Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Böcker.
LYDIA WAHLSTRÖM: Daniel
Malm-brink. Norstedts förlag. Pris 9 kr.
Rösträtt för kvinnor kan icke på
samma sätt som dagspressen ägna
utrymme åt bokrecensioner — ens när
det gäller böcker av direkt intresse för
denna tidnings läsare eller böcker,
skrivna av ”deras egna”. Vi måste
vara kortare än de dagliga tidningarna,
därför blir det blott några rader, som
ägnas en bok, som dock vore värd ett
mycket mer detaljerat omnämnande.
D:r Lydia Wahlströms i dagarna
utkomna roman — visst den första
roman hon skrivit i sin annars så rika
produktion — är ett sällsynt lödigt
och ståtligt arbete. Det behandlar en
prästs själshistoria —■ det aktuella
ämnet om en kyrkans man, som icke
känt Kristus! Daniel Malmbrink, en
ypperligt tecknad ursvensk, lär sig
genom en katolik se den Kristus, han
förut bemött med ett slags
intellektuellt snobberi, han blir som
medelålders präst väckt till verkligt själsliv,
som ristar fåror i hans förut så glatta
drag. Detta är handlingens stomme.
Inom den ryms först en stor fond av
religionskunskap — även en lekman
märker hur förf. trängt in i och
behärskar detta ämne. Men här ryms
människokunskap i mått, som icke äro
vanligt i romaner. Det är en
överlägsen ande, som blåst liv i gestalterna,
man blir ouphörligt slagen av den
djupa och fina iakttagelsen av
människor — de mest olika slag. Humor
finns här och fin satir, en nästan
förbluffande kontakt med modernt liv,
en åskådlighet över det skildrade, som
gör läsningen till en intellektuell och
själslig njutning. Daniel Malmbrink
är en överlägsen bok, därom finns
ingen tvekan — men mest segrar dock
i den dess fasta, starka vilja till själ
i tillvaron.
V. v. K.
FRIGGA CARLBERG: För
rättfärdig-hets skull. Wahlström &
Widstrand. Pris kr. 5: 50.
Det är icke ofta som godheten
skriver en bok och samhällsmoderligheten
gör sig själv underhållande. Det finns
talangfulla böcker och så kallade goda
böcker, men de förra äro icke alltid
goda, och de förra oerhört ofta
tråkiga. Men här har det oväntade
inträffat, att en själ fylld av klok förståelse
oeh människokärlek även fått ordet i
sin makt, har fått en droppe av den
gudagåvan humor och har ut ur sitt
innersta lyckats destillera ett extrakt
på kvinnornas frigörelsearbete, som på
samma gång är en rolig och
underhållande lektyr. Frigga Carlbergs
hjältinna, Märta Wander, som med stor
friskhet och fart berättar om sitt liv,
ger omedelbart intrycket av att ha fått
några av de bästa egenskaper, som vi
gärna vilja tänka oss speciellt
utvecklade hos en rösträttskvinna. Hon äger
i hög grad denna samhällsmoderlighet,
vars rot utgår och tar sin näring ur
hemmets värld, men som räcker till på
grund av sin outgrundliga rikedom
för många andra, som tarva hjälp och
omvårdnad. Märta Wanders öden, då
hon gör ett slags storstädning i det
lilla samhället Strandköping, läs:
svensk småstad, äro mycket
underhållande. Hennes eget liv bjuder icke på
så många konflikter, men det finns
alltid gott om andra människobarn, som
trassla till sina egna och samhällets
angelägenheter. Det är den svenska
rösträttsrörelsens gryningstimmar, som
Märta Wander och hennes medsystrar
uppleva, och som fru Carlberg här rör
sig med förstahands intryck, har hon
fått in i sin bok en äkta och sann
stämning av dessa första benådade år av
hänförelse och missmod, av hårt
uppoffrande arbete och få, men med
rörande tacksamhet hälsade segrar.
Berättelsen om hur den svenska röst-
rättsrörelsens moder, som vi alla
känna igen, mottages i småstaden, är ett
historiskt dokument.
