Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elegant
kemiskt tvättad och pråssad blir Eder
kostym, klänning, kappa eller Överrock,
om densamma Insändes till
Örjrjfe Kemiska Tvätt- i färgeri I. B.
GÖTEBORG
rade han att detta hade sin grund i den
tidsålder, i vilken vi leva och som
nödvändigt måste tillgodogöra sig alla samhällets
krafter. När de stora prövningarna komma,
då räcker det icke till med bara männen,
utan då måste kvinnorna dela deras arbete,
deras lidanden och deras prövningar.
Talaren redogjorde for den tåliga» energiska
och hjältemodiga kamp, som kvinnorna
bakom fronterna fört och som icke står
männens efter i fråga om tysta hjältedåd.
Statsministern ansåg det icko för någon
tillfällighet att motståndet mot den
kvinnliga rösträtten i vårt land skärpts under den
senaste tiden. Även detta skulle i viss man
kunna sägas vara en reflex från den anda,
vilken nu triumferar på Europas slagfält.
Denna anda har man från högerhåll
karaktäriserat som maskulin, och det är den, som
hävdat att statens idé är sådan att den
endast bor uppbäras av män. Detta
betraktade emellertid talaren som en blodig
förolämpning mot de kvinnor, som i de
krigförande länderna kämpat bakom fronterna
och även mot Sveriges kvinnor, som i
hemmen kämpat mot dyrtid och nod, I stället
för missbruken av orden manlig och
kvinnlig, ville talaren ställa ordet mänsklighet,
ty det är på dc idéer, som inneslutas i ordet
mänsklighet de nya samhällena måste
byggas och där skola män och kvinnor mötas
i det gemensamma arbetet. Statsministern
avslutade sitt kraftiga anförande med dc
Övertygande orden, att om Första
kammaren ville gå med på kvinnorösträtten nu,
när det psykologiska ögonblicket var inne,
då skulle detta icke blott lända till landets
bästa, utan mycket misstroende och
mycken bitterhet skulle undanrödjas och högern
skulle icke behöva ångra sin generositet.
Herr-Swarte (h.) förklarade sig icke vara
principiell motståndare till
kvinnorösträt-ton, men fann det omöjligt att bifalla
förslaget sådant det förelåg. Han krävde en
högre åldersgräns för kvinnan än för
mannen, icke endast i början, utan även i
fortsättningen. Talaren fann inte heller att det
brådskade med kvinnorösträttsfrågan, och
ansåg att man bör icke lösa så
utomordentligt viktiga frågor under tillfälliga
känslostämningar. Kvinnorösträtten hör
visserligen inte nödvändigt samman med övriga
författningsfrågor, men det vore förmånligt
att kunna lösa dem samtidigt.
Herr Trygger (h.) instämde med den
föregående talaren. Han hade själv vid flera
tillfällen konstaterat sin anslutning till
kvinnorösträtten, men han ville ingalunda
utsträcka den till samma omfattning som
den manliga rösträtten. Även han ville ha
åldersstrecket en gång för alla fastslaget.
Talaren hävdade också kammarens
grund-lagsenliga rätt att motsätta sig en reform
som den icke godkände. Efter några
repliker till statsministern och herr
Mannhei-mer fastslog herr Trygger att före
rättvisan åt individen måste man sätta
rättfärdigheten mot samhället och dess intressen.
Efter ytterligare några repliker mellan
statsministern och herr Trygger förklarades
debatten avslutad.
I ANDRA KAMMAREN
inleddes debatten av justitieministern, vars
anförande redan refererats.
Därefter talade herr Larsson i Västerås
(s.), som särskilt uppehöll sig vid den
socialdemokratiska reservationen.
Socialdemokraterna ville icke vara med om att för
kvinnorna tillskapa ett nytt streck. Hela
vänstern stod emellertid enig i
huvudfrågan, att kvinnorna skola ha rösträtt.
Talaren vände sig mot högerns yrkande på
ytterligare utredning och framhöll att en
dylik icke skulle kunna ge något för högern
tillfredsställande resultat utan endast tjäna
till att medföra uppskov. För hela vänstern
ligger frågan så* att kvinnorna skola
likställas med männen, vilket parti som än
kominer att vinna därpå. Talaren slutade
med att uppläsa den resolution, som fattats
av 206 F. K. P. R. landet runt och som
tillställts konstitutionsutskottet.
