Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blodhämnden - De begge Jakschitcherne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han drager fram sin knif ur gördeln,
Och från kroppen skiljer Osmans hufvud,
Tar hans hufvud, tar sin oväns vapen
Och araben, turkens höga stridshäst,
Och beger sig hem med sina vänner.
Men i Montenegro-bergens grannskap,
Från den lilla byn der, från Saljuto,
Till hans möte går den gamle fadren,
Sträcker famnen och hans anlet kysser.
Radul kysser gubbens hand och klädfåll
Och för honom turkens hufvud kastar.
Och då ropar Pero Wutschitschewitsch:
"Hell mig nu och intill domedagen,
Då mig unnats denna stund att skåda,
När min dyre son är hämnad vorden!"
Gubben så, – och honom lemnar lifvet,
Död han ligger; frid med honom! – Herren
Tage honom upp till paradiset,
Och välsigne hägnande oss alla.
-
</b>De begge Jaksehitcherne.</b>
Månen förebrådde morgonstjernan:
"Morgonstjerna, säg, hvar har du varit,
Hvarest jollrat bort den sköna tiden,
Då man dig ej sett på trenne dagar?"
Honom svarar åter morgonstjernan:
"Hvarest varit? Hvar förjollrat tiden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