Men bokens svaghet ligger i
människoskildringen. Vi se aldrig riktigt
dessa människor, som författarinnan
dock vet så mycket om, då det gäller
deras andliga nöd och deras själars
frälsning undan småstadens
vardags-lunk. Rent grafiskt fattas här en
väsentlig egenskap hos en bok som
denna. Tack vare författarinnans
temperament och den medkänsla, som är
grunddraget i hennes författarskap,
kan hon komma oss att glömma, att vi
rakt inte ha reda på om Märta
Wander har bruna eller blå ögon och om
gamla konsulinnan brukade gå i siden
i vardagslag. Det är på sätt och vis
en artighet åt författarinnan att
konstatera denna glömska. Det betyder ju
att hon fått oss med sig, och det är
väl ändå det viktigase, då man skriver
böcker, som äro avsedda att läsas.
Elisabeth Krey-Lange.
Samlingen kring Wilsons
fredsprogram.
Som redan omnämnts, har Svenska
sektionen av Internationella
kvinno-kommittén för varaktig fred vädjat
till övriga sektioner av kommittén att
stödja presidenten Wilsons
fredsprogram, och jakande svar ha redan
anlänt från danska, norska och brittiska
sektionerna. För vinnande av svenska
kvinnors anslutning har sektionen
utarbetat nedanstående uttalande, i
vilket Landsföreningens för kvinnans
politiska rösträtt, verkställande
utskottet, samt flera kvinnoorganisationers
styrelser instämt:
Förhoppningen om en rättsfred har
varit den enda ljusningen under
världskriget. ’ Fredsorganisationer i
hela världen, varibland även
Internationella kvinnokommittén for varaktig
fred, som bildats under kriget på den
internationella kvinnokongressen i
Haag 1915, hava alla uppställt program,
vilka genom fordran om lösandet av
nationalitetsfrågorna, om
militaris-mens och den hemliga diplomatins
avskaffande, om mellanfolkliga tvisters
avgörande medels överenskommelse
eller skiljedom haft till mål skapandet
av en rättvis och varaktig fred.
Tanken om bidandet av nationernas
förbund, såsom ytterligare värn mot
våldet, har vuxit sig allt starkare.
President Wilson har i 14 punkter av
den 8 januari 1918, i 4 punkter av den
11 februari 1918 samt i sitt tal den 27
september 1918 givit ett samlande
uttryck åt den opinion, som fordrade
rättsfreden och bildandet av ett
nationernas förbund. Regeringarna och en
mäktig folkmening i övriga
entente-länder hava förklarat sig omfatta
detta program icke blott medan kriget
ännu var oavgjort, utan även efter den
slutliga segern, och jämväl
centralmakterna hava i sina framställningar
om fredsunderhandlingar anslutit sig
till detsamma.
Sakkunniga för könssjukdomarna
utsedda — bland dem en
kvinnlig läkare.
Sedan k. m:t bemyndigat chefen för
civildepartementet att tillkalla högst fem
personer att verkställa utredning angående de
åtgärder, som erfordras för att bland
allmänheten sprida kunskap om
könssjukdomarnas natur och smittofarlighet, om
medel, som stå till huds för att hindra
smittas överförande, samt om skyldighet för en
var, som angripits av sådan sjukdom, att
skyndsamt söka läkarvård, har
ecklesiastikministern uppdragit åt överdirektören B. J.
Bergqvist, professor Knut Kjellberg,
överläkaren vid S:t Göran d:r K. Marcus, lektorn
C. K. S. Sprinchorn samt praktiserande
läkaren med. lic. Alma Sundquist att
verkställa ifrågavarande utredning.
När det var modernt att
vara kvinnlig.
