Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickan och Vila - Den försiktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flickan och Vila.
Regn föll neder såsom honingsdagg,
Och i hyddan stod bekymrad mön:
"Ute blir väl nu min älskling våt;
Stolt uti sin körsbärsbruna rock,
Under rocken klädd i sammetsdrägt,
Med en sidenskjorta under den
Och ett ur af guld uti sin barm,
Sitter han uppå sin sköna häst."
Vila svarar ifrån skogen så:
"Unga flicka, obekymrad var!
Sjelf jag slagit opp ett siden-tält,
Och i tältet slumrar älskarn nu,
Öfverskyggad af en zobelpels,
Och med hufvu’t svept i gyllne tyg."
-
Den försiktiga.
Du min flicka, du min röda blomma,
Aldrig satt ännu, och aldrig omsatt,
Ej med svala flöden än begjuten,
Än ej plockad, än för ingen doftfull,
Aldrig kysst ännu, och aldrig famnad!
Sköna, finge jag en gång dig kyssa.
"Finge det, du gode, efter önskan,
Stötte endast till din äng min trädgård;
Komma skulle jag, att blommor vattna,
Du att föra hästarne på bete:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
