- Project Runeberg -  Rösträtt för Kvinnor / VI Årg. 1917 /
24:5

(1912-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11. P. MMERSSOIIS MBELIFFM f

• STOCKHOLM •

5^ 1 Barnhusgatan 1 n

(hörnet av Drottninggatan) j]

fi ©

7 Jfort ltzg#r af flnxtrm och enklarm ^

fj MÖBLER jj

U i ek, mahogny, valnöt samt andra £

g träslag äfven målade, till billigaste priser, g

| Allm. Tel. 11410 Riks Tel. 65 05 jj

Elegant

kemiskt tvättad och prässad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller överrock,
om densamma insändes till

firgryte Kemiska Tvätt- fi Färpi A. B.

GÖTEBORG

men kvinnor verka ju i speciella
fredsföreningar?

Ja, gott och väl, men ser ni icke att
det är den innersta kärnan i
spörsmålet, detta som för mig står som
idealet — en F. K. P. K., vilken ju inför
allt Sverige står som
sammanfattningen av medveten svensk kvinnokraft,
verkligen också bliven till en syntes
av vad denna kraft vill.

Där är kärnan.

Som det nu är med de många olika
riktningar, som finnas inom F. K. P.
R,, är man alls icke säker på det.

Man är icke ens säker på att icke
somliga rösträttskvinnor vilja ha
rösträtt blott för att kunna motverka de
reformer i en del frågor, som det just
är kvinnans plikt att föra fram. Med
detta vill jag icke högerkvinnorna till
livs. Jag är säker på, ja, jag vet det

— att många av dem äro nitiska
feminister och pacifister. Och med mitt
uttryck ”de övriga” — de, vilka icke
kunna enas i de for kvinnorna särskilt
viktiga frågorna — bättre lagstiftning
för barnens skydd, sexualreformer,
fredsfrågan och dylikt som ju äro
olika aspekt av det speciella
kvinno-evangeliet om skydd för svaga,
upprättelse åt förtrampade — ”deras
avgång är ingen förlust” — med detta
uttryck har jag velat ha fram att ett
klart deklarerande av en pacifistisk
och feministisk ståndpunkt blott skulle
vara till F. K. P. R:s fördel — skulle
skilja fåren från getterna — skulle
avskilja nr rörelsen element, vilka sedan
vi väl fått rösträtt blott skulle vara
oss till skada genom att inom vårt eget
läger motarbeta våra ideal, vår
strävan att i denna männens värld införa
aktning också för kvinnornas rätt —
mödrarnas rätt till sina barn i alla
bemärkelser.

Här kommer jag till det djupaste
djupet i klyftan.

Allt vad jag sagt är blott ord, ord,
för den vilken i kvinnorörelsen och
kampen för rösträtt blott ser en
strävan efter bättre villkor på
arbetsmarknaden. Medan jag (och som väl är
många andra) däri i stället
huvudsakligen se medlet till den revolution i det
samhälleliga medvetandet jag ovan
antytt. Där stå vi mot varandra på
ömse sidor om klyftan — de, vilka så
när som på ”detaljen rösträtt”
(uttrycket bör sättas inom citat, så är det
menat) finna allt i sin ordning i denna
den bästa av världar, där man blott
behöver högre lön, så är allting bra

— och de, som se det skriande behovet
av en genomgripande livsförändring

— en världsomvändelse ■— invånarna i
den värld som är — längtarna till en
bättre.

Till de sistnämnda — det behöver jag
väl för (ivrigt knappast tillägga, så
självklart är det ju — vet jag att alla
de bästa, att största delen av
rösträtts-kvinnorna höra. Det är därför jag
vågat vara så uppriktig —- vågat visa på,
att den väg vi äro inne på enligt min
mening icke riktigt gör oss själva

rättvisa eller ger vår högsta strävan
tillräckliga mål.

Det är därför jag vågar tro att
Rösträtt för Kvinnors spalter skola komma
att stå Öppna för en fortsatt
diskussion i detta ämne, dar intresserade,
oförhindrade av genmäl esteknikens
bråte, kunna vidare få avhandla dessa
av fru Petrini och mig vidrörda
spörsmål. Därför jag hoppas på att
det kominer att finnas så pass
intresserade, att de vilja diskutera dem.

I varje fall har jag efter detta intet
att tillägga.

Stockholm 10 dec. 1917.

Anna, Lena-h Elgström.

Om det kan glädja fru E., vill jag
garna upplysa henne om, att jag, tvärt
emot vad hon tror, är en stor vän av
diskussioner och tankeutbyte. Hon
behöver ej heller vara orolig for att
frågan om rösträttens förhållande till
andra kvinnofrågor ej varit tillräckligt
beaktad» förrän hon tog upp den. Den
har varit föremål för allvarliga
överläggningar från så många synpunkter,
att den för oss syntes utdebatterad, när
vi fattade det för fru E. så
besynnerliga beslutet, att i regel ej göra
offentliga uttalanden annat än i de
egentliga kvinnofrågorna. Att därav
dra den slutsatsen att vi avkopplat alla
andra kvinnofrågor är en
förvrängning, som är så mycket mer
obegriplig, som jag i mitt genmäle så tydligt
framhållit, att rösträttsföreningarna
ständigt och jämt från första början
och intill nu strävat *att intressera
kvinnorna för alla möjliga sociala,
kommunala och politiska frågor och
framför allt att väcka deras
ansvarskänsla. Detta är dock det
väsentligaste av allt. Mötesresolutioner och
petitioner kunna nog vara nyttiga och
nödvändiga, men bero de blott på en
tillfällig stämning, och ligger där icke
balcom insikt, allvar och
ånsvarskäns-la, väga de icke mycket.