Bet är alldeles nödvändigt att man vet
vad man har att brås på för att kunna
bedöma den situation man lever i. Gärna
ändra den med, förresten, men framför allt få
en överblick, så att man ej blir alltför
knäckt av andras omdömen. När kvinnor
än i dag få höra uttalas den vanliga
fruktan för att de skola bli ”okvinnliga” om
de få det en smula bättre, ett slagord, som
kvinnor själva och inte blott män använda
om sina mera stridbara och självständiga
medsystrar, så har det sin nytta att se, hur
denna fruktan har anor och hur det dock
i alla, alla tider funnits kvinnor som varit
”okvinnliga”.
I en mycket rolig bok, en kvick och
vidsynt bok, ”Vett och dårskap” av Edla av
Klercker, nyligen utkommen i
bokmarknaden, får man så hälsosamt klart belyst den
moderiktning av kvinnornas ”kvinnlighet”,
som spökar än i dag.
Det visas så sant, hur en viss tids
kvinnor, den tid, som följer efter renässansens
period av kraft och vettighet, skulle vara
kvinnliga oeh ljuva — men ändå duktiga
och erfarna i allt som rörde hem och
hushåll. Detta gällde England — och väl
också Skandinavien. I Frankrike har man
haft för mycken kvinnokult alltid, för att
kvinnan skulle kunna förringas så som
fallet för en tid blev i England.
Jag tillåter mig återge ur ”Vett och
dårskap” följ ande karaktäristika:
Man kunde med skäl fråga, vart hade
renässansens vettiga lärda damer tagit vägenf
De kvinnor, vilkas charm Ökades av att de
läste latin och grekiska och i vilkas
bu-doarer Plato och Aristoteles lågo framme
på originalspråken. De blevo allt
sällsyntare. I stället hade man uppfunnit ett
annat kvinnoideal, som, under stark
uppmuntran, av tidens män, blev målet för all
kvinnlig strävan och fullkomning. Det var den
kvinnliga kvinnan, den husliga, blyga,
ödmjuka, hängivna, osjälviska, men också
hemskt okunniga kvinnan. För henne var
självständigt tänkande och handlande av
ondo och all slags kritik av det starkare
könet något som hon väl aktade sig för, i
känslan av sin egen kvinnliga
underlägsenhet. Samtidigt med att hon skulle vara
vek och mjuk, stå klädsamt svag under
mannens starka beskydd, skulle hon ändå
i husliga ting vara duktig och man
fordrade av henne ett gott omdöme — common
sense — 1700-talets omhuldade
favoritegenskap, som måhända ingenstädes dyrkades
högre än i England. Men robust fick hon
inte vara, varken till kropp eller själ, det
var ingen klädsam egenskap hos den helst
litet trånsjuka slingerväxtartade
idealkvinnan.
Denna teori, heter det vidare, att exakta
kunskaper voro skadliga för den kvinnliga
uppfattningen, att det var okvinnligt att
göra någonting riktigt fulländat, även aå
det gällde kvinnans eget område. När man
hunnit så långt som till Georg 111:8 och
Georg IV:s dagar voro de svaga själarna
så rädda att ens till skenet visa någon slags
yrkesskicklighet, att de på fullaste allvar
uppfunno ett slags härmningskonst eller
”mock art”, vari England hade äran att
excellera. Som exempel härpå kan anföras,
att det hade ansetts alldeles för
manhaf-tigt att modellera väl i lera, men att
modellera i vax och bröd, det var en fullt
kvinnlig sysselsättning. Man imiterade
fi-ligram och mosaik i kulört papper, man
gjorde medaljer av kartong och guldblad,
blommor av lamull och koraller av
slånkvis-tar, som man färgade röda o. s. v. i det
oändliga. Grekiska landskap målades —
eller kluddades — med blyerts och pomada
och dagrarna skrapades ut med pennkniv.
Nog ha vi det bättre nu. Men det skadar
inte att få svart på vitt på vad som blir
av ett begrepp om det drivs till
ytterlighet och ensidighet som denna ”kvinnlighet”,
som alltså har sina färskaste anor från
början på 1700-talet, då man ändå ivrigt och
gärna vände sig från de kvinnliga
kvinnorna för att lägga ner sin hyllning inför dem,
som hade mod att bryta mot vedertagna
begrepp!
Maudlin.
