Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frigga Carlberg som samhällsmoder.
Interiör från spädbarxshemmet få TJtbynÄs.
För den, som i likhet med Frigga
Carlberg är överhopad med människor,
som begära råd och upplysningar i
tusen saker och en, och utanför vars dörr
sommarbarnens mammor stå i kö, när
den tiden kommer, måste det vara en
själens självbevarelsedrift, som driver
henne att slå ned sina bopålar på
landet for att under de korta
vilostunder-na hämta krafter till nya
ansträngningar. Det är också i en synnerligen
vacker trakt på Västgötabanan som Frigga
Carlberg inrett sitt hem i en gammal
lantligt trevlig herrgårdsbyggnad.
Ehuru endast en knapp mil från
Göteborg har naturen däromkring en
storslagen, nästan ödslig karaktär med en
starkt kuperad terräng, inringad av
höga bergåsar, på sina håll skogklädda,
men här och var nakna och skrovliga
som västkustens klipphällar.
Den eftermiddag vi kommo dit höll
solen just på att sjunka bakom
kullarna i väster, och i allén, som ledde upp
till byggnaden, låg nyfallen snö. Om
trädgården får man ju vintertid ingen
riktig föreställning, men jag inbillar
mig att den måste vara en smula
förvildad som en gammal
herrgårdsträdgård bör vara, åtminstone tydde de
knotiga och mossiga äppleträden på
att kulturen inte var allenarådande.
Har ni edra vägar till Hjällbo, så
blir ni på byggnadens förstugtrappa
mottagen av värdinnan själv, iklädd
sin snart klassisk vordna
rösträtts-krage samt av hunden Visan, som
besitter den egenskapen att vara världens
snällaste hund, måhända en honnör åt
det egna husbondfolket.
Men det var egentligen inte om
Frigga Carlberg i egenskap av husmor och
rösträttskvinna jag denna gång skulle
tala, ehuru det kunde vara frestande
nog, sedan man tillbragt en stund i det
rum, dar allt rösträttens kuriosum är
samlat och där väggarna prydas med
tavlor och emblemer såväl från vår
egen som den internationella rörelsen.
Frigga Carlbergs böcker, broschyrer
och tavlor äro en liten rekapitulation i
rösträttens historia, som ibland kan
vara ganska hälsosam att företa, när
man riktar blicken mot framtiden.
De, som följt med Frigga Carlbergs
verksamhet, veta att hon i praktiken
utövar den samhällsmoderlighet, som
ligger till grund for så många av
röst-rättskvinnornas strävanden, och det är
i synnerhet de små och övergivna hon
tagit i sitt skydd. Här komma två av
Frigga Carlbergs egenskaper till synes,
ömheten, som inte kan se de oskyldigas
lidanden, men också klokheten, som
manar henne att ta hand om det
material, som är under bildning och som
under kärleksfull vård kan danas till
något gott och samhällsnyttigt.
Det finns en förening, utom
Göteborgs F. K. P. R., på vilken Frigga
Carlberg satt sin personlighets prägel,
och det är föreningen Myrorna i
Göteborg, beaktansvärd även i det
hänseendet att det är kvinnosak, som ligger
till grunden för dess skapande. År 1884
startades nämligen Göteborgs
kvinnoförening med syfte att verka för
kvinnans likställighet med mannen.
Föreningen hade inånga svårigheter att
kämpa emot och måste till slut
upplösas på grund av de kompakta
fördomarnas majoritet, men den har levat
kvar i andra föreningar, bland annat i
Myrorna. Denna förening bildades
efter engelskt mönster, och den sökte att
genom tillvaratagande och försäljning
av skrot, makulatur och allt sådant
bråte, som under årens lopp samlas på
vindskamrar och skräprum, skaffa
medel, vilka, när en tillräckligt stor
summa uppnåtts, skulle användas till
grundandet av ett barnhem.
Föreningens initiativtagare var fru
Carin Nordgren, en resolut och präktig
kvinna av gamla stammen, som även
hade den förmågan att med sig
associera präktiga kvinnokrafter. Hon fick
även korn på Frigga Carlberg, hade
läst artiklar av henne i de dagliga
tidningarna, och ”det föreföll henne som
om den frun hade vett”. Frigga
Carlberg kom in i Myrornas styrelse 1891,
och 1892 öppnades det första
barnhemmet, vars inspektris och kassör Frigga
Carlberg blev. En framställning till
stadsfullmäktige om erhållande av
bidrag från donationer, som stodo under
stadsfullmäktiges förvaltning, ledde
till att tre nya hem kommo till stånd.
