Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De begge Jakschitcherne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der en guldbevingad and byggt näste.
Dmitar låter gråa falken stiga,
Att på anden skjuta ned i säfven;
Se, men knappt berörd utaf hans vinge,
Har hon redan öfvervunnit falken,
Och hans högra vinge sönderkrossat.
Nu, när Jakschitch Dmitar detta märkte,
Klädde han sin furstedrägt utaf sig,
Sam till ort och ställe hän i säfven
Och tog opp derur den gråa falken;
Och han frågte så den gråa falken:
"Säg, min falk, hur är du nu till sinnes,
Hur till sinnes nu förutan vinge?"
Falken hemtar andan djupt och säger:
"Så till mods är jag förutan vinge,
Som en broder är förutan broder."
Då betänkte plötsligt Jakschitch Dmitar,
Att hans maka redde gift för brödren,
Och han svingar sig på rappen höga
Och mot Belgrad spränger fram som ilen,
Att sin bror vid lif kanhända hinna.
Som han nu var bryggan Tschekmek nära,
Sporrar han sin häst, att fly deröfver;
Men med brak ger bryggans hvälfning efter,
Och i fallet bryter hästen benet.
När sig Dmitar ser i denna våda,
Löser han af hästen genast sadeln,
Fäster den vid fjäderprydda klubban,
Och beger sig raskt till fots till slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