©’S Vid allmän s\?agb^tf
osr\?^si t st,
överansträngning och sömnlöshet.evs
A. B. PHARMACIA»Stockholm
Kontrollant: PROFESSOR A.VESTERBERG.
De socialdemokratiska
kvinnorna och
författnings-frågan.
Socialdemokratiska kvinnors
centralstyrelse och Socialdemokratiska kvinnors
Barnorganisations styrelse höllo den 2 dec. ett
möte i Folkets hus, varvid kvinnornas
ställning till författningsfrågorna, den politiska
och kommunala rösträtten och
åttatimmars-dagen avhandlades och belystes i
anföranden av fröken Anna Lindhagen och fru
Buth Gustafson.
Fröken Lindhagen betonade, att hon
personligen beträffande de olika vägarna för
genomförande av det socialdemokratiska
pi ogrammet, anslöt sig till alternativet att
hylla sig till regeringens förslag, då det
socialistiska samhället ej kan byggas upp
på revolutionär väg. En kupp kan i vissa
fall vara berättigad, men vi ha sett i
Ryssland vad den kan leda till. Med all
säkerhet skulle bland annat vår livsmedelsfråga
ytterligare förvärras, om den våldsamma
vägen valdes. Vi ha fått en del av våra
illusioner nedbrutna, och det gäller nu att lägga
en mera nyktert praktisk syn på frågorna.
Talarinnan visade även vad som på
laglig väg kan uppnås redan nu vid den
urtima riksdagen samt senare vid den lagtima,
samt slutade sitt anförande med att tala
speciellt om kvinnorösträtten och det
ansvar som vilar på kvinnorna att också
an-vända denna rätt.
Fru Euth Gustafson erinrade om att
kvinnorna nu stå inför det faktum att få gå
till val som medborgare i samhället. Det
vore en skam, om vi nu stode likgiltiga
inför de stora frågor vi så länge kampat för.
Det gäller närmast att arbeta på
upplysning om vad det nu gäller, vilket bör ske
genom deltagande i valarbetet och i
politiska möten samt genom broschyrer.
Akademiskt bildade kvinnors förening
hade årsmöte den 30 november.
Ordföranden inledde mötet med att lämna en
sammanfattande redogörelse för föreningens
arbete alltifrån dess stiftande år 1904 och
uppehöll sig särskilt vid de två viktigaste
data i föreningens liv, 1909 års
riksdagsbeslut om ändring av K. F. par. 28, varigenom
det grundlagsenliga hindret för kvinnors
tillträde till vissa tjänster med kunglig
fullmakt undanröjdes, och grundlagsändringens
första förverkligande genom 1918 års
riksdagsbeslut, som löste den omdebatterade
frågan om kvinnliga lärare vid
statsläro-verken. Föreningen hade nu att inrikta sitt
arbete på att få likställigheten mellan män
och kvinnor med samma kompetens
genomförd på nya arbetsområden, dels sådana
som falla under 1909 års grundlagsändring,
dels sådana, för vilkas Öppnande för
kvinnor krävas nya grundlagsändringar.
Ordföranden uttalade till sist den
förhoppningen att kvinnorna i en snar
framtid med röstsedeln i sin hand skulle själva
direkt kunna verka för en snabbare lösning
av de speciella kvinnofrågorna.
Härefter vidtog val av styrelse. I stället
för ordföranden, doktor Karolina
Widerström, och sekreteraren, fil. kand. Adéle
Philipson, vilka undanbett sig återval,
ut-sågos doktor Alma Sundquist och fil. kand.
Ebba Nordenson. Övriga styrelsemedlem
mar blevo fil. d:r Anna Ahlström, fil. mag.
Ester Lager och juris kand. Eva Andén.
Till suppleanter valdes docenten Eva
Ram-stedt och fil. d:r Ingegerd Palme. Ett från
föreningsmedlemmar i Göteborg inkommet
förslag om bildandet av en Göteborgsgrupp
av Akademiskt bildade kvinnors förening
diskuterades och antogs av föreningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