Debatten i stadsfullmäktige avlopp
dock inte utan storm, och
invändningarna mot förslaget, som förefalla
nutidens kvinnor ganska underliga, ge
dock en typisk bild av 1890-talets
betraktelsesätt. Kvinnan som
samhälls-begrepp var tämligen okänd för en hel
del av stadens fäder. En framhöll ”att
man inte kunde ingå juridiskt
bindande avtal med en styrelse, vars
majoritet utgjordes av gifta kvinnor”. En
annan undrade var man skulle göra av
barnen, ”när damerna ledsnat på den
nya leksaken”.
Till all lycka ledsnade inte
damerna på leksaken. De voro inte av det
slaget. Verksamheten utökades
alltjämt genom gåvor, donationer och
genom Myrornas flitiga besök i
Göte-borgsfamiljernas vindskontor.
Föreningen äger nu icke mindre än sju
barnhem med inalles 173 barn. Ett av
de senast tillkomna, spädbarnshemmet
på Utbynäs, tar emot 32 barn, där det
även ges mödrarna tillfälle att amma
sina små. Det är helt enkelt
förtjusande, detta hem med rosenkindade,
präktiga småttingar. Stora, ljusa rum och
allt så hygieniskt, hemlikt och
välordnat att vilken mor som helst skulle
känna sig belåten med miljön.
Undertecknad gjorde en gång ett besök där i
sällskap med den engelska
rösträttskvin-nan mrs Coates Hansen, som yttrade
att hon aldrig sett ett mera välordnat
barnhem. Hon råkade i extas både över
de söta ungarna och över de
välförsedda skåpen. Hon måste ta vartenda litet
plagg i skärskådande, och hon strök
med händerna över de små koftorna
och strumporna: ”Vad de äro mjuka
och goda”, utbrast hon, ”i England är
allt strävt, hårt och otympligt, som
kommer på barnhemmens lott ” Hon
tilltalades så särskilt av att man
utgick från den principen att dessa
småttingar skulle ha det lika bra som de,
vilka ägde förmånen av ett verkligt
hem.
En bidragande omständighet till de
goda resultat man vunnit med de unga
män och kvinnor, som utgått från
Myrornas barnhem, är att man blivit
alltmer noga med att få ett gott material
att arbeta med. Man vill ge samhället
ett nytt tillskott av friska krafter, och
det har varit Myrornas princip att
rädda dessa för kampen väl utrustade
från undergång och bitter nöd. De tro
sig därigenom bättre tjäna samhällets
intressen, än om de åtoge sig det
material, vars lidanden man visserligen
kan lindra, men som ändå aldrig kan
bli något krafttillskott.
Myrbarnen få stanna i sina
respektive hem, tills man skaffat dem
utbildning för någon verksamhet, och i
allmänhet söker man bereda dem tillfälle
att skaffa sig sin utkomst på landet. Man
återfinner många av de unga
kvinnorna som trädgårdsmästare, lärarinnor,
sjuksköterskor och tjänarinnor, ocli en
del äro nu husmödrar och ha grundat
lyckliga hem. Sedan barnen kommit ut
i livet, stå de alltjämt i kontakt med det
gamla hemmet, och ett rum står alltid
redo för dem, om de vilja komma hem
och hälsa på. Varje pingst firas också
inom hemmen en samlingsfest, som
stärker bandet mellan de ungdomar,
som växt upp tillsammans.
Frigga Carlberg är alltjämt själen i
Myrornas arbete. Hennes vakande öga
följer de sju barnhemmen med en
aldrig svikande omsorg, och det är
hennes samhällsmoderlighet, som kommit
lienne att inse, att kvinnorna först
kunna ägna sitt land det yppersta av sina
krafter, sedan de blivit politiskt
likställda med männen, och att barnen är
det material, av vilket ett lands
framtid skall byggas.
Gurli Hertzman-Ericson.
Rösträttsspexet
som uppfördes på festen för Signe
Bergman, spelas åter på mångas
begäran måndagen den 21 januari kl. 8 å
Victoriasalen. Biljetter kunna
erhållas genom medlemmar av F. K. P. R.
Behållningen tillfaller Stockholms F.