Herr Hildebrand (h.) erkände att man
inom högern hyste allvarliga farhågor för
kvinnorösträtten, därför att den skulle
ytterligare förstärka den ointresserade oeh
okunniga delen av valmanskårcn. Talaren
påstod att det inom allmogekretsar har
uppvuxit ett allt starkare motstånd mot
kvia-norösträtten. Han vände sig därefter
särskilt mot bestämmelsen att makar på
landsbygden skola äga rätt att för varandra
utöva rösträtt, då han ansåg att även i
städerna kunde givas förhållanden, som
härvidlag liknade landsbygdens. Vårt partis
ställning, slutade talaren, måste helt och
hållet bli beroende av en blivande
utredning, och därest det kan visas att rikets väl
fordrar kvinnorösträtten, skall säkerligen
icke högern motsätta sig densamma.
Herr von Sneidern (1.) erinrade om att den
Lindmanska regeringen år 1907 yttrat att
kravet på rösträtt åt kvinnor är ”en yttring
av själva tidsandan” med mera dylikt. Då
var löftenas tid, men när den begärda
utredningen slutförts och 1912 års proposition
framlagts, fann man tiden inne att återtaga
de givna löftena. Talaren slutade med att
uttala den förhoppningen att besinningens
röst dock till sist skulle göra sig gällande
hos högern.
Herr Hallén (s.) betonade att det faktiskt
är rädsla, som ligger bakom högerns
motstånd mot kvinnorösträtten. Man vill inte
slappa fram nya valmansgrupper, som man
kan befara komma att ställa sig på
motståndarnas sida, när det gäller de demokratiska
idéernas strid mot det samhällsskick, som
åstadkommit det nuvarande eländet i
världen.
Herr Lindman (h.) gjorde sig till tolk för
statsnyttans princip oeh förklarade sig icke
kunna godkänna en reform endast på grund
av dess rättvisa. Det är icke till nytta for
staten att draga in kvinnorna i det
politiska livet, framhöll talaren, ty kvinnans
förnämsta uppgift ligger i hemmet. Vidare
har frågan icke det intresse i landet eller
bland kvinnorna själva, som man vill
vin-dicera fram.
Herr VennerstrÖm (s.-v.) hävdade
gentemot herr Lindman att landsbygdens
kvinnor äro synnerligen intresserade för
röst-lättsfrågan. Talaren sade sig dela herr
Lindmans uppfattning att kvinnornas
verkliga uppgift är inom‘hemmet, men skola de
kunna rätt värna hemmets intressen, måste
de också ha medinflytande över
lagstiftningen.
Herr Röing (1.) vände sig särskilt mot herr
Lindman och förklarade sig anse att om
kvinnorna komme med i den politiska
agitationen, skulle denna därigenom foras upp
på ett högre plan. Även i Norge och
Danmark hade man sagt att kvinnorna ej
själva önskade rösträtt, men det hade dock t. ex,
vid de senaste valen i Danmark visat sig
att genomsnittsprocentcn av antalet
deltagare var vida högre an vid något
föregående val. Talaren var även övertygad om att
kvinnorna som lagstiftare skulle visa sig
äga lika stor kompetens som männen att
sköta allmänna anelägenheter.
Sedan herr Magnusson i Skövde (h.)
förklarat att han med tanke på kvinnans
ställning, våra hems oeh hela vårt lands
framtid motsatte sig det föreliggande förslaget,
vände sig herr Engberg (s.) mot lierr
Lindman med frågan om vad han egentligen
ville hänföra till statsnyttan. Herr Lindman
hade dock en gång yttrat att kvinnan är
ägnad att utöva ett gagnande inflytande på
den sociala lagstiftningen, och kunde icke
ett dylikt inflytande hänföras till
statsnyttan?
Vice talmannen (1.) protesterade mot herr
Hildebrands tal om att en ökning av
val-manskåren skulle nedsätta kammarens
nivå och framhöll att rättvisa bör ske åt alla,
och därför böra kvinnorna erhålla rösträtt.
