feber-torra röst hackar fram:
”Så ge mig då besked! Hur skall jag
bete mig i Norge?”
”Du skall vara mild och tålig, noga
vakta på dina ord och aldrig tala i
vrede. God och huldsalig skall du visa
dig mot alla. B judes du till gäst, skall
du komma, och vill någon, man eller
kvinna, ung eller gammal giva dig en
gåva, skall du mottaga den med
välvilja och tack, ty eljest kan det väcka
harm och missnöje, och därav kan
mycket ont varda. I allt skall du sätta
dig in, var du färdas fram, men dock
må du icke inlåta dig på att något
avgöra, ty vet jag bättre än du.”
”Är det ännu mera, moder?”
”Ja Olov, Du höre och platt intet må
du förgäta. Änskönt du har ditt
kungliga signet med, skall du undvika att
utställa brev, men måste du göra det,
må det aldrig ske som pergamentsbrev
med hängande sigill utan allenast på
papper med sigillet tryckt på
baksidan.”
”Övermåttan klok är du, moder! Giv
mig din hand som en svalkande bindel
Över pannan. Mitt huvud brinner. Å,
som lenaste silke är den handen.”
”Kung Olov! Du svare immer, att
du icke känner saken, och i det längsta
bör du töva, och kan du icke längre,
skall du helst säga, att när din moder
kommer, skola vi bägge göra, vad vi
finna rådlijgast.”
Olov faller tungt tillbaka mot
kuddarna. Kroppen rycker konvulsiviskt
och ansiktet är likblekt
En sekund stirrar Margareta på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
