Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat hit hörande drag; så de olika skiftningar han
mäktat i sina Psalmer gifva den religiösa känslan,
(och i sammanhang dermed påpeka vi den klarhet, han
ådagalägger rörande uppfattningen af menniskans
förhållande till kristendomen i "Den gamle
trädgårdsmästarens bref" samt i det mästerliga
svaret på den deraf föranledda kritiken). Vidare –
hvilken mångfald är det icke af typer, situationer och
känslostämningar i Fänrik Ståls Sägner? Hvilken olika
karakter herrskar ej, oaktadt all yttre formlikhet
mellan de stora, på hexameter skrifna, episka
dikterna? Hvilken annan skald har så som Runeberg
gifvit uttryck åt kärleken, hänförande ej blott genom
den formella skönheten, utan äfven och hufvudsakligen
genom de karakterer och situationer, som framställa
den? Det är isynnerhet tre ställen i hans dikter,
som i detta hänseende äro oförlikneliga. Vi kunna ej
undgå att påpeka dem. Det första är i fjerde sången
af Nadeschda, der flickan på furstens fråga:
hvad är kärlek? svarar honom med de beundransvärda
ord, som återfinnas i 3:dje bandet sid. 236; det
andra förekommer i sista sången af Kung Fjalar,
då Hjalmar, hemkommen i vedergällningens stund,
spörjer konungen: "fader, vet du, hvad det är att
älska?" o. s. v. (samma band, sid. 315); det tredje
och kanske herrligaste af dem alla återfinnes i
Molnets broder och utgöres af de ord, som sjungas af
den olyckliga torpflickan, som förgäfves väntar sin
älskade (fjerde bandet, sid. 15). Men det båtar föga
att leta efter särskilda skönheter hos en skald, som
icke alstrat annat än skönhet. Må det slutligen blott
tillåtas oss att framhålla Runebergs tillgifvenhet för
Sverige, hans vördnad för våra gemensamma minnen, hans
gammalsvenska konungskhet, som visar sig i den värme,
han städse visar för vår sista gemensamme storkonung,
Gustaf III, och framför allt hans djupa, outtömliga
fosterlandskärlek, som skänkt Finland och Sverige en
ovärderlig skatt af uttryck för den högsta och ädlaste
känsla, en menniska kan egna något föremål han på
jorden, uttryck, i hvilka de forna fostbrödrafolken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