Herr Räf (h.) uttalade sina farhågor för
att införandet av kvinnlig rösträtt skulle
kunna leda till att halva kammaren komme
att besättas av kvinnor, och undrade på tal
om rättvisa, om det kunde vara rättvist att
männen skulle stanna hemma som
barnpigor eller skota kökett
Sedan ytterligare ett par talare haft
ordet, framhöll herr Branting (s.) att högerns
ståndpunkt gentemot all demokratisk ut-
Ett kvinnomöte i regle*
menteringsfrågan.
För att giva ett uttryck åt kvinnornas
synpunkter med avseende på den k.
propositionen om lag angående åtgärder mot
utbredning av könssjukdomar hade den s. k.
abolitionistkommittén inbjudit till ett möte
den 18 april. Som inbjudare till mötet
stodo jämte andra kvinnoföreningar
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt
och Moderata kvinnors rösträttsförening.
Mötet, som var besökt av en fulltalig och
intresserad publik, öppnades av
abolitionist-kommitténs ordförande, fru Ebba von
Ee-kcrmann, som började med att framföra ett
tack till den svenska federationen för dess
långvariga och trogna kamp mot
reglemen-teringen. Ordet lämnades därefter åt
byråchefen i medicinalstyrelsen S. Ribbing, som
gav en utförlig framställning av
regeringsförslaget, för vilket emellertid denna
tidning redan innehållit en redogörelse.
Därefter talade doktor Alma Sundqnist,
som framhöll att målet visserligen ej vore
vunnet med propositionens antagande, men
att dock möjligheterna till en
tillfredsställande lösning av denna fråga därigenom
blivit större. Efter reglementeringens
avskaffande kommer som det viktigaste
upplysningsverksamheten, vilken måste ledas
så att den blir verkligt uppfostrande och ej
blott ett meddelande av kunskap. Alla
läkare veta hur välbehövlig dylik upplysning
är. Bättre insikt, ökad eftertanke och
ansvarskänsla måste vara målet. Härför har
reglementeringen varit ett svårt hinder, då
den lärt männen att ansvaret övertas av
samhället. För att ej bli besvikna på de
omedelbara verkningarna måste vi komma
ihåg att det fordras ett mångsidigt socialt
och pedagogiskt arbete för att råda bot på
missförhållandena — arbeta på bättre
bostadsförhållanden, på bättre lösning av
kvinnornas lönefrågor, inrättande av
praktiska ungdomsskolor ni. nu
Fru Ruth Gustafsson framhöll att denna
fråga alltid stått i vägen vid allt arbete till
kvinnornas bästa, men att den också mer än
någon annan fråga förmått ena alla
kvinnor. Den bottnar i eländiga sociala
förhållanden; dock ger förslaget en möjlighet till
lösning genom att ge männen samma
ansvar som kvinnorna. För oss som tro på
framtiden och arbeta för den står det klart
att genom ansvarskänslans väckande skall
en ny människotyp framkomma. Vad vi
hoppas av lagen är att den skall ställa
kvinnor och män lika, ge kvinnor och barn
skydd och hos alla väcka ansvar och
eftertanke att det är brottsligt att medvetet
smitta andra, framför allt dem som komma
efter oss.
Till sist framlade major Alma Petri
några synpunkter i fråga om räddningen av de
prostituerade. Dessa ha hittills uppfattat
sitt liv som ett yrke, visserligen ej precis
hederligt, men ändå... Efter det nya
förslaget måste de emellertid få klart för sig
att det är olovligt. Tal. hade av samtal
med f. d. prostituerade fått den
uppfattningen att de nya förhållandena skola komma
att bidraga till att flickorna skaffa sig
verkligt arbete. Mäns och kvinnors likhet
inför lagen kommer att göra ofantligt gott,
då det tar bort den värsta bitterheten hos
kvinnorna, som ej längre behöva känna att
de få bära den största tyngan. Det blir då
veckling är fullkomligt tröstlös, den ser
ingen annan lösning än att bevara makten
åt de privilegierade. Vi som kämpa för
demokratiska ideal äro emellertid övertygade
om att hos det svenska folket finns en
sådan känsla för det rättvisa i
kvinnorösträtten att den trots allt skall kunna arbetas
fram. Om högern verkligen vill
statsnyttan, slöt tal., må den då lära sig att skilja
mellan allas nytta och vad som endast är
till nytta för de privilegierade. Högerns
motstånd kan icke fortsättas utan att i
längden bli farligt for högern själv.
