Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mer än 50 hus i aska, innan elden med deras tillhjelp kunde
hämmas. Efter ett halft års belägring gaf sig slottet, dertill
tvingadt af den förfärligaste hungersnöd, och likväl hade under
hela denna tid endast en qvinna deruti fört befälet, men denna
qvinna var konung Hans’ gemål, den hjeltemodiga drottning
Christina. Straxt derefter anlände väl konung Hans sjelf med
en talrik flotta, men då han fick den underrättelse att slottet
redan var uppgifvet och hans gemål återförd till Danmark,
begaf han sig äfven på hemvägen, ehuru han dock derunder
sköflade svenska kusterna.
Emedlertid hade en svår olycka genom inhemsk hand
öfvergått hufvudstaden, i det Sturen, fruktande en svår och
långvarig belägring, straxt före konungens ankomst låtit
afbränna malmarne; men detta steg, som ej var sällsynt under
medeltiden, bevisar dock å andra sidan att dessa måtte varit
ganska glest bebygda. Knappt hade emedlertid Sturen hunnit
skänka Stockholm förbättring på sina privilegier för det trogna
bistånd, hvarmed borgerskapet gått honom och riket tillhanda,
förrän döden i slutet af år 1503 öfverraskade honom i
Jönköping. Uti största tysthet fördes liket derifrån till
hufvudstaden och nedsattes i Storkyrkan, men begrafdes sedermera i
Mariefred.
På en riksdag i Stockholm blef riksmarsken Svante Sture,
son till den ofvannämnde Nils Sture, i början af år 1504 vald
till riksföreståndare, men denne dog äfven hastigt, efter icke
mer än 8 års regemente, och nu valdes hans son, Sten Sture
den yngre, till hans efterträdare, allt under samma benämning.
En afundsman till honom uppstod dock snart uti erkebiskopen
Gustaf Trolle, hvilken inkallade danskarne till sitt bistånd.
Väl blefvo desse besegrade vid Dufvenäs, men för att förekomma
inhemskt krig samlades dock ständerne i slutet af år 1517 till
en riksdag i hufvudstaden, hvarvid tvisten emellan erkebiskopen
och Sturen skulle slitas. Den förstnämndes öfvermodiga
beteende uppretade dem dock till den grad, att de afsatte honom
från hans embete och befallde att hans fasta slott Stäke
skulle i grund förstöras, hvilket äfven snart utfördes. Året
derpå ankom väl danske konungen Christian II med en väl
bemannad flotta till Stockholm och belägrade staden, men blef
fullkomligt slagen vid Brännkyrka och måste slutligen med
hämnd i hjertat återvända. Lyckligare var han dock år 1520,
då i slaget vid Bogesund en dödlig kula träffade den
högsinnade Sturen. Nu tågade Christian i förening med erkebiskopen
mot Stockholm, som försvarades af Sturens efterlemnade och
liktänkande enka, Christina, hvilken, märkligt nog, i våra häfder
vanligen endast är känd under sitt fädernenamn, Gyllenstjerna.
Det läge, Christian för sitt läger valt på Norrmalm, tycktes
blifva lika olycksbådande för honom, som det varit för hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
