Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 282. Korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 282.
Korset.
Hvi käns mig tungt det kors, jag bär,
Hvi klagar jag så ängsligt här,
Der allt förgängligt är,
Der sorg som glädje rast ej har
Och knappt har kommit, förr’n den far?
Mitt lätta ok jag tröttnar vid,
Jag suckar öfver kamp och strid
I denna korta tid;
Hvi mäktar jag ej härda ut
Den nöd, som dock så snart tar slut?
Ej har en fiende mig sändt
Den tår, som på min kind har bränt,
Det qval, mitt hjerta känt?
Det är ju Gud, min fader god,
Som pröfvat så mitt tålamod.
Han sändt min sorg, jag städs det fann,
Och den, han agar, älskar han,
Derpå jag trösta kan.
Af Gud till oförgängligt godt
Ett lätt och timligt ondt jag fått.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