K. P. R:s upplysningsfond.
Hemmets räkenskapsbok
kan fortfarande erhållas på
Rösträtts-byrån, Karduansmakaregatan 6, samt
hos Wennergrens bokhandel,
Drottninggatan 63.
Till våra läsare.
Inbundna exemplar av de tre sista
årgångarna av Rösträtt för Kvinnor
kunna rekvireras från tidningens
expedition till ett pris av 5 kr. plus porto.
Ur bokmarknaden.
Fredrika Bremers brev. Samlade och
utgivna av Ellen Kleman och
Klara Johanson. Del III. 1846
—1857. Stockholm. Norstedt och
Söners förlag.
Den tredje ståtliga delen av det
ståtliga verket Fredrika Bremers brev har
kommit ut. Denna del är i högre grad
än de föregående en Fredrika Bremers
självbiografi. På samma gång är den
ett intressant avsnitt av icke blott
skandinavisk utan allmäneuropeisk och
amerikansk kulturhistoria. Fredrika
Bremers livsström uppsamlar allt
rikare flöden från allt flera håll och
flyter fram allt mäktigare. Personligen
har Fredrika ännu mer än i föregående
period funnit sig själv. Omdömet är
fullt mognat, blicken fast, klar och
strålande.
Fredrikas brev ha i hög grad den
förmåga, som utmärker de yppersta brev:
att liksom föreviga det livsmoment,
vari de skrivits. Därjämte är
innehållet sådant, att man erinrar sig Geijers
ord om verkligt god litteratur:
”själens läkedom och spis ”
Godheten, den guldrena hjärtligheten
är sig lik i Fredrikas mångahanda
förhållanden till de mest olika människor.
Uttrycken äro lika skiftande som
personerna och deras olika läggning och
levnadsomständigheter. Levande,
livgivande springer medkänslan upp i
personlighetens djup. Ofta gnistrar
den lekfullt och färgskimrande som
vattendropparna i en fontän.
Fredrika är lika osökt, lika mycket
sig själv, då hon skriver till
drottningen av Danmark, som då hon ställer
sina ord till Sophie.v. Knorrings
åldriga guvernant Beata Afzelius.
Hennes uppskattning av det väsentliga i
livet är densamma, då hon med huldhet
möter mekanikern Nygrens ideella
strävan, och då hon föranleder
stormannen Örsted att revidera sin
åskådning. Malla Silfverstolpe, som med sin
kroniska otillfredsställdhet liknar vissa
svårhjälpta, rättare ohjälpliga fattiga,
finner hos Fredrika en orubbat vänlig
fördragsamhet, och samma
människo-älskande hjälparehåg ger sig med
omisskännlig lyckoförnimmelse luft i
biljetter och brev till de närmaste
medarbetarna i Fredrikas sociala
hjälpverksamhet i Stockholm.
Med öppna, ljusa blickar betraktar
Fredrika på sin resa till n^ra världen
formationerna av associationens idé>
associationsprincipen. Det gör i detta
nu ont att konstatera icke blott de
fördomar, med vilka den haft att kämpa
under de sextio sjuttio år, som runnit
hän, sedan Fredrika siade om dess
utveckling, utan också dess
överhandtagande materialisering, allt eftersom
den realiserat sig på arbetarrörelsens
område.
Det påstående, som gjorts, att
Fredrika Bremer alls icke var framom sin
tid, endast uttalade vad tiden i
genomsnitt hunnit fram till, tarvar ju
egentligen ingen annan vederläggning än
den, som arten av Herthas mottagande
erbjuder, och detta har dock varit känt,
alltsedan den
Adlersparre-Leijonhuf-vudska biografien utkom. Men att
Fredrika Bremer varit en av
internationalismens första planläggare av en
kvinnornas världsorganisation för fred
— därom fick man först kunskap genom
en artikel i tidskriften Hertha för
ett par år sedan. I det föreliggande
brevbandets noter är Fredrikas till
Times insända fredsmanifest inryckt,
tillika med en redogörelse för dess
mottagande. Även det ”sändebrev till
frun-timmersföreningarna i Sverige”, med
vilket Fredrika sökte ge nationell
underbyggnad åt sina världsomfattande
planer på sammanslutning mellan
kvinnorna, citeras i utdrag i dessa
rikhaltiga noter. ”På annat vis än under
form av frivilligt socialt arbete, som
då ännu bar det vilseledande namnet
välgörenhet, kunde inte denna väckel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