Debatten avslöts av herr Hildebrand (h.),
som på det bestämdaste förnekade att några
reaktionära strömningar skulle göra sig
gällande inom högerns politik.
L. K. P. R:s årsberättelse
1917,
Landsföreningen och
lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt
ha utsänt årsberättelsen för 1917. Av
densamma framgår att verksamheten
under året varit synnerligen livlig
trots de i yttre avseende ogynnsamma
förhållandena. Åtskilliga nya
lokalföreningar ha bildats, så att antalet nu
uppgår till 237 föreningar med ett
medlemsantal av 16,159. Av Männens
förbund för kvinnans rösträtt ha även
flera nya lokalavdelningar bildats.
Agitations- och upplysningsverksamheten
har bedrivits i ständigt ökad
utsträckning. De Bergman-Österbergska
sam-hällskurserna ha hållits i olika delar av
landet för ett sammanlagt åhörarantal
av 22,131. Flera föredragsturnéer ha
dessutom anordnats och särskilt i norra
Sverige vunnit stor anslutning . På
sommarmötet i Ronneby samlades
omkring 200 kvinnor för gemensamma
överläggningar. De svenska
kvinnornas rösträttsdag, Birgittadagen,
firades allmänt av föreningarna landet
runt med möten och fester. FÖr att
stödja Landsföreningen i dess aktion
for rösträtten lia de flesta av våra
större kvinnoföreningar deltagit. I flera
för kvinnorna viktiga sociala frågor
har Landsföreningen tagit del. Med
anledning av barnlagstiftningen och
skydd för ensligt boende lärarinnor ha
opinionsmöten hållits över hela landet.
Från trycket har, utom Rösträtt för
Kvinnor, utkommit artikelserien samt
en hel del broschyrer och flygblad.
Som framgår av redogörelsen har
under året utförts ett omfattande och
intensivt arbete. Kvinnorna sträva för
att förbereda sig på det stora ansvar
och de plikter, som vänta dem, då de en
gång skola tillerkännas den fulla
medborgarrätten.
Använd L. K. P. R:s
brevkort och agitationsmärken,
också lättare att hjälpa dem. Tal. uttalade
vidare sin synnerliga glädje över att
kopp-lerskor och soutenörer fått påskrivet och
slutade med att framhålla hur genom
förslaget går en anda av ömmande medkänsla
med samhällets mest olyckliga barn, den
prostituerade kvinnan.
Sedan fru von Eckermann framfört ett
tack till samtliga talare och till de
föreningar, som undertecknat inbjudan till mötet,
antogs enhälligt följande resolution, vilken
sedermera tillställts lagutskottet:
"Kvinnor, representerande svenska hem
och socialt arbetande kvinnoföreningar,
samlade till offentligt möte i Stockholm den
18 april 1918, uttala härmed sin anslutning
till det lagförslag angående åtgärder mot
utbredning av könssjukdomar, som av
regeringen framlagts för innevarande års
ri ksdag.
Vi ansluta oss
till lagförslagets upphävande av
prostitutionens reglementering och därmed
fastslående av båda könens likhet inför lagen
pä detta område,
till dess principer om obligatorisk, men
icke komprometterande, kostnadsfri
läkarevård för alla könssjuka,
till vidtagande av lämpliga
upplysningsåt-gärder samt
till lagförslagets straffbestämmelser
rörande smittoöverföring, koppleri och
soute-nörskap.
Vi kvinnor känna ett behov att vid detta
tillfälle uttala ett tacksamt erkännande åt
det sakliga och djupgående förarbete,
varav föreliggande lagförslag är ett resultat,
och vi uttrycka till sist den varma
förhoppningen, att lagförslaget, som godkänts av
regeringar med olika politisk åskådning, må
bliva i dess huvuddrag av innevarande års
riksdag antaget.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
