Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Konungens vrede - 9. Den omenskliga modren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ömma flickan kastade på honom blickar, ljufvare än
vårens honing, blickar, hvari kärleken skimrade genom
tårar. Rasande fattar konungen det fruktansvärda
spjutet; genomborrad är Yauna; hon sjunker ned,
hennes ögon sluta sig, och den sista sucken sväfvar
ur hennes, döende mun. Hennes tröstlöse älskare
utbrister i ett rop af fasa. Jag har hört detta
rop, det har återljudat i min själ, och dess åtanke
fyller mig med bäfvan. Re’n mottar han dödshugget
och neddignar öfver sin älskarinnas lik. –
Olycklige, slumren förenade, slumren i ro i
lugnet af grafven.
-
9. Den omenskliga modren.
En mor släpade sin enda dotter till stranden, för
att sälja henne åt de hvita.
O min mor, ditt sköte har burit mig, jag är den
första frukten af din kärlek: hvad har jag gjort,
för att förtjena slafveri? Jag har varit ett stöd för
din ålderdom, odlat jorden för dig och plockat dig
frukter; jag har för dig förföljt fiskarna i strömmen,
skyddat dig mot kölden, i värmen ledsagat dig till den
doftrika skuggan; jag har vakat hos dig, då du sofvit,
och jagat insekterna från ditt anlete. O min mor, hvad
skall det blifva af dig utan mig? De penningar, du
för mig får, skola icke gifva dig en annan dotter. I
elände skall du omkomma, och min största sorg skall
vara att ej kunna bispringa dig. O moder, sälj ej
din enda dotter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
