Bannande sin dotter, talte modern:
»Flicka, jag för kärleken dig varnat,
och jag finner, att jag varnat fåfängt».
Dottern sade: »Var ej oblid, moder!
Stängde jag mig in, att undfly honom,
flög han med vart solgrand in i rummet;
gick jag åter ut och rymde undan,
hörde jag hans suck i varje vindfläkt;
slöt jag både ögon till och öron,
sprang han skälmsk uti mitt eget hjärta.»