Vad fredsfrågan beträffar, ansågs
den böra till de frågor, som L. K. P. R.
under förhanden varande
omständigheter kunde göra till föremål för ett
uttalande. Redan på
centralstyrelsemötet 1915 (det första efter
krigsutbrottet, antogs på ett möte på Strand
Hotel följande resolution: ”Kvinnor
från hela Sverige, samlade i
huvudstaden med anledning av L. K. P. R:s
centralstyrelsemöte, vilja i känslan av
det pågående världskrigets oerhörda
tryck uttala sin solidaritet med varje
strävande att uppnå en snar, god och
på varaktiga grunder byggd fred samt
beklaga, att vi icke kunna stödja
dessa strävanden jämväl med kraften av
den fulla politiska medborgarrätten.”)

Sedan höll os f redsföredrag i ett stort
antal lokalföreningar, och de flesta
anslöto sig till ”Uppropet för varaktig
fred”. När Rosika Schwimmer kom
från Amerika för att få kvinnor med
sig till kvinnornas fredskongress i
Haag, höll hon sitt fredsföredrag i
Grand Hotels stora sal på inbjudan av

F. K. P. R. i Stockholm. Numera kan
man väl knappast tala om rösträtt
utan att sätta den i samband med
freden. Själv har jag under de sista åren
talat om fred i mina rösträttsföredrag
och rösträtt i mina freds föredrag, så
att skillnaden varit ganska liten om
^ag uppträtt på ett rösträtts- eller
fredsmÖte. Pacifisterna synas mig
sannerligen icke ha någon anledning att
beklaga sig över
rösträttsföreningarna.

Och den där djupa klyftan, vid
vilken fru E. tycks svindla, den existerar
nog mest i hennes egen fantasi.
Åtminstone måste de rösträttskvinnor
vara få. som stå på andra sidan. Eller
tror verkligen fru F. att det finns så
värst många i våra dagar, som anse
vår värld vara den bästa av alla
världar, bara kvinnorna få rösträtt, eller
som vilja ha rösträtt enbart för att få
högre lön. Man behöver verkligen icke

Korta anmälningar.

Radium och radioaktiva processer.

är titeln på en bok, som nyligen
utkommit samtidigt i Sverige och Norge, utgiven
av de båda kvinnliga docenterna Eva
Ram-stedt vid Stockholms högskola och Ellen
Gleditsch vid Kristiania universitet. Som
bekant är det Nobelpristagaren Madame
Marie Curie, som upptäckt radium och
utfört ett storartat vetenskapligt arbete på
detta område. Båda författarinnorna ha
varit hennes lärjungar. Då radiologin är
en vetenskap som tillkommit under de sista
årtiondena och därför är ganska obekant
för de flesta, är boken synnerligen att
rekommendera.

Sverige» belgiska barn i Schweiz

är rubriken på en liten broschyr, som frn
Anna Glasell Andersson skrivit och vari
hon lämnar en både underhållande oeh
livlig skildring av den barnkoloni, som på
svenskt initiativ kommit till stånd i Schweiz.
Genom det intensiva arbete fru Glasell
Andersson nedlagt på att rädda den
uppväxande generationen från krigets förödelse är
lion värd den allra största tacksamhet från
alla dem som erkänna broderlighetens och
den mänskliga solidaritetens värde, och
säkerligen kan man inte visa sin
tacksamhet på ett bättre sätt än att söka
möjliggöra att den koloni, som nu består av 75
barn må kunna utökas till ett hundratal.
De små skyddslingarna komma i ett rent
personligt förhållande till sina välgörare
och det är även sörjt för att de få
kännedom om det land, genom vars försorg de
räddats undan så mycket av livets elände.
Broschyrens titelblad prydes av några
levnadsglada småttingar mot en bakgrund av
snöhöljda alptoppar.

Ljusglimt

är namnet på en förening, vars tioåriga
verksamhet är välkänd för alla socialt
intresserade, och nu är namnet även
förbundet med en tidning, som publicerats med
anledning av tioårsjubileet och som, både
vad utstyrsel och innehåll beträffar, står på
en konstnärlig nivå. Louise Hagberg
berättar om föreningens tillkomst och
verksamhet, hur den genom donationer och
bidrag stadigt gått framåt och hur genom
dess försorg gamla uttröttade och
utarmade kvinnor slippa att komma fattigvården
till last och kunna bevara sin
självständighet. Föreningen liar under de gångna
tio åren utdelat pensioner till 25 gamla, och
nu har man kommit så långt att inom en
snar framtid ett ljusglimtshem för tio
pensionärer kan upprättas. Bland de
värdefulla bidragen till tidningen kunna nämnas
En egen vrå av Ellen Key samt artiklar av
Anna M. Roos, Oscnr Montelius, Lotten
Dahlgren och Sven Hedin. Bo Bergman och
K. G. Ossiannilsson bidraga med dikter och
kronprinsessan med egenhändigt tagna
fotografier. I Tankar om ålderdomen lämnas
enquetebidrag av en del kända personer,
och till slut må nämnas att Hilding
Nymans omslagsvignett är både väl funnen
och konstnärligt tilltalande.

I

©/©Vid allmän s\)agh^t,
n<zrVc>si t st,
överansträngning vch söror)löshet.<3vs>

s. =a^*L :•.

A. B. PHARMACIA, Stockholm

Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.

Rösträttsåret — rösträttsöret.

En korrespondent till tidningen har
insänt följande beaktansvärda förslag,
som vi härmed låta utgå till vidare
kretsar. Vore det icke skäl att anslå
år 1918 till kvinnornas speciella
rösträttsår och genom listor soka förmå så
många som möjligt av svenska kvinnor
och män att dagligen offra 1 öre till
rösträttens fromma. De, vilka så önska,
kunde erlägga hela beloppet i början
av året och till gengäld få, dels
medlemskap i F. K. P. R., dels tidningen
Rösträtt för Kvinnor. Vore icke detta
något som föreningarna ute i landet
skulle kunna ställa sig i spetsen förl
En summa i ett för allt måste under
dessa oerhört bistra tider kännas
betungande, men ett öre om dagen, det
kastas så ofta bort i onödan. Tänk på
rösträtten och främja dess sak med de
sparade ettöringarna.

För röstrattskvinnorna att beakta.

På det ait hela vinsten av Hemmets
Räkenskapsbok skall komma
rösträttsrörelsen till godo till nästa år, då den
bäst beböves, måste hela upplagan,

2,000 ex. försäljas. Ännu finnas 700 ex.
kvar. Den förordas varmt av
lärarinnor vid husmodersskolor och har
rekvirerats av flera sådana.

Insänd genast rekvisitioner till
utgivaren, fru Signe Thörnqvist, Motala
verkstad.

Verkställ prenumerationen å edert
postkontor. Sänd e j in beloppet i
postanvis-ning till tidningens expedition. Endast i
utlandet boende torde begagna slff av detta
sätt.

känna sig ensam och utvald numera
för att man längtar efter fred och en
världsordning, som betryggar rätten j
och freden. Det är hela
mänsklighetens gemensamma hopp, det enda som
håller den uppe. Kanske finns det
ännu så torra hjärtan, att de inte
annam-mat det evangeliet, men det är ganska
misslyckat att leta efter dem just bland
rösträttskvinnorna. De ha alltför
län-ge vant sig vid tanken på att
kvinnorna ha ansvar inför samhället för att
inte veta, att de äro kallade till det
ny-daningsarbete som stundar. Och när
det nya samhället skall byggas upp,
skola de icke glömma kvinnors och
barns rätt; hela deras rösträttsarbete
har varit en strid för rätten emot
makten. Vi våga hoppas, att de skola vara
minst lika väl beredda som andra,
även om de hysa olika, åsikter mot fru
E. i en sådan teknisk ”detalj”, som i
vilka frågor man bör fatta
resolutioner.

Gulli Petrini.

Kvinnokrafter,

Vita Bandets årsbok, ger en god inblick i
föreningens verksamhet och man läser den
med nöje. Förutom redogörelser för
föreningens olika departement-er innehåller
boken åtskilligt av allmänt intresse. Så
skriver Ester Brisman en orienterande
uppsats om kvinnornas rösträttsfråga hemma
och utomlands, märket A. P—n redogör för
kvinnornas fredsarbete, och ordföranden för
Vita Eandet i Australien berättar om
kvinnornas sociala och politiska arbete därute.
En hel del fotGgrafier illustrera den
rikhaltiga texten.

Folkskolans barntidnings jul publikationer,

vilka under årens lopp hunnit bli våra
småttingars vänner, stå även denna jul på
samma goda nivå som länge kännetecknat
dessa kalendrar och ssgoböeker. Genom sitt
billiga prisläge kunna de även nå till vida
kretsar och spridas i de tusentals hem, där
tryckalster vanligen förekomma endast i
form av tidningar. Främst bland
sagoböc-kerna står Guldslottet, som nu uppnått sin
nittonde årgång och omkring denna
gruppera sig en rad småsyskon, Lilleputt,
Tris-so, Rosen gu 11, Tummetott samt
nykomlingen för året, GuIIebraud. Anna
Wahlen-berg, Jeanna Oterdahl. Alfred Smedberg
m. fl. kända sagoförfattare stå för text
innehållet och illustrationerna äro i de flesta
fall tilltalande

G. H, E.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/6/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free